Transkriberad uppteckning

Mor talte alltid om tomten. I hennes hem hade de lagårn bredvid grannens lagård, och de hade tomtar. Mor och de andra kunde höra, hur två tomtar tisslade hos grannarna, men var de tysta för att lyssna, slutade tomtegubbarna också. En morron, när far kom hem, sa han, när han gick förbi lagårn: "Nu har Svål tröskat maj." Då började det vina kring honom, och när han kom in small det till i stugknuten. Tomtarna hade nog röda mössor De var nog snälla. Det var en tomte, som hjälpte en smed att smida. Smeden gav tomten nya kläder till jul, och då sa han till honom: "Nu bli junker för finer". Då svarade tomten:" "Då blir jag för finer att smida", och sen hjälpte han honom aldrig mer. Hon tyckte inte om att / smeden sa' så. Det skulle hänt åt Vegby till detta. Det hörde jag som barn. Om smedens släkt lever än. Tomten skulle nog bemötas med aktning. Det var inte rätt säga nåt åt honom. Där tomten var, där var trevnad.