Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen bodde i bergklyftorna i Höråsen. På Holma ö fanns det också troll. Ett troll het Skotte. Han simmar på en stor, lång sten över Byasjön. Den stenen står nu i Öströö utmark. - Jag har hört tal om att de tog ett korn från trollen, och trollen kom efter dem, men de kom undan. - Trollen lånte ut sina stora kopparkärl, och sen skulle folket lämna nåt i kärlen, då de satte dem tillbaka. Men en gång bar de sig illa åt, drängen tömde ut gröten, som bonden lagt i kärlet, och gjorde sitt behov i det. Sen fick de aldrig låna mer av trollen.
Jättar
Det var jättar och troll på Hunneberg, När de fått kyrkklockor här i Åsaka, så var de så förargade att de slängde stenar hit. Så de stora stenar som är hittade här är från detta. Brödspaden hade gått sönder för jättekvinnan där, och då gick hon ner till Fristorp och fick den lagad. Sen fick de av hennes bröd en kaka så stor att de blevo rädda när hon kom med den. I Skalltorp här i Åsaka är ett berg där det är som en dörr med ett nyckelhål, och där har de släppt ner mynt det hörs på klangen när det kommer ner.
Kyrkklocka
De hade tre klockor i Undenäs kyrktorn förr, men troll tog den ena och kastade henne i Flämsjön. Far sade att hon ligger strax utanför en vidjebuske på södersidan. Sedan sade de andra två klockorna: "Kersti, Kari, syster ligger i Flämsjön". De skulle ta upp henne en gång. Men det kom två tåttor och drog ett halmlass och en tupp satt på lasset och körde. Då satte de i och skrattade. De hade klockan i kanten då, men då for hon ifrån dem.
Kyrkor
Här i Brunn skulle de till att bygga en kyrka på Stommens mark, men allt de hade byggt upp på dagen, det var nedrivet när de kom igen nästa dag. Det skulle vara troll, som gjorde det. Då tog de en av stenarna och la på en släde och spände för ett par stutar, och där de stannade, byggde de kyrkan. På så vis kom den gamla kyrkan att ligga så lågt, att gravarna blev fulla med vatten. Om hösten fick de hålla på och ösa graven ända tills de kom med liket.
Skogsväsen
Här bodde skogsrå ute vid Eksjö. Min far och en annan gammal man råkade ut för dem en gång och de höll på att inte or- ka hem igen. Den andre började på att skoja med dem, och det var nog. De var så granna framtill, men baktill var de ihåliga som ett baketråg. De kallte dem troll med. Min far och den andre gubben hade varit så sjuka, så de hade både kräkts och mer. När de fiskade, kom skogsrået och satte sej i ekan. Det var som en anka eller stor fågel. Då tyckte de, att ekan riktigt höll på att välta.
Husdjurens sjukdomar
Det fanns gamla gubbar och gummor förr, som kunde trolla bort sjukdomar på kreaturen. En gång när jag var liten pip, kastade korna i lagården här. Då lät min far hämta en gammal gubbe från Sälls- torp. Bland annat skulle de då borra ett hål i tröskeln vid lagårds dörren och stoppa en orm i det. Så skulle den ligga där och dö, och sen skulle kastningen vara borta. Om korna blev modstulna, skulle de rista dem i rumpen. Så la de en brödbit där och virade om såret, så gick det modstulna bort.
Stöpa bly eller glöd
Stöpte bly gjorde de, när någon hade mött ett riktigt troll och blivit kramad. De kunde komma att dö utav det. En hustru och hennes dotter kom hem en kväll. Ingen sa ett ord. Gubben förstod, att de hade varit ute för något. Gumman gjorde upp eld och hade flickan att lägga sig. Så tog hon kyrkebly och smälte. Hon ställde ett fat med vatten i rätt över flickan och slog blyt i vattnet så det frasa. Då blev hon botad. Sen fick gumman lägga sig, och så stöpte flickan över henne.
Troll
Det var en knekt för Flenstorps by, han var i Finland i krig. Då kom ett troll till honom och talte om, att det hade bott i Hällsberget men hade flyttat därifrån, när de hade börjat ringa i (Örsås kyrka. Han hade gett knekten en nyckelknippa och sagt till knekten, att när han kom hem, skulle han gå till berget, och en högtidsafton skulle han gå vissa varv ikring berget och sedan slå till med nyckelknippan på berget, så skulle en dörr bli synlig. Då skulle han öppna den dörren och släppa ut all trollets boskap, så skulle den komma efter till Finland.
