Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
(En "Bränne-Kvaru") Troll.
Förr i tiden fanns det, trodde man, troll och häxor. Trollen skulle gärna velat haft sitt tillhåll i gamla skraltkvarnar. Det har berättats för mig att trollen alltid firade julafton i en sådan kvarn och sedan de roat sig tillräckligt satte de eld på kvarnen. En person som åkte förbi kvarnen sent en julafton såg att kvarnen stod på fyra guldpelare medan trollen dansade och glammade därinne.
Sägner om troll.
Det var en gång på en herrgård som maten aldrig ville räcka till, huru mycket man än koka och satte fram på bordet. Men så en gång var det en vallpojk som kom underfund med hur det hängde ihop. Det var trollen som åto upp allt vad som sattes fram. Pojken befann sig en gång vid ett berg, där trollen bodde, då välling- klockan ringde till middag på herrgården. Då blev det en brådska bland trollen att springa dit och äta. ”Dä skramlar! Dä skramlar! Ta hit mi luva! Ta hit mi luva!” skreko de om varandra. ”Ta hit en luva åt mig.” sade pojken. I sin iver slängde trollen till honom en luva som gjorde honom osynlig, liksom trollen, och sprang med dem hem till herrgårdens kök, där middagen var framsatt. Han såg då hur trollen rafsa till sig nästan all mat och sedan sprungo sin väg, lika osynliga. Pojken tala om detta för husbondefolket vilka togo ned vällingklockan, och pojken fick det bästa torpet som belöning. Sedan hörde pojken trollen säga: ”Nu skramlar dä allri, nu få vi svälta ihjäl.”
Troll
Troll bodde i Brunnhemsberget. Det var en kvinna, som hade fött barn och inte blivit kyrktagen än. Det kom ett troll och ville ta henne. Men hon hade sin mans rock på sej, och då hade inte trollet makt att ta henne. Det var ett troll, som kom till Böhem och ville ta drickakaret, men de nekade trollet att ta det. (! Fragment och missförstånd!)
Folktro och lustiga namn på djur
Trollsländan som har formen av en betsman som man väger med. kallades i äldre tid i T. för skams bästman i Lindome, Hallan, kallas den för skams bästmal. Skam och trollen spela en stor roll i folkfantasin. Gråsuggor kallas i T. troll. Likaså kryp som finns i vattnet.
Troll
De talte om Kollsåse-Snuttra och Buaråse-Snuttra. De var ovänner. Det kom en och red förbi Kollsåsen och skulle till jul- ottan. Då kom trollet ut med en bägare och bjöd honom dric- ka, men han kastade ut det som var i bägaren och red iväg i största hast. Trollen följde efter. Men så kom ett troll ut från Buaråse berg och ropade till honom: "Rid av vägen den hårde och rid på åkern den vårde!" Då red han över åkern, och trollen hade inte makt att följa efter honom där, utan de måste gå ikring. Han kom före dem och kastade sig över kyrkemuren. Och bägaren skänkte han till Björketorps kyrka och där har de nyttjat honom som nattvardskalk sedan.
Troll
Min mors mormor hade sett ett troll borta i Stammareds hage. Det var ett litet 'pörle', som jultade och sprang och skrek. De var så rädda för åskan, trollen, så det var därför det skrek. Bönderna brukade låna kittlar av trollen och koka i, när de slak- tade. Så skulle trollen ha en korv tillbaka. Men så på ett ställe hade de skickat hem drängen med kitteln. Och han tog korven och la en annan istället. Sen fick de aldrig låna kitteln mera. När de hade bröllop och begravningar på ställena, skulle trollen också vara med. Och de sa, de åt så förskräckligt mycket. En gång hade trollen varit i Lerpe trädgård i Grimmared och stulit äpple, sa de. Där var ett troll, som bytte bort sitt barn för ett kungabarn. Men trollet ville inte ha kungabarnet utan ville bara förstöra det. Hon hade lagt det i en sjö i vassen. Men så kom där en fiskare och hitta- de barnet, och han tog upp det och fostrade upp det. en gång var där / en fågel, som sjöng för tösen: "Du är den fattiga Elsa ej, du är den rika prinsessan. Jag själv det såg, när du i vaggan med kronan låg." När fiskaren så var död, kom tösen upp till slottet. Där satt trollungen uppe vid tronen, och kungen trodde det var hans barn, fastän det var konstigt. Men när tösen kom dit, kände kungen igen henne på hennes mor. Mor talte om, där var en piga, som trollen rövade bort åt ett berg. Och hon fick inget annat än katthuvud att äta. Men det kunde hon ju inte äta, utan hon stoppade dem i barmen. "Ja, är det bara i bar¬ men, så kommer det snart åt tarmen", sa trollkäringen. Men så en gång sa pigan: "Herre Gud, förbarma dig över mig." Och då fick trollen henne ut ur berget och iväg, så hon hade kunnat bryta benen av sej.
