Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde i Mulabjärsbacken i Ålstorp, Ränneslövs socken. Under jul- natten stod backen på guldstätter, och då dansade trollen inne i backen. I Perstorp såg man inga troll utan talade endast om mulabjärstrollen.
Kyrkklockor
De påstod, att trollen slagit ner en kyrkklocka från Lyrestads kyrka i ån där. Stället kallas "Klockhöljen". Folk som bada, kände klockan ibland. Det var några, som skulle ta opp den en gång, o då skulle de inte få tala. Men så fick de se ett par höns som drog ett halmlass, o då sa de: "Å, titt där!" Då åkte klockan ner igen. En gubbe sa' till mig, att han känt klockan i ån, men att han inte kunde få opp den. De andra klockorna i kyrkan säger: "Kajsa o Kari Stina o Mari, Syster ligger i ån."
lyktgubbar.
62. Lyktgubbar var la troll. Det var mycket med sånt förr. Nu hörs det väl inget om sånt, men det finns nog fiender ändå. 64. Somliga slängde till lyktgubben en styver, och då hade de inte ont av honom, eljest kunde det gå galet, som det gick för en gubbe från Öxnevalla. Han var ute på Viskabacka mosse. Han var lite yr, sa han. Då kom det en lyktgubbe och skulle lysa honom, men gubben såg inte ändå. Då sa han: "Jag ger dig och din lykta så och så", men då slog lyktgubben till honom, så han for bort i tuvorna och inte visste, hur han skulle komma tillrätta. - Det var för han inte gav lyktgub- ben pengar, som denne inte lyst honom ordentligt.
Häxor och trollkarlar
Om det kom några in som de trodde kunde trolla, så kasta de en eldbrand efter dem just när de gick ut, då hade de ingen makt sedan. Om de satt o kärna, o det var lett med smöret, o en främmande kom in just då, så skulle det bero på den att det ej blev smör. De ville ej gärna att en främmande skulle gå in i lagårn, för blev det "avigt" där sen så berodde det på denne, han / hade såne "yge". Om sådana som kunde lite hitta hårtappar efter folk, så kunde de skada dem sedan med detta. Och om de mötte någon sådan när de skulle bort med ko till tjur, o hon inte tog sig, så fick den skulden för detta.
Troll
Där var ett troll som brukade göra ofog på ett ställe. De visste till slut ej vad de skulle taga sig till på gården för att få fred. Slutligen var där en karl som erbjöd sig att skrämma bort trollet. Han skaffade en kraftig käpp av rönn och begav sig till skogen. Det regnade smått, men han trängde vidare. Plötsligt fick han se trollet. Det gick och mumlade för sig själv: "Här ä smått, smått påskarain!" Då tog mannen sin stora käpp och slog trollet tre gånger och sade: "Stort, stort rönnepåkarain!" Sen kom inte trollet dit mer.
Troll
Berättarens faders mormor hadde talat om att på hennes tid fans bergtroll i ett berg som kallas Åsbo klint, på gränsen mellan S. Kedum och Ryda. Då gumman en dag stod och bryggade dricka, så kom det in en rätt så snygg dam, iklädd grå kjol och ludna skor, Gumman misstänkte allt att det var ett troll, så hon tordes inte neka utan gav henne den begärda drickan. En tid efteråt kom samma dam in och hadde med sig ett större mått med skummande drick, och tackade för lånet. Men de tordes alldrig dricka av det utan slog ut detsamma, men annars var det mycke kraftigare än deras dricka.
Troll Bortbyting
har Skett vid Födelsen, eller före Dopet, tag trollet ett vitt barn, och lade sitt svarta i stället i vaggan, detta har skett i Fredsbergs socken vid ett ställe som heter Krösaryan, då tog modern, Elda ugnen till bakning, lägger det svarta barnet på gresla, liksom tänker att mota in den i Elden, då står Trollet bortom, tager i armen och säger: "du tänker att bränna mitt barn, och jag har vårdat ditt väl, här har du ditt igen", och han fick sitt rätta barn tillbaka, och skydd mott trollen var, att knyta ett silkesband på det nyfödda barnets hals och så snart sig göra kunna, Döpa barnet, och giva det namn, sen var det skyddat.