Troll
En kvinna hade fått barn men inte gått i kyrke. Det böstade, och hon gick ut och öppnade. Det var trollen, de tog henne. Men när hennes man hade gift om sej, då kom hon på kvällen till bröllopsgården och bad att få tala med honom. Han gick ut, och hon ville ha ett strumpeband, som hon hade haft på sej när de vigdes, så att prästen hade läst över det. Men den nya frun förbjöd honom att ge henne strumpebandet, för fick hon det, så hade inte trollena någon makt med henne mer, och då kunde det hända, att hon ville ha karlen tillbaka. Så hon fick gå tillbaka till berget. Det talte min mor om.
Troll
På Ullerva backe bodde en torparfamilj, och inne i backen bodde det troll, de hade in- get otalt med varandra, så de hade inte ont av grannskapet. Ett år hade torparen fått en så okristeligt stor skörd, så han såg sig ingen levande råd att kunna bärga den, för han hade bara en halvstor stut och regnet hängde i lufta En kväll när han satt vid backakanten, sade han till en granne "att ja skulle ge min stut till den, som i natt ville bärga min säd," för det såg ut att dra sig tillsammans till regn. När han sagt det hörde han hur det mumlade i luften "Natta är min å säa blir din otta är din å stuten är min" Detta fäste sig inte torparen vid, utan gick och / Kajsa Svensson Leksberg Troll 2 lade sig. När han om morgonen kom ut, så var var- enda nek inne i ladan, men stuten han var borta. Han ville inte missta stuten, för han hade inget menat med sitt yttrande, så han gick till en kloker gubbe, som lärde honom, "att han skulle tre torsdags- nätter å rad gå å ställa sig i stutens spilta å ropa hans namn, så skulle stuten komma tillbaka. Detta gjorde torparn och när han ropat tredje torsdagsnatten, så råmade stuten nere på Mariestads- vägen.
Troll
Där var ett ställe i Nösslinge, som hette Lurdal. Där var troll. Och de kom dit och dansade var kväll, så folket fick inte vara ifred utan fick ge sej iväg hemifrån. Så kom där en boråsa- bo dit, och ville be om natt. Jo, det fick han väl, men de tala- de om för honom, hur de hade det. Men så hade han med sej en björn. När trollen kom om en stund, skickade han björnen på dem. Och han skaffade iväg dem, så de kom aldrig dit mer. Den björnen kallte de Lurdals kise. Det var på ett ställe de bryggade, och där kom inget dricka i musten. De kunde inte förstå, hur det var fatt. Så fick de höra, hur det ropade utanför: "Be Habo gå hem, Ebbe ligger i elden! " Då kastade trollet ner ett kärl ifrån ugnen - det satt där och tog drickat - och så sa det: "Det är min son, då får jag hem och rädda honom." De talte om, att de lånte kopparkittlar av trollen och lite av varje / Trollen bytte barn med folk också. Det kallte de bortbytingar. Det fanns till och med en i min ungdom, som de trodde var en bortby- ting- De var inte riktigt normala, sådane bortbytingar. - De torde aldrig släcka ljuset, innan barnen var döpta, för de var rädda trollen skulle byta bort dem.
Troll
Ute i Äsere berg i Gunnarp (meddelaren flyttade som barn med föräldrarna till Gunnarp), där är som en grotta. Där var en stor sten, större än denna byggningen, som låg högt uppe på berget. Men där låg fyra stenar under, så han låg inte slätt ner på berget. Det stod nätt och jämt till och krypa under den. Mitt under stenen var ett hål rätt ner i berget. Jag tjänte dräng i Tokalynga. Då gick vi fyra stycken dit en gång och sa vi skulle undersöka det här hålet, och vi kröp ner genom det. Men vi torde inte gå så långt, för det blev så mörkt. Det var kant och räligt i det här hålet. Så var vi hemma och tog några rep med oss, och så skulle en som hette August gå före och ha repet om sig. Men bäst det var blev han förskräckt, så han sa han går inte längre. Men jag gick då istället – de knöt repet om mig. Bäst jag gick fick jag se ett ljus på väggen, och då sa jag, att jag går inte längre. Det var sägen, att där var troll så räligt i det berget. Det var en som hette Karl-Magnus; han var så långt, så han hade hört en ligga och sova i berget. Men där hade aldrig någon vart vid ändan på gången. De sa i Tokalynga, att vid påsk och alla högtider var trollen alltid elaka, för då kom de fram och ville stjäla. Så det var likadant där som i Klev.
Djur
När svalan satte sig på marken, då sade de gamla att hon ville träffa plogen. Om man hade någon sak, som man ville bli av med, och så att ingen kunde återfinna den, skulle man sätta en skogssnigel på den och kasta den över axeln, då försvann saken för alltid. Vargen trollade en finnkäring bort på 