Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Esbå gårds tomten och Tyris tomten slogos en gång. Esbå gårds tomten slog med en dyngsläde, och Tyris tomten hade harven. Tyris tomten vann. Så sålde Tyrisen tomten till Gumbacka. Och Gumbackarna lära ha kört efter honom i tre onsdagar efter varandra. Tredje onsdagen lär han ha följt med, eftersom hästarna voro så våta, att fraggan tippade bara, när de kommo hem.
Tomtar
Jajamen, det var väl de, som skulle ha tomtar förr. De drog till dem. Men om de då rata tomten, så drog han ifrån dem istället. Det var en bonde som hade en tomte. Han drog till honom, så han blev så rik så alldeles. Så kom han med en börda en gång. "Hå,hå", sa ha, när han släppte bördan. "7 mila väg har jag gått, och börda var tung" - det skulle visst gått på rim, men jag hågar inte hur det var. "Ä det är la inte så tungt, fast du stönar så bra", sa bonden. Då blev tomten arg och sen drog han ifrån honom istället. - Det var uppe i Skephult de talte om det.
Tomten.
Mor talte alltid om tomten. I hennes hem hade de lagårn bredvid grannens lagård, och de hade tomtar. Mor och de andra kunde höra, hur två tomtar tisslade hos grannarna, men var de tysta för att lyssna, slutade tomtegubbarna också. En morron, när far kom hem, sa han, när han gick förbi lagårn: "Nu har Svål tröskat maj." Då började det vina kring honom, och när han kom in small det till i stugknuten. Tomtarna hade nog röda mössor De var nog snälla. Det var en tomte, som hjälpte en smed att smida. Smeden gav tomten nya kläder till jul, och då sa han till honom: "Nu bli junker för finer". Då svarade tomten:" "Då blir jag för finer att smida", och sen hjälpte han honom aldrig mer. Hon tyckte inte om att / smeden sa' så. Det skulle hänt åt Vegby till detta. Det hörde jag som barn. Om smedens släkt lever än. Tomten skulle nog bemötas med aktning. Det var inte rätt säga nåt åt honom. Där tomten var, där var trevnad.
Tomtar
Den som hade en tomte han kunde vara väl bärgad, för se tomten drog till dem. Men var det så att han drog ifrån huset blev det fattigdom och armod. Det var en gammal sägen det var två drängar som stod och trösk. Det bar tomten dit säd. När då tomten kom med en sädbörda, hade de alltid skullat koka en gryta vit gröt på stället och sätta ut en skål med gröt på fähusrännet. Drängarna trösk och trösk, och säden tog aldrig slut. De hade tröskat ut på kvällen, men när de kom på morgonen var där lika mycket igen. Så hade drängarna fått höra, att där skulle vara en tomte som drog dit. Då la de sej på lur och skulle se efter vad det var. Ja, där kom tomten med en börda och som han la den ifrån sej, sa han: "11 mila väg och 12 travar säd, det var nog det" och det var inte så dåligt, 12 travar säd. Men när han då kom upp på rännet och skulle ha sin mat, då hade drängarna hittat den här skålen och ätit upp maten. Sen hade de 'kackat' i skålen. "Jaha", sa tomten, "nu har de ätit upp min mat och så har de gjort i skålen med; nu ska de bli av med mej och mer till." Sen börja han och dra därifrån i stället.
Tomtar
Det var på ett ställe som tom- ten dragit bort alltihop för dem, så att de höll på att bli utfat- tiga. Då skulle de flytta därifrån för att komma från tomten. Men när de skulle till att åka, så var tomten med på åkdonet, o så sa' han: "Nu flötter vi!"
Tomtar
På ett ställe sydde de kläder och la ut åt tomten. När tomten hade fått på sej dem, sa han: "Junker granner, han sej dammer, han vill inte sikta mjöl mer."
Om tomten
Det var en bonde, som hade ett par tomtar. De skulle ha smörgås var morgon, ock det skulle pigan lemna i ladugården. En gång åt pigan upp smörgåsarna, men då fick hon en örfil, så att hon höll på att dåna. "Det skall du ha, för du åt upp smörgåsarna", sa tomtarna. Men hon såg ingen. Sedan gick hon till prästen ock talte om det. Ock han gick dit ock talte vid tomtarna, ock då visade de prästen alla smörgåsar, de fått av bonden. Det var en stor hög de hade. Då frågte prästen, vad de skulle med dem. "Det skall vi ha till vittne på sista dagen, att vi har varit trogna tjänare", sa tomtarna.
Tomten
Det var en som bodde strax hemma vid. Han hand- lade mycket med hästar, och de var så magra och usla, när han köpte dem, och sedan blev de så granna Men en häst måste han sälja, för den ledde tomten ut varenda dag. Den tyckte han inte om. I en gård där de hade en tomte, fick bonden en dag se honom komma släpande och pustande med ett rågax. "Det var nåt å pusta för", sade bonden. "Får jag drat ifrån dig lika mycket som jag har drat till dig, så har du in- te mycket kvar", svarade tomten. Och då såg gubben, att det var en hel tunna råg tomten hade kommit med. Men efter den dagen gick det utför med gården.
Tomtar
Det fanns allt folk som satte ut mat till tomtarna förr. Somma sa att tomtarna hade tur med sig, men andra sa att tomtarna drog ifrån dom. Det var la så'na som satte ut mat till dom som di hjälpte, men di som avskydde tomtarna, di fick ingen tur med dom. Jag har sett en tomte en gång, när jag var barn. Jag skulle ta fram bröd, som vi hade i en byrå- låda. När jag drog ut lådan så, var det något som hoppa opp och ner, opp och ner i lådan. Det var som en lite gubbe, han var svart och lång som min hand, med en röd luva. Jag blev så rädd, jag sprang därifrån. "Det var la tom- ten som ville ha en bit bröd" sa' far, "Men kanske han vill dra bröd ifrån oss."
Tomtar
Tomtar skulle dra till folk rikedom. Nere i Gunnabo sa de, att de hade tomtar. De skulle ha ett grötafat med sirap på julafton. Det skulle de sätta under 'loskon'. Fick de inte gröt som de ville ha, tog de kreatur istället.
Tomtar
Farfar tala om tomtar. Han hade en bror, som hette Anders och han var gift med ena, som hade tomtar med sej, när hon kom flyttande till Svanvik (i Undenäs socken). När Anders hade varit och hämtat sin unga fru, så rådde inte hästarna dra, fast att det inte var stort lass. Han hade hört talas om att det kunde vara tomtar, som stal i lasset eller lassa på. Och de hade lärt honom, att man skulle få se dem, om man gick fram och titta emellan betslet och kinden på hästen. Det gjorde han, och då fick han se tre tomtar, som satt på lasset. Dem hade hon med sej, och hon satte ut mat till dem sedan. De drog ifrån andra gårdar till deras.
Tomtar
Tomtar skulle dra till folk rikedom. Nere i Gunnabo sa de, att de hade tomtar. De skulle ha ett grötafat med sirap på julafton. Det skulle de sätta under 'loskon'. Fick de inte gröt som de ville ha, tog de kreatur istället.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till. Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.