Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten sköter om husdjuren.
Gårdstomtar finnas i alla hus. Den husbonde, som är den första på en gård, blir dess tomte. Har han varit god, blir tomten god. I motsatt fall blir tomten elak. I mitt hem finnes en god tomte. Den vårdar sig om kreaturen och bland dessa speciellt om hästarna.
Tomtar
Tomte, det var allt många som hade förr. De, som hade svartkonstboka, hade tomte. Det var en i skoggårla' i Hålan- da, som hade en tomte. Han drog till honom pengar; nej, inte spannemål. Jag vet inte, om någon hade sett tomten.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Tomtar
Tomtar var la förr i världen. Det var de som hade dom till sin gud så kunde tomta dra te dom vad som helst. Så satte folk allt sitt förtroende till dom. Tomta fick mat och sånt dära. Det var farligt om de hade tomten emot sig. De läste och bad sig till tomtar, kan jag tro. De läste "Fader vår" baklänges. På jul- afta skulle piga gå till tomten med mat till lagårn, men hon var så rädder för att gå dit men hon tordes inte annat för då kom tomten själv.
Tomten
Julafton skulle det sättas ut ett fat gröt till tomten, denna gröt sattes i lagårn. Det fick icke vara gröt som blev över, utan den gröt tomten skulle ha, skulle vara med det första som togs ur grytan, i gengäld bringade tomten tur och lycka i huset. Tomten bodde under husets stenfot.
Tomten
Tomten trodde de mycket på. - Det var en som hade en tomte. En gång kom tomten och bar ett halmstrå på nacken. När han la det, sa han: "Sch!", som man gör, när man är trött". Bonden hörde det och sa: "Det var väl inget att schåa för." Då tyck- te tomten, att han skulle dra bort lika mycket, som han dragit dit, och då blev bonden fattig. - Det trod- de de ju alltid, om den som redde sig bra, att han hade tomte.
Tomtar
Tomten var la för det mesta en välkommen gäst var han var. Aldrig fanns det mer än en tomte på ett ställe. Det var en sägen att det var en tomte på ett ställe, och en gång fick bonden se tomten komma och pusta och skulle kliva över logabalken med ett halmstrå. Då sa' bonden: "Åh, du behöver inte pusta för så lite." Då sa' tomten: "Jag ska dra ifrån dej lika mycket som jag har drat te dej, ska du få se att du blir inte feter."
Tomtar
Det var ett lyckohem där de hade tomtar. Om där var tomtar i kvarnarna och mjölnaren var aldrig så full, så gick det bra med malningen ändå. De tog lite "till likers", men de mal sitt fulla ändå. - Det skulle väl vara sant att det fanns tomtar förr. De kunde göra mycket. De kunde göra allting i lagården, ge kreaturen och mocka och allting. Det var en som såg en liten tomte, som hade ett grässtrå på axlarna och drog på. Det var en sån rik bonde den där. Så tyckte han till honom, att han som är så liten kan bära ett så stort strå. "Ja", sa tomten, "det kan bli mindre". Sen drog han ifrån bonden istället, och han blev utfattig. De skulle alltid sätta ut mat till tomtarna julafton, talte de om. De bar det åt lagården. Och det var borta om morgonen, om det sen var tomten eller någonting annat som tatt det.
Tomtar
Tron på tomtar var allmän. När kvinnorna mjölkade, skulle de första dropparna komma på mar- ken eller ladugårdsgolvet som ett offer till tomten eller annat väsen. Personer som hade en särskild framgång ansågs ha tomtar, särskilt om de hade tur med djuren och jorden.
Tomtar
Per Papplakulle, så kallades mjölnaren, hade i sin kvarn en tomte vilken han var mycket noga med att sätta mat till, passade han upp tomten väl med mat och stod väl med honom, så skulle tomten väcka upp honom om kvarnen gick tom på natten eller om elden kom lös. Ibland hände det att tomten gick bort, en gång blev han borta flera dar, då va gubben sorgsen, han trodde att tomten inte hittade tillbaka, men när sedan tomten kom igen, blev gubben åter glad. Per Papplakulle kunde gå ut i hagen, ta en bit näver från en björk, på denna näverbit kunde han spela vilken låt han ville, detta hade han lärt av näcken.
Tomten
Jag vet inte, vad de gjorde för att få en tomte, för hade jag det visst, hade jag för längesen försökt, för det är tur att ha en tomte.
Tomten
Uppe i Finnekumla hade de tomtar, som de satte ut mat till. – Det var en matmor i Finnekumla, som brukade bära ut mat åt tomten, men hon ville inte tala om för pigan, varför hon gjorde det. – Tomten skulle vara en liten skäggig gubbe med röd luva på huvudet.
Tomtar.
En bonde var ute och körde. Så mötte han en tomte, som frågade, om han kunde få ha tjänst. Men bonden svarade, att han ville inga sådana drängar ha. När han körde tillbaka, möt- te han tomten på samma plats. Han frågaade nu: "Nå, hur gick det ? Fick du någon tjänst ?" "Ja," sade tomten, "det fick jag". - "Vem kunde vilja ha en sådan dräng ?" - "Det var grannen det, " sade tomten. Och så fick sig bonden en örfil, så att han svimmade av.