Transkriberad uppteckning

Det var en gång på en herrgård som maten aldrig ville räcka till, huru mycket man än koka och satte fram på bordet. Men så en gång var det en vallpojk som kom underfund med hur det hängde ihop. Det var trollen som åto upp allt vad som sattes fram. Pojken befann sig en gång vid ett berg, där trollen bodde, då välling- klockan ringde till middag på herrgården. Då blev det en brådska bland trollen att springa dit och äta. ”Dä skramlar! Dä skramlar! Ta hit mi luva! Ta hit mi luva!” skreko de om varandra. ”Ta hit en luva åt mig.” sade pojken. I sin iver slängde trollen till honom en luva som gjorde honom osynlig, liksom trollen, och sprang med dem hem till herrgårdens kök, där middagen var framsatt. Han såg då hur trollen rafsa till sig nästan all mat och sedan sprungo sin väg, lika osynliga. Pojken tala om detta för husbondefolket vilka togo ned vällingklockan, och pojken fick det bästa torpet som belöning. Sedan hörde pojken trollen säga: ”Nu skramlar dä allri, nu få vi svälta ihjäl.”