Skam-eken (ska'm-eka)
Vid Skam-eken, som stod vid Tomtebergen (Tom- terna) skola tvenne grevar en gång ha mördat var- andra. Den ene ville hålla sig väl med den andres fru. Där finn's tomtar, troll och spöken. 'I eka satt Skam på en gren å la skanker'a på haget på andra sidan vägen. För bra långa ben hade han. På nätter'a ljuste det i ek'a, som va i- hålig.' (Eken höggs ned för flera år sedan, och där den stått - ett 10-tal m. V. om vägen i sluttningen av Tomtebergen och några hundra meter S. om "Dags villa" - växa nu 4 små björkar.)
Troll
När jag var liten så talades det mycket om att det fanns troll i berget vid Ryd. De bodde i jätte- graven, och från den skulle gå en gång under Billingen till Öglunda. Trollen voro väldigt rika och det fanns de som fått låna av dem men när de köpte en gård för sådana lånta pängar skulle de ge den namn som tydde på att de kom från trollen. En gång vallade en pojk Karstorps kor på Däldernas äng vid djupegraven, men en dag kunde han inte få reda på dem för de sprang hit och dit. Bäst han jagade dem sprang han förbi en kopparkittel med silverpengar och när han fått ihop djuren skulle han se vad det var men då var kitteln borta. Trollen ville ej ha vittnen till sina skatter.
Krigare och soldater.
Min morfar var knekt. Han hette Fröjd och hade varit med i kriget i Finland. Han hade fått knäckt näsan. Han berätta- de inget från kriget. Sträng hade och varit i Finland och där hade han lärt, så han kunde trolla allting. När det var något med djur och hästar, skulle de kalla till sej Strängsen. De var så dumma folk, när de vore - före di vore dräll mycket - och inte hade skött väven riktigt, då var den förtrollad, och då skickade de bud efter Strängseen. Han tog i solva. Till slut trodde de inte ett dugg på honom. Han sterra´mä hu- vet. Han var en led gubbe, riktigt en fulinge. En gammal Sträng fanns också, han var stor och lång, bodde i en liten stuga.
Sjunken kyrkklocka.
I hulja sör om Tråvads kyrka lär det finnas en klocka, en- ligt vad som berättas. Och den har trollen kastat i. Det var för- stås på den tiden det fanns sådana. De har allt försökt bärga den. Det skulle gå, hade de kloke sagt, om de kunde få fatt på tvelingabrör och tvelingastuta. Och det fick de. Men när de i det närmaste fått upp klockan på land, fick de se ena gammel käring komma körande med ett stort halmlass Och hon hade bara ena höna som drog. Då kunden den ene tvelingen inte hålla sig för skratt. Men i detsamma föll klockan ner i hulja igen, för det var tillsagt, att ingen fick skratta eller tala, så länge bärgningen pågick.
Maran
De sköt skator och hängde i taket borta i lagården, för att inte maran skulle komma åt kreaturen. Det kunde kreaturen stå i lagården och svettas; då hade de för sej maran red dem. Mara, det skulle vara nån slags troll eller sånt där. Ja, det är en del folk med som kan vara såna och inte veta om det, vara marer. Då kände de sej så trötta. Kanveta, på morgonen när alla står upp och är 'vila', då är de så trötta för då har de varit å på natten och varit såna där marer. Folk kan ha ont av maran med. Det har jag till och med varit utför. Man tog till att svettas så förskräckligt, och så var det nånting tungt som la sej på en. Men tog man och la nåt järn nått eggjärn - under putan, så härde det aldrig på.
Troll
Bergatroll fanns i Vagle berg i Ormestorp. De kom fram till Orekulla och ville jula där. Gubben i Orekulla var beredd på't. Han satte en gryta med tjära i spisen i stället för julagröten. Så kom en käring in och satte sej i spisen. "Vad heter du?" frågade käringen. "Själver", svarade bonden. "Vad kokar du?" — " Julagröt" — "Får jag känna på den?" — "Ja, det ska du få" sa gubben och slog en slev med het tjära över käringen. Då sprang hon ut och ropade: "Själver har bränt mig." "Själver gör får själver ha", svarade de andra trollen.