Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var själve "den eländie", det trodde folk. Mara red djur och folk. Hon var tung som en sten, när hon kom på ens bröst. Jag minns de talade på, att de kunde läsa bort henne med Guds ord. Om någon nämnde Guds namn över den som mara brukade vilja åt, så hade hon inte makt. Om man skrev Guds ord på en papperslapp och stack den, där de trodde att mara kom in, så tog hon sig inte igenom.
Maran
Maran hitta de på allt möjligt om. En del tyckte en stor svart hund låg på bröstet på dem, så de inte kunde andas. Skomakare-Emanuel, här framme, hade så ont av mara. Så vakna han och titta upp, och då for hon ut genom dörren - det var som en vit höna. Men jag tror aldrig de blev sluga på vad det var. Bara det var någon vaken och hörde hur de gav sej och kallte dem i namn, så hjälpte det.
Mara
Det var en gubbe i Torp, som gick med handel. Han kunde aldrig ligga mer än på ett bestämt ställe i Källeryd. Min man tjänte dräng där. När de hade somnat, tog gubben till att schoa. Då vaknade käringen och ropade: "Abraham, va gapar du efter?" Kajsa — det var käringen på stället visste så noga, att det var mara som red honom, och hon släppte, bara någon ropade hans namn.
Maran
Mara kan en människa vara utan att veta om det. Några snickare hade arbetat på en bondgård, och de låg där också. Den ene av dem hade ont av att maran red honom. Han satt så tungt över bröstet på honom. En gång hörde han när hon kom och sade då åt sin kamrat. Spring och se efter var pigan är. Snickaren fann pigan i hennes säng, där hon låg och sov. De förstod då, att det varit pigans ande som varit ute och regerat.
Mara
Maran trodde de var folk. De såg maran klev upp på ugnen och gav sej iväg -genom skorstenen. Hon bytte inte gestalt. Det var både manfolk och kvinnfolk, som kunde- vara mara. De vet inte om det själva. Hade man ett djur, som maran ville rida på, om man då tog en halsduk och knöt en knut på den och hängde över djuret, så var det inte farligt att maran kom igen.
Mara
Det var många av de gamla som klagade över att gasten eller mara red dem och nöpa dem om natten. När de vaknade, så kunde de ha blåa fläckar på kroppen. Sade att de blev gastkramade. Maran kom när en skulle somna. Hon kom och lade sig på brös- tet och tryckte. Hon gav sig, om en kunde röra sig litet eller om en kunde vände sig på sidan. Om en annan skrek namnet på en så blev hon bor- ta. Att det var något ont som kom på, det trodde de. Men vad det var hörde jag inte sä- gas.
Mara
Marvasar finns på björkar, det är stora knutar. Skar de av sådana och hängde över stalldörren eller sköt en fågel och hängde upp där, så blev mara på det föremålet eller få- geln. Jag hade varit ute och gått en kväll. När jag kom hem, var det något, som föll över mej, och jag blev svett och var inte god till att andas. Jag trodde det var slut. Jag var inte god till att ropa eller röra mej. Det var en förfärlig tyngd. Men det var nog en dröm.
Husligt arbete
Vävning: Allt arbete utfördes i hemmet för hand. Så t.ex. vävdes alla tyger hemma på gården. Om vintrarna tävlade gårdarna med varandra, vem som kunde väva mest och få de flesta vävstyckena. Det kunde t.o.m. hända, att man gjorde vävarna kortare, för att på det sätter få så många fler stycken. Hur många var och en hade, det märktes på våren, då väven lades ut på bleke ute på ängarna. Detta skulle alltid ske i mars, ty mars- solen hade en besynnerlig styrka. Inte under någon månad på hela sommaren blekte solen så bra som i mars. Ljusstöpning: Vid stöpningen användes / "stöpbord", i form av en run träskiva. På undersidan av denna var fästade "tallrikar", d.v.s. små träplattor, i vilka 7-10 vekar var fast- satta. Dessa kunde sålunda samtidigt, gång efter annan, nerdoppas i talgen. Korvstoppning: All korvmaten hackades för hand med särskild därtill konstruerade knivar. Hackebordet bestod av en träkubbe, något urholkad mot mitten. Då den väl hackade maten stoppades ner i fjälstret, hölls detta öppet av en hornring.
Vår- och hösthalvåret.
Om Torre e våter, så e de mången man som gråter. Göja lånade elva dar av mars te frysa ihjäl en bock på. Var det ruskigt i Göja, så blev det gott väder i mars. Göja rusta, det tyckte mamena så bra om, då blev det så gott i mars Om kyndelsäss är lärkan så högt som oxen bär oket. Gertruds dräng bär ljus i säng. Det brukade vara kallt i korsmässe vecka. Här har det aldrig varit fråga om att släppa kreaturen en bestämd dag. Men i Hal- land släppte de dem på Beda. Där har de d i stället för t. Då skulle de ut och beta. / Om det regnar bönesöndag, ska det bli regn i tre veckor. De fick hänga upp sina harver i tre veckor, sa de förr. Om Sigmund då skulle göken öppna sin mun. Då började han gala. Men han kom tidigare. Om havren skyler kråkan vid midsommar, så blir den bra. Vid olsmässe började de "gälla" pärerna De hade inte råd att ta hela stånd. Då alelövet var som ett musöra, kunde de börja fiska.
Mara
Min mamma hade sett maran. Det var en natt. Mamma låg och sov. Hon vaknade för det var något som låg på bröstet. Hon orkade inte tala å inte skri- ka. Men till slut orkade hon röra ett finger. I det sam- ma fick hon se en katt, som sprang mellan en springa i golvet. Det var mara. Mamma var svett och så var hon matt. Hon talade om detta för en annan gum- ma och då fick hon det rådet att hon skulle läg- ga ullsaxen vid sängen.
Maror
En pojke hade så illa ont av maror varenda natt. Han blev lärd, att han skulle stryka sig över munnen. Då skulle han få fatt i en fjäder. Den skulle han träda genom knapphålet i byxorna. Sedan skulle han lägga fjädern på byxoorna igen. Pojken gjorde, som han blivit lärd. Om morgonen när han vak- nade, stod där en vacker flicka i bara skinnet fram- för honom. Hon kunde inte komma någonstans, innan han trätt fjädern tillbaka igen.
Vårhalvåret
Trana bär ljus i säng den 14 mars. De skulle inte behöva tända ljus eller lampa sedan. Skôr-Anders la sej, när trana bar ljus i säng. Peter katt kastar sin varme sten i vattnet, sen fräter det lika mycket på som över. Göken kommer den 12 maj. Har inte hört att man skulle leta rävungar Kristi him- melfärds afton. Vet intet om Peregrinusgång o.d.
Maran.
Mara kan en människa vara utan att veta om det. Några snickare hade arbete på en bondgård, och de låg där också. Den ene av dem hade ont av att maran red honom. Hon satt så tungt över bröstet på honom. En gång hörde han, när hon kom, och sade då åt sin kamrat: "Spring och se efter var pigan är !" Snickaren fann pigan i hennes säng, där hon låg och sov. De förstod då, att det varit pigans an- de, som varit ute och regerat.