Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Stad och stadsbo
Utanför Skövde låg tre byar, Käpplunda, Hafstena, Ryd med många bråkiga drängar. Om dem läste stadsborna föl- jande ramsa: "För Käpplunda, Hafstena, Ryd, bevare oss milde Herre Gud." Om de gamla kyrkklockorna gick följande ramsa: "Maja Mari, Kristna Kari vänd om vänd om och gå till det hus som gör syndare from." Om de nye sade de att de var avundsjuka på var- andra, När storklockan ringde för ett rikt lik så sade hon "Ett fint lik i dag, ett fint lik idag", men mellan- klockan sade "Släng ett åt Hälvete, släng ett åt Hälvete" och lillklockan sade: "Längst in längst in." Rådhusklockan sade: "Elden är lös, hämta Skött, el- den är lös hämta Skött, när hon gnisslade sade hon: Såpa mej Skött, såpa mej Skött." / Skom. A. Brandt Skövde Stad och stadsbor 2. Staden indelades av folket i 1. Egypten (fyra kvarter som låg norr om torget. 2. Sandgärdet som var småbebyggelse - där Sandtorget nu är. 3. Mossakanten, som är nuvarande järnvägsområdet och Boulognerskogen, 4 Hästabacken, som låg i nya staden med centrum där läroverket ligger (det gamla), 5. Nyströms kullar (uppåt annonsbladet och Präste- gården. "Han bodde vid torget", var detsamma som att meddela, att han hörde till societeten, i Egypten bodde patrasket, det gränsade intill Garpamossen, på Hästabacken bodde hästskojare, flåtte, och slaktare, de som bodde på Nyströms kullar räknades knappt som stadsbor, de kallades för Våmbsdrängar. 1758 brann staden utom ett hus (Heléns stuga) staden som då begränsades av staket - väster - löge- och trädgårds- gatan, låg då som nu men vreds i gatureglering i norr och söder mot förut i nordväst - sydöst. Söderut är införlivat med staden endast länderier som nu äro bebygda och dels har I.9 o K. 3 fått länderijordar. Västerut är också länderier bebygda till Skyttesledet, gamla stadsgärden / Skom. A. Brandt Skövde Stad och stadsbor 3. Norr ut har staden införlivat med sig byarna Käpplunda och Hafstena, Lunden, (Sörpe och Horsås). Österut har staden endast utvecklat sig på sina länderier. I folkmun kallas nu stadsdelarna 1) Gamla stan 2) Mariedal (norrut) 3) Ekedal (österut) nye stan (västerut) och (snöplogen). Det är ett hus som ligger vid jvgsövergången till I.9 och har formen av en snöplog, det huset får ange den stadsdelen ("Han bor bortåt snöplogen!") "Bortåt Snöplogen och i Nyestan" bor i huvudsak officerare tillhörande de tre regementena. Affärsmännen bo vid torget och i gamla stan och på "Mariedal och Ekedal" bor arbetare och "järnvägare". På senare tider har ett litet samhälle "Hentorp" framvuxet på N. Kyrketorps mark 3 km. fr. staden, men sedan en tattare Eklund där byggt en villa har den förorten liksom råkat i vanrykte, ingen vill gärna flytta till Hentorp. Innan staden växte ut över gamla området, ville in- gen med självaktning på vintern bo utom det då reglerade området och om sommaren på sin lustgård. Fattigt folk / Skom. A. Brandt Stad och staddsbor 4 fick hålla till utom det reglerade området med undantag för Egypten. De bodde vid garpamossen, Sanden, mossakanten Hoppetorp, och vid Harkesvägen. Att flytta in från dessa småstugor till den ordnade staden var att socialt stiga ett pinnhål. Storgatan Torggatan och nuv. Hertig Johans Gata var affärsgatorna, men de som ville ha bönder till kunder hade sina affärer mer i utkanterna så de kunde hålla stora stallar och magsin (Alander, Handin) dessa båda hade sina affärer vid själva tullportarna. Det fanns en stadsvakt som hette Skött på 40 talet han hade en kassa som han gav var luffare och lösaktigt frun- timmer 5 skilling till kostpängar för att de skulle försvinna från stden när de försökte komma in. De gick då runt stan och fortsatte till Falköping. De som levde på lagens kant, och hade rackartyg och hyss för sig höll till på Hästabacken men den låg utom tullen. Tattare och skojare hade Hästabacken som tillhåll. Vid marknadstillfällen fick nöjestälten slå upp på Sanden / Skom. A. Brandt Skövde Stad och stadsbo 5 men dagen efter marknaden skulle de vara borta. Markna- derna var fyra. Midsommarmarken, Lucasmässmarken, Paulimässmarken och Lussemarken. Vandrande gesäller med brev, knallar och andra som var ute i lagliga ärende hade en raststuga på lång- gatan ett litet gult hus som kallades i senare tid "Skäktebo" det revs 1938 vid spritbolagets nybyggnad. Slagsmål var det var kväll mellan folkskolans pojkar och pojkar som gick i läroverket, valplatsen var alltid omkring Lögetorget (ett hus som står än, kallas Långholmen, det hade mån- ga utgångar och här lurade pojkarna på varandra. Hertig Johans Gata kallas för snobbrännan för där skall all ungdom driva upp och ner om lör- och söndagskvällarna. Boulognerskogen kallas för kliniken för har en flicka råkat i olycka, så nog har det skett i Boulognerskogen Alanders speceriaffär kallades "Bonnakroken" och Handins för Monkaboa för där rastade och handlade bönderna från "Klostret (Varnhem.
Stadstraditioner
Den jord som Skövde ligger på samt Våmbs bys jord ägde aldra först ett helgon som hette Helena och Käpplunda bys jord ägde en som hette Britta, men de var katolska så Konug Gustav Vasa tog jorden ifrån dem, de fick behålla tre gårdar Stommen i Våmb, Kanikeruder och Prästegården i Skövde. Jorden i Skövde skiftades på tomterna men av Våmbs jord gjor- des två byar. Våmb och Brandstorp. Staden hade en egen gård som de fått sig undantagen den hette Risatorp, den äger de än i dag. I början av 1800 talet var det alltid en pamp i stade som arren- derade den och det var aldrig annat än processer om det orätt- visa däri. Den övriga jorden rundt staden var utskiftad på de äldste stamtomterna och brukades gemensamt, det var fyra gär- den. Harkesgärdet, Nolgärdet, Sandgärdet och Legerstorpagärdet / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 2. På det gärdet som var besått med råg hölls gemensam råg- vakt från 1. maj till skörden. Rågvakten hade 8 skilling om dagen. Den som arrenderade Risatorp hade att underhålla två broar vid Öm, ett led vid Timboholm samt betala stadens båtsmanspängar. Borgmästaren och underlydande tjänstemän hade kontantlön Sålunda hade Borgmästarn 233 RD, Stadskassören 66 RD. Stads- fiskalen 10 RD. och 1/3 del. av böter. Var Rådman hade 20 rd. Klock- ställaren hade 5 rd. Nattväktarne hade 17 rd. Profossen 3 och sotarn 13 rd. detta var efter fars ant. 1819. Den som ordnat stadens jordfråga skall ha varit Konung Johan III, som reglerade staden med gator och torg. Runt staden låg jorden, sambrukad och skild från staden genom ett staket. Detta var en tät skigärdsgård, som det utsågs besiktningsmän till årligen i tur och ordning mellan tomterna Reparationer av densamma bortlämnades årligen, med rätt för repa- ratören att i Skyttesledsängen taga ene till hank och unga granar till ski. Vid besiktningen, som tillgick så att en rådman gick med en stav 2 alnar lång och med ett litet kors i den ändan. / Skiss över tomternas jordar i början av 1800 talet Persberg (Gullhögen Karlsro Till Falköping Källegården SegersTorpsby Harkesgärdet Harket Segerstorpagärdet Risatorp Stadens gård Till Axvall Sveningsgården Stadens betesäng (Skyttesledsängen Stad Sanden Sandgärdet Nolgärdet Till Töreboda Galgbacke Kanikeruder till Forsby / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 3. Med denna stav mätta han gärdesgårdens höjd vid vart 5te stavpar och samtidigt provade han ock korset gick att köra in lodrätt på något ställe genom gärdesgården. Tre stavpar bakom honom gick en annan rådman, som för vart tredje stavpar gjorde ett ruskande i gärdesgården, då fick inte främste rådman se gärdesgården skaka, för då var han för svag. En sådan syn kallades hägnadssyn och gick i maj före Valborgsmässorådstuga, då reparatören fick betalt om det var godkänt. Utmed staketet låg ladugårdarna (inom detsamma) men stallarna hade de på sina gårdar, likaså hönsen. Utom de fyra gärdena och betesängen hade staden utsyning på Billingen sedan fick staden egen skog, men tomtägarna fick aldrig vara med på skiftet. Det var bara Risatorp som fick skogsskifte vid delning och de gårdar runt staden som voro i mantal satta. Källegårdarna 2 st. Prästegården, Dunkehall, Ekeskogen, och gårdarne i Käpplunda och Kanikeruder. När storskiftet gått hopköptes tomtägarnes lotter av jord och bildades gårdar. Sålunda gjorde Legeboden en gård Källedal av i stort sett Legerstorpagärdet, det mästa av / Skom. A. Brandt Skövde Stadstrditioner 4. Harkesgärdet blev Johannesberg, av Nolgärdet blev en 5 a 6 små gårdar, och Sandgärdet blev Uddagården och Mariedal samt Marieberg. Skyttesledsängen blev aldrig något jordbruk utan de backarna fylldes med stugor och täppor (norr om Vaddfabriken och till Folk (Liljeparken). Prästegården fick vid skiftet "Nyströms kullar" och fältet norr därom. Staketen skulle var så höga och kraftiga att ingen trafik kunde ske ut och in genom staden annat än vid de två tullar som funnos (en mot Axvall och en mot Moholm Töreboda vid Sanden. När staden ritades bestämdes att vart kvarter skulle vara 4004 kv. alnar och torget 1616 kv.alnar. De fyra alnarna skulle vara för brandmurar. Den odlade jorden kallades med ett gemensamt namn för hemskiftet, till skillnad på ängsskiftet. Var tomt hade sin remsa i vart och ett av de fyra gärdena och i ängen. Tomternas andel i gärdet kallades för hemlöcka och ängslöcka, de skildes inte åt av gärdesgårdar, för betet / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner. 5. var gemensamt, utan av rener. Allt vad som skördades fördes inom staketet, de enda små- hus som fanns var "fårafällor" i ängen. Stans valldrev gick kungsgatan till Nyströmskulle och vidare till i höjd med Vaddfabriken där de nådde ängen. När gärdet i norr betades gick valldreven över Sandtorget och förbi garpa- mossen och över nye kyrkogården. Valldreven till Sandgärdet gick över Sanden (ridhusplan) mörke och till gapet där ingången till T2 nu är. Valldreven till harkesgärdet gick som ängsdreven men de tog av till vänster och gick förbi "Victoria). Valldreven till Legerstorpagärdet gick Varolevägen, som då gick snett över gamle läroverksplan, sneddade järnvägen och K.3 samt gick in vid Dunkehall. På 40-50 talet voro flera stämda för de lät sina svin driva på stadens gator. En Hoppenrath, som var traktör och hade hand om stadens orne, tog de ifrån honom för han inte kunde hålla reda på den. / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 6. En gammal kvinna var anstäld av staden och avlö- nades enligt rådstuvubeslut. På 1840 talet var det en stadsbetjänt som hette Skött, hans hustru var anstäld att vakta grinden som gick mot Käpp- lunda, den var den viktigaste, för här låg Käpplunda by inpå staden. Hon hade 8 skilling från 1. maj till 1. okt. och då skulle hon hålla ordning på svin och fjäderfä, samt rapportera om några bydjur kom in på stadens Nolgärde. Staket inom staden fanns bara runt prästgårdens byggnad och trädgård. Den låg i östra halvan av kyrkoparken När skaraborgs regemente konserterar i parken, står diri- genten under prästgårdens vårdträd (en gammal kastanj) på en tomtsten och dirigerar. Kring staden gick ett staket och runt vart gärde, det var skigärdesgårdar, men utmed tillfartsvägarna voro lagda stenmurar. Uppe på stenmurar låg jord och voro de för låga på något ställe sattes ene i torven. En typisk kombinerad stads- och bondgård där ägaren i fyra generationer varit handlande är Charles Nilsson / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 7 tomt Storgatan 11. Denna gård sträckte sig över kvarteret ner till Rådhusgatan och stod orubbad från 1770talet tills den revs 1936 och ersattes med ett funkis hus. Tre generationers Handlande och Rådmän Kjällberg och sedan mågen Charles Nilsson och sist sonen Axel Nilsson har ägt den. Det var en sammanbygd gård med bod och bostad åt Stor- gatan, magsinet och stallar vid sidorna och ett högt plank samt en bod åt Rådhusgatan. Gården var besatt med kuller- sten med en rad större stenar i mitten som kallades Råd- mansstenarna. utmed sidorna gick en stensatt vatten- ränna och utmed den en trottoar av kalksten. Huset var knuttimrat liggvirke med en första och en andra våning åt gårdssidan gick en balkong (likt ornäs- stugans) utmed hela 2. våningen som var bostadsvåning ovan- för butiken uppgången till balkongen var på en trappa som gick upp i porten (utan dörr. Från balkongen gick en dörr in i våningen. / Skiss över Tomt 11 Storgatan 11 Skövde (Schasatomta) Storgatan (/korsas av/ Kyrkogatan) Bernerstometn 2 vån bostad 1. vån affär Bussprång Trappor Visthusbod 2 3 Packbod vedbod hönshus 1) Packbod Stall Stall Kyrkebokvarns Foder o mjölaffär Högt plank stallkammare Rådhusgatan 1) Rådmansstenar 2) apelträd 3 päronträd Assbecks Strokirks Sjöholm Torget / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner 8. Denne Rådman Kjellberg var en storpamp i staden och ägde flera tomter med jordar till men stamtomten var Storgatan 11. Där bodde han och hans son, senare sonens måg och sist Axel Nilsson. Om denna tomt går flera sägner. Således utpekade gamla bönder ett litet grönt fönster där gamle rådman sågs hålla ett öga på den gamla gården många år efter sin död. han hade även inlagt i portdörrarna "Stulet och hem- buret" så ingen tjuv kunde lämna gården med stulet gods. Han hade på 1840 talet en gårdskarl "Lille Johan från Lillegården i Våmb. Denne var en trotjänare och hans sågs många år efter sin död, 1873, hålla till i Stallkammaren där han var sysselsatt med att laga selar. När rådmansstenarna revs upp fann de en slant un- der var och en, när de tagit upp några så var de så säkra på att finna slantar under var och en att de slog vad om vad slags valör det var på pengarna. Dessa slantar finnes nu hos släkten, de betraktas som / Skom. A. Brandt Skövde stadstraditioner 9. lyckopengar. Under pärontider var bordserveringen, där voro bord och soffor, där de kunde äta sin massäck och där Kjellberg bjöd på bränvin och dricka. Under det trädet skulle alla köpe- skålar drickas. Gamle Kjellberg var en myndig herre, om inte någon lyfte på mössan så petade av den med sitt spanskrör. Var det småpojkar som inte var artiga nog, så tog han dem i nacken och så fick de se på tuppen på kyrka och så sade han " Tuppen är vaken och jag är vaken, men du, du sover men nu väcker jag dej" och så fick de ett par rapp.
Död och begravning
Det fanns förr i Skövde en gammal gubbe, som bodde vid Löge, han var anlitad att sopa bort on- da andrar med en trollkvast. Denna trollkvast skall han ha hämtat en skärtorsdagsnatt uppe vid "borgen", som ligger vid Ryds grotta på "Nolberget". Kvasten, som jag sett, var en gren av en tall som vuxit som en kula av omkr. en alns diameter. Det var fast och hård och överallt växte tallbarr fram som taggarna på en igelkott. Den skulle han ha beställt för att rena efter elaka döda. När någon var död som de misstänkte gå igen, så beställde de Lögepetter att komma och sopa tvärs över gatan. I huset sopade han i dödsrummet från mitten av golvet och mot alla fyra hörnen, /. Ax. Nilsson Skövde. Död och begravning 2. dessutom sopade han spiseln ytterst noga. När han tagit upp soporna i alla hörnen och spiseln så bar han dem och slängde dem på gravkullen och så kunde inte den döde komma åter. Det var två andra sätt att mota döda och det var att salta i kistan eller att strö linfrö på vägen, den döde kunde inte komma in i huset förrän han tagit reda på alla frön som utströtts från gården. De döda som bars ner från berget hade en rastplats vid Nyströms backe, där de skulle vänta tills klockor- na började ringa. Den platsen skyddes som pesten om nät- terna, för där spökade det. En stor svart hund med en eldbrand i käften istället för tunga hade många sett. När hunden kom intill någon ställde han sig på bak- benen och klämde ihop dem till hälvten så de blev puckelryggiga.
"Bärafäster"
Sedan gammal tid har det varit sed att Skövdeborna andra söndagen i aug. med korgar och matsäck gått till Dälderna för att plocka korsbär, som där växte vilt. Denna utflykt kallades för "bärafäst" och den söndagen för "Bärasöndan". Det var liksom en folkfäst med lek och dans, mat och dricka. Hela familjen gav sig iväg dit. På 1890 talet när logen Tor började bli sadelfast tog de hand om bärsöndagarna och ordnade med kaffe bondkomi- ker och dansbana. Sedan ordnade Logen Tor bärfästerna till inpå 1920 talet då de lades ner efter ett knivdrama
Husligt arbete
Gamle Johannes och hans gumma höll styvt på allt gammalt. Aldrig ville hon baka på en torsdag, för "Jag bakar bara till eget hushåll" sade hon. Sitt finaste linne hade gumman i sin ungdom vävt under nätter när det var fullmåne.
Stadstraditioner 5
De stadsbor som hade jordbruk voro de som ägde av stamtomterna, till vilka hörde oskiftad åkerbruksjord och ängar. Huvudvikten lades på boskapsskötsel, enär varje jordägare hade fler hästar än jorden krävde i brukning. De som hade jordar voro handlande och handtverkare och dessa handtverkare hade foror ute jämt på marknader och då skulle havre med, på sommaren fick hästarna be- ta vid vägen men om vintern köptes hö på gästgiverierna. Jag följde far på marknaderna åren 1868-1875 han gjorde stövlar, selar och fotsackar. 1/4 del av den odlade arealen besåddes med råg. Var jordägaren handlande, så ingrep han aldrig själv aktivt i jordbruket, utan hade en pålitlig karl som svarade för det hela. I skördetid gick dock alla man ur huse för att redan / Skom. A. Brandt. Skövde Stadstraditioner (5) 2 vid soluppgången vara i färd med bergning och sedan höll man på tills det var tid öppna boden. När tröskningen började skulle husfar själv prägla de tre neker, som voro avsedda för såakaka, sedan fick drängarna göra resten. I vinklarna lite varstans inom stadens staket, fanns små obebyggda bitar som stan ägde, dessa kallades för täp- por och fick arrenderas av sådana som inte hade jord u- tanför staketet. Sedan hade staden en annan inkomst av jorden, det var slåttern och betet på de allmänna platserna (Kyrkogården, backen, och garpamossen), dessa fick bara skördas och betas, ej plöjas. Det var inte bara handlande och handtverkare, som hade jordbruk, borgmästaren hade också gård utanför ej löne- jord utan egen eller på arrende. Detta bevisas av att vid rådhusrätten förr, när någon blev stämd för att djur sprang lösa i staden, så skylde de på att det var borgmästarens. Det var förbjudet att röka pipa på stadens gator eller / Skom. A Brandt Skövde Stadstraditioner (5) 3. gårdar. Hammarhjelm på Mölltorp i Säter var stämd en gång för rökning på en gård men blev frikänd för han hade rökat cigarr. Om stadens "ståndspersoner" hade gårdar utanför staden, så var det inte en binäring, utan tvunget, för tjänstemännen hade inte så stora löner så det räckte till kontant köp. Var de rika hade de gård, för att hålla till med sin familj om sommarsöndagarna. Det var inte vanligt att flytta ut om våren och flytta in om hösten. Hemmet i staden var hu- vudkvarteret hela året. Skulle de bort från staden en längre tid reste de bort och "Drack brunn". En sådan var Him- melskällan vid Varnhem. Det var flera som helt levde på jordbruk men var borgare. Den siste bonden i staden var Rådman Heléns son, som hade sin ladugård och sin jord efter skiftet vid Lögegatan. Han hade här fullt landtbruk till år 1897, då han dog. Hans stuga, brygghus och ladugård stå nu kvar som stadens Museum (Helénstugan) och är den enda bostad som står kvar före branden och stadsreglering 1759. / Skom. A Brandt Skövde Stadstraditioner (5) 4. Den som endast ägde tomt kallades tomtägare, var han ägare till jord utom staden kallades han patron eller länderibonde, beroende på storleken. Torghandeln förr var inte så nödvändig som nu, när folk köper hektovis. Även då torgfördes landtmannaprodukter om lördagarna, ägg, smör och höns även före gudstjänst om söndagarna. Då var torginköpen baserade på fyra stora marknader, då stadsborna försåg sig med vad som behövdes tills nästa marknad. Dessa voro Paulusmässomärknad, Vårfru- dagsmarknaden, Midsommarsmarknaden och Luceamarknaden Paulsmässmarknaden var en spannmålsmarknad, efter den gick fororna till olika hamnstäder vid Vänern eller Västkusten. Karduansmakare Fogelkvist processade hela sitt liv med staden om sina andelar av jord på Sanden (nu Sandtorget)
Stadstraditioner (6) 1
Det var vanligt med 2 a 3 hästar samt 6-8 kor på de jordlotter som stadsborna ägde. Det fanns både drän- gar och pigor på en sådan gård Det skildes noga på tjänstefolket i boden och i vånngen och de som voro stadda för att sköta jordbruket. Ett sådant kvinnfolk kallades för Lagårdspiga och mannen för dräng till skillnad på drängen på gårdstomten som kallades bodkarl, ett butiksbiträde var ett strå vassare och skälldes för strutsvarvare, kryddbo- nasare eller russinvist. Apotekare Sommar, till vilken min farmor kom som piga på 1820 talet, hade stort jordbruk söder om Kungsga- tan, där var 3 lagårdspigor och 5 drängar, så var det inte mindre än 3 mamsäller som passade upp i våningen. Sommar var rik, han ägde flera tomter och det var deras jord han brukade.
Tomtar
Handlare Hult hade tomtar i sin ladugård, där gamla kyrkogården nu ligger. Dessa tomtar skötte han väl om, så Hult blev rik, genom att de hjälpte honom. Till var jul flätade de manarna på hans häs- tar, detta som tack för den goda välfägnaden jul- afton. När Hult tog ut hästen för att fara till kyrkan, de skulle alltid åka efter häst till julottan, fast det bara var tvärs genom staden, så hade tomtar- na morgonforat. De skötte om juldagsutfodringen. Han hade även en tomte i sitt handelsma- gasin och den kallade han själv för "Risgryns- kalle."
Spökeri
På 1870 talet spökade det ett vinterhalvår vid en brojuta över ett dike vid Fabians (vägskälet till Klagstorp söder om staden.) På hösten började hästarna krångla och ville inte gå över utan kasta åt sidan och höstfloden kunde inte gå ge- nom diket utan rann över vägen. Folk hade sett en gammal grå gubbe om nätterna hållas och rota vid bron. De for om nätterna runt över våmb eller Segerstorp för att slippa passera Fabians. När diket efter vårfloden torkat hittade de en mördad gårdfarihandlare instoppad i brohålet.
Myling (Spökeri)
Tjänstefolket i Skövde skulle ha bal en gång och när alla hade dansat och satt sig, var det en piga som steg upp och började dansa ensam med armarna som om hon skulle hålla om något och så hörde de en röst underifrån golvet som sade "Nu skall jag dansa med mor, så hon dör, för det gjorde hon med mig." Pigan gick inte att stoppa, utan hon snurrade tills hon föll död ned. Man kunde komma till tals med en död om man tog en hynda och tittade mellan hennes båda bakben, var det någon död uppe och stökade kunde man se honom och man kunde få reda på vad han letade efter.
Läkekonst
I Sörpe norr om staden bodde en gubbe som kunde stämma blod med följande ramsa: Jesus är födder och Jesus är döder, Jesus be- faller blodet att det skall stanna. Jesus befaller så- ret att det ej skall giva ifrån sig, utan vara starkt liksom de heliga såren gjorde, då han hängde på korset. Dessa ord sammanbinder jag i tre heliga namn, fadern, sonen och den helige ande Detta skall läsas tre gånger jämte fader vår som är i himmelen. x) Sörpen hade många "häx" för sig med sjukdomar. Kom någon till honom och blödde näsblod så stoppade han eller murade igen näsan med "svinaskit, han hade när koleran gick ordinerat, att en skulle hålla i huvudet på den / F. stataren E. Larsson Skövde Läkekonst 2 sjuke och en i benen och så hälde han av den sjukes urin i munnen på honom. För skerven ordinerade han att de skulle skaffa blod från en som mördat men ej blivit straffad och ge den sjuke in. De fallandesjuka skickade han till en avrättning, en med- hjälpare, tog blod i en tillbringare till den sjuke och denne skulle betrakta delikventen när huvudet föll, sträkte han då ut benen när huvudet var av, så skulle han ta av blodet och aldrig behöva svimma mer. Den som stammade skulle dia en hynda, då skulle han bli bra.
Svartkonst
I Ryd vid Smedsgården bodde en gubbe i en jordkoja, med berget som ena väggen. De sade han i tyska kriget kommit över en svartkonstbok, för när han kom åter kunde han göra vad han ville. Vid hans stuga gick ett brant stup utför berget, där bönderna körde ner timmer. Det var brukligt att sätta en bromssko på slädmedarna för att slädlasset inte skulle störta över hästen. Gubben Rot kunde sitta i sin stuga och trolla så det gick så trögt utför berget, att hästarna fick dra så löddern rann av dem. Å andra sidan kunde han sätta sådan fart på släden uppför backen, att hästarna inte han med. Gubben Rot kunde på beställning ta ut ett öga på folk, om de beställde det och betalade bra. De skulle då ha med sig en stor linneduk, som han ritade upp ansiktet på och sedan / F. stataren E Larsson Skövde Svartkonst 2 körde han sin bajonett genom ögat på ansiktet på duken. Duken hängde han på en gammal tall och efter tre dagar började först ögat rinna och sedan inflammerade det. När han stack läste han fader vår "både rättfram å bakvänt". Han hade läst fader vår så många gånger baklänges, att han kunde den lika bra som annat folk kunde läsa den rättfram. Hade någon blivit bestulen och gick till Rot, så slog han vatten i en skål och tittade i och sedan sade han hur den sökande skulle gå för att finna sitt bortkomna gods. En stortjuv i Säter kunde han aldrig rå på för denne sprang med det stulna över vissa gränsstenar och in i Sä- ter och där kunde han inte se det i handfatet. Ville de bli av med ohyran, skulle de ta ett par av var sort och lämna Rot, han gjorde då en båt och släppte dem i och sedan satte han båten i bäcken och så seglade ohyran iväg Brann det på skogen kunde Rot hindra spridningen ge- nom att motsols gå runt brandplatsen tre gånger och släpa / F. stataren E Larsson Skövde Svartkonst 3. en vådeldsbrand efter sig Gubben kunde också ställa trumsjuka på skogskorna genom att i änden på dem blåsa in rök, fram mot kväll- ninga sprack dom. Blev han lejd att bota några djur så ledde han dem till en jordfast sten och med en hand på korset på djuret och den andra handen på den jordfasta stenen läste han dem friska. Denne gubbe bet inte eld på, de kunde tända på en ljung- tuva och i den kunde gubben stå utan att få en brännblåsa, men barfota skulle han vara, för bara sitt eget skinn hade han säkrat inte kläderna.