Vårarbete
Det var en torpare under Råbäck som bru- kade att odla litet ny mark för vart år. En dag i maj så tog han en ellabrand och gick runt nyodlingen med den, för att in- te trollen skulle komma och förgöra jorden. Han hade tagit jorden från trollen. De fick inte ta den tillbaka. Det var i mitten av maj som han brukade gå med elden.
Troll
Här är ett berg borta i Tummared. Där skall vara troll. De kunde höra, hur det vävde inne i berget. Och om vintertid hade de sett spår i snön. Det var efter trollungarna, som hade gått ner till sjön barfota. Strax före jul skulle bönderna mala om nätterna. Då kom trollen och stannade kvarnarna för dem. Det talte min mor om. Hon och hennes far var ute i en kvarn i Fagered och skulle ha malet. Rätt som kvarnen gick som bäst tvärstannade den. Mjölnaren gick ut och skulle se, vad som var till. Men han förstod ingenting. Vattnet och allt var i ordning. Men om en stund tog kvarnen till att gå så, så att de måste ge sej därifrån. Det var visst om lusse. Och det trodde de var troll och allt det som ont är :'s utskickelse. Om en kvinna fick ett barn, la de stål över dörren. Det skulle vara där, tills barnet var döpt, för att trollen inte skulle komma och byta bort barnet.
Troll.
Uppe i Öxnevalla skulle vara troll i ett berg vid Kataskog. Där skulle vara en gång långt in i berget. - En gång hade de gått till ottesången på ett ställe där intill och inte stängt dörren. När de kom tillbaka, låg där ett stort, långt troll inne. "Ja, kom nu ihåg stäng dörren en annan jul", sa det.
Troll
Jättar var naturligt folk. De kunde bo var som helst. Men troll det var den ondes anhang.
Kyrkor
De försökte några ställen, när de skulle bygga N. Fågelås kyrka, men trollen rev ner, så fort de byggde. Det de bygg- de på dagen, rev trollen ner om natten. Då spände de två tvillingstutar för en stock. Stutarna fick gå dit de ville. Då stannade de i en björkhage. Där byggdes kyr- kan. Det är en udde, som går ut i sjön.
En saga om bergatrollen i Kleva berg
I Kleva berg vid Kleva gästgivaregård i Mårdaklevs socken fanns förr i verlden bergatroll. En gång kom ett av trollen till Kållsgård och skulle stjäla juladryck. Juladrycken hade försvunnit var jul på Kållsgård utan att de visste vart den tagit vägen. Men denna gång blev det upptäckt, för just som bergatrollet hade fått drycken i sin stora kopparkittel, kom ett annat troll från berget och berättade, att trollungen fallit i elden. Trollet sprang då ifrån kitteln och juldrycken för att rädda sitt barn. Kitteln fingo de behålla på Kållsgård, och trollen kommo aldrig dit mera och stule juladryck.
Trollsägen.
Dä skulle finnas ett horn i en körka sö'r (siden) ut här, dä ä taget ifrå bergatroll. Dä va' en kar som re', å han kom utfie troll. Di bjudde ho- nom på dreck. Han tok horn't, men drecken hälla' han ijämte sek. Dä va' så star't så hår't föll å hästeröggen. Den satte han å, men trolla följde ätter. Men då re' han över en korsväg å in på en åker, å där ble' han te dä ble dager -. Trol- la hade ingen makt te göra honom nått där.