Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
Stål och silver anvädnes mot troll- dom, även hästskor och yxor. Man bar stål- bitar på sig för att vara skyddad. Bara man hade en nål på sig i kläderna, så kunde den skydda en från att bli bergtagen. Nålen sattes i barnkläderna.
Näckens polska
Denna sjöng ungdomen och spelade på sina lekaftnar vid Sparresäter förr i Världen. Djupt i havet på demantehällen Näcken vilar i högan sal Nattens tärnor spänna mörka pällen, över skogar, över berg och dal Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud När och fjärran ej en susning intet ljud stör det lugn som över nejden rår När havets kung ur gyllne borgen går. I min barndom fanns ingen speleman i Tia- vad, när Tiavadsungdomen om lördagkvällarna sam- lades till dans på broarna fick de inte Ribbenås- Kalle / att gå dit, för under bron bodde en musikalisk ande, som inte gillade olåten. Ville de ha honom att spela, måste de hålla till på grannabacken, där Undells affär nu ligger. Mellan Nykvarn och Tiavads broar ligger en ö i Tidan, den hette i min barndom Näckholmen, och här sades Näcken bo. Hit kom pojkar än- da från Kunnekulletrakten för att lära sig Näck- låtar. Om den Näcken sade de gamle, att han hade sitt område från sjön Östen till fallen vid Nykvarn, här for han omkring och höll öga på fiskarna. När han behövde verktyg och redskap, tog han tjänst som dräng någon sommar. Att det var en vattenmänniska kunde man förstå av, att han aldrig tog tjänst på andra gårdar än sådana, som hade strandrätt, vidare ville han ha sin avlöning i verktyg och så gick han aldrig någonstans. / Frugårds son gick med en tjurlänk en gång utmed ån, som han gick där delade sig vallen och upp kom en häst ur vattnet. Han kastade tjurlänken om halsen på hästen och han följde snällt med. Sedan smidde de en bit av tjurlän- ken till en kedja om halsen på honom och han för- höll sig lugn. De kunde dock aldrig köra i par med honom, för då slog han sönder kamraten. Med den hästen brukade de maderna i tre år, men en morgon var han borta och tjurlänken låg på stallgolvet.
Varulf
Far talade om en varulf, det var en som lik- nade gasten och bodde i skogen. Han levde på lik och barn. Han satt i träden och slog i grenarna så att det dånade. Far hörde det en gång och und- rade, vad det var, med samma han fråga, så kom det en tallkrona farande om öronen på honom, så det sjön om det. Varulven var både människa och djur, när han var människa, var han den snällaste person som fanns, men han kastade ingen skugga.
Vattenväsen
Den som önskade lära sig spela Näckens polska, skulle en torsdagsnatt, när det var full- måne, gå till en rinnande bäck och sätta sig vid en "holj" och knäppa på sin fiol, då kom näcken upp och gav lektioner. Näcken ansåg honom fullärd när han inte kunde säga vems fiol han spelade på, sin eller Näckens.
Mjölkaharar
Bjäran är detsamma som vi kallar mjölka- harar. Sådana gjorde gamla käringar som var elaka och sin konst hade de av skam. De gjorde dem av en pälsbit, fyra i bägge ändarna brända pinnar och så stoppade de upp dem med kohår. Sedan blåste de i dem, så de fick liv, och sedan mjölkade de korna, men bara när de gick vall. En sådan hare gick ej att skjuta, mån- ga har försökt, men det har bara kommit ett skratt från haren. Mjölka i strumpeband kunde bara finn- käringar, och den konsten lärde de inte ut för den kon de mjölkade dog alltid.
Spökeri (Könsumgänge)
På 1870 talet var Bolugnerskogen en badanstallt med Doktor Dovertie som läkare. På badanstalten hade de en serve- ringsflicka, som friade med en badgäst. En natt hör- des höga rop bakom brunskällan, som liggerintill Varole- vägen, folk sprang dit, för de trodde det var våldtäkt. När de kom dit, så låg serveringsflickan med sin badgäst i fullt könsumgänge och det hade gått så illa för dem, att han hade fastnat inne i henne. De drog upp båda på en kärra till doktorns mot- tagningsrum, men det var inget annat att göra än att doktorn fick ta dö på mannen och "skära av snoppen". Egentligen skulle tösen ha dödats, men hon var med barn, så då hade han fått ta två liv. Sen spökade det om nätterna där, så brunsgästerna fann ingen trevnad där, utan anstalten nedlades några år senare.
Läkekonst
Att mor botade min bror för fallandesjuka vet jag, för hon köpte en gång en trefärgad tupp som hon fick föda i tre veckor. Det dröjde så län- ge innan brors anfall kom och då nackades tuppen och bror fick dricka direkt ur strupen, det skulle pumpas in direkt i mun på bror av tuppen när han sprattlade. Jag hörde sedan aldrig att bror hade fallandesju- ka som äldre.
Bergtagning./ "Bruaretrapporna" i Gerumsberget.
Där finns norr om Gerums kyrka i branterna på Gerumsberget en plats de kallar "Bruaretrapporna". Där ska vara liksom en gammal uppgång till berget, som här består av branta klippor/diabasbranter/. Denna uppgång motsvarar en liknande, som kallas "Fru-Skår" på Mularpssidan och på Mularpsberget. Bruaretrapporna ligga på den del av berget, som kallas Klev- åsen. De se ut "som en djup brunn, och där är ännasom trappor ned". Där kan en komma båda upp och ned, fast det är litet besvärligt. Det går en gammal sägen om Bruaretrapporna. Ungdomen likte brud och brudgum där nedanför en gång på en liten slätt intill "trapperä". Di var många par. Rätt vad det var kom där ett troll farande och tog den enda bruden med sig. Sedan rusade hon iväg uppför trapporna, och sedan har ingen sett till den bruden. Så har "trappera" fått heta Bruaretrappera. Den här sägnen hörde jag av mina föräldrar, när jag var barn.
Lösning till några frågor i pristävlingen "Bondens år"
1 Svalorna kommo vid korsmässa. 10. Ja. Man åt den kaka som vid julen blivit bakad för att ätas när såtiden började. Även hästar och kreatur skulle smaka (Tillägg till Nr 1. Första sådagen var oftast Urbanus. Ordspråk: Om Erik ger ax ger Olof kaka.) 11 Både den som sådde och den som harvade ned skulle vara vid gott humör, pigga o. glada. 14 Man läste en ramsa, som gick ut på att växten måtte bli god. Kornet såddes så tätt så det låg tre korn i fottrampet efter en häst. 23 Man trodde det hade varit en ovän som lyckats åsamka en detta. 26 Ja enär det troddes att tomtar bodde under dem. 31 Skära när man skar liggråg. 6 När man sådde borde det helst vara lugnt. Talesätt: Så i tovvantar skörda i skjortärmar. 9 Fällning av skog och såning i ny. 13 Ja. Oftast sådde de lin. 21. Somliga togo ett lakan begav sig därefter till sin oväns åker på natten, och drog lakanet / över det daggvåta gräset, samt vred därefter ur lakanet på sitt eget land eller åker, de hade därmed tagit kraften från gräset på ovännens åker. 33 Löktskår kallades den skår i vilken sista neken bands. 40 Den bands ihop i toppändan och vid rotändan delades den isär i så många delar som det fanns kor i ladugården Man hängde den inunder taket inne på köksväggen Den gavs åt korna. Den kallades löktnek. 45 Vid Mikaelidag skulle allt vara inne utom kål och rötter, som skulle stå till Heljamöss. Vid Larsmässa skulle man kunna ta ny potatis. 48 Logubbe kallades väl den som för det mesta stod ute på logen. Lovisa var däremot någon handgriplighet som försiggick vid tröskningen. 51 Nej. Därför att man på den tiden använde törestickor till lyse och man därför befarade att få logen nedbränd. 55 Ja det bestod mest av mat av alla slag samt mycket brännvin. 57 Ja om man sköt kattor. 58 Skämd bössa botades genom att man piskade små ormar och stack i böss(kolven) pipan och sköt ut dem sedan 59 bössan gjordes oftast träffsäker på så vis också. 61 Det berättas om ett djur som var på Skansen som det var omöjligt att skjuta men till slut skjöt en man med efternamnet Talek detta djur, fadern yttrade till sonen vid avfärden till Stockholm . "Nu ska du inte ha harskinn i böxera." / 65 Laxöring sept. Sik, gädda okt. 66 Lucia var då ett väsen som man helst skulle vara rädd för. 67 Man var uppe nästan hela natten och åt. Man åt 7 frukos- tar före otta. Kreaturen skulle även ha av det bästa foder som fanns på gården. 68 Ja. Det var mycket skamligt att komma sent upp den morgonen enär man då fick heta "Lusa" 70 Ja. Ja. 71. Nej. När "hon Lussi" stod i skjul, då var det bäst att in- te vara ute för tidigt. 72. Ofta tog man den första skalbaggen man såg, och lade den i saltvatten vilket sedan gavs korna på "sleken" för att de skull gå hem till kvällarna när de kommo i skogen på bete. Lösningarna insända av, Per Nilsson, Norra Skoga Råda
Handel. Landsmålsarkivets kartfrågelista 51.
Ovannämnde person har berättat att gårdfarihandlarne, eller som de oftast kallades ”knallarna”, förr i tiden, då de voro borta och sålde varor, bytte till sig andra varor som de behövde här i orten. T.ex. salt, fisk, liar, brynstenar, tjära m.fl. saker. Salt togs vanligen i ”hemlass” från Göteborg av de handlare som hade sin ”böjd” (handelsbygd) neråt västkusten och däråt. De hade med sig ett stort lass, som sedan delades av hela byn och var och en fick då så pass att de reda sig med salt ett helt år. Det var alltid grovt salt, som fraktas hem och delades. De knallar som foro österut hade slipstenar med sig hem. Det var alltid gotlansstenar, som användes. Ibland ”tinga” bönder na slip- och brynstenar av knallarna som dessa köpte i någon stad eller och foro de direkt till Gotland efter, naturligtvis hade de handel med sig. Berättaren har själv kört slipstenar från Kalmar.
Skogsväsen. Odens jakt.
Farbror hade varit till Grästorp. Efter vägen fanns en sten som folk brukade sätta sig att vila på. Han satte sig där. Rätt som det var så brakade det i skogen bakom ho- nom, så han trodde att hela skogen skulle falla över ho- nom. Se’n såg han ett fruntimmer som sprang över vä- gen. Och hon blev borta i skogen på andra sidan vägen. En stund därefter kom en karl med en stor slok- hatt på huvudet. Det lyste rätt på axlarna. Han sprang samma väg som fruntimret gjort. När han var borta, så började hundar skälla, och tre skott small. Se’n blev det alldeles dyr stilla. Farbror skynda hem så fort han kunde, för han hade kommit ivägen för det som var ont. Det skulle vara en slags jakt på skogråa.
Årsgång
Den som ville skåda in i framtiden skulle gå års- gång. Det var en tur som de skulle göra runt tre kyr- kor på midnattstimmen mellan Nyårsafton och Nyårsdagen, vid varje kyrka skulle de bära sig illa till och vid vart vägskäl stod en kontrollant. Om de skyndade sig, kunde de hinna till Karaby, Tun och Friels kyrkor. En gubbe i Frielsberg hade gått årsgång och han hade ända sedan han gått sett vad som skulle hända under året. Att få förmågan att se in i fram- tiden efter en årsgång räkte bara ett år. Det var bröllop i Frielsberg och när gubben kom dit och sett sig omkring, så sade han: "stöka inte till det för mycket, för härifrån kommer snart ett lik att ut- gå", de skrattade alla ty de voro friska och krya och ingen lastgammal och bröllopet stod i tre / dagar och ingen tänkte på vad gubben sagt. 14 dagar efter bröllopet sjuknade en dotter på gården i lunginflamation, hon hade svettats för mycket un- der dansen och precis en månad efter bröllopet bar de henne till kyrkogården. De som jagade efter de som gick årsgång var kyrkogrimarna och gloson. Kyrkogrimen höll till inne på kyrkogården och gloson kunde de mö- ta var som hälst och då gällde det att inte säga något eller skrika till för då blev man "klöven". Kyrkogri- men kunde ingen slå ihjäl, men han blåbultade dem.
Veckodagarna
Det var fredagen som en inte skulle koka, kärna smör eller dylikt. Fredagen var en olycksdag. Inte skul- le en flytta något den dagen. Och fredagen hade ett eget väder. Vill gärna regna på fredagar. Endera var det torsdagskväll eller fredagskväll, som en inte fick snurra på spinnrocken. Garnet blev odrygt för en. Bäst om en höll tyst en torsdagskväll. Om en bull- rade eller förde väsen, så fick en höra det hela natten se´n. Om en klippte naglar en söndag, så gjorde en synd mot den Helige ande. En kunde inte få för- låtelse för det, så strängt var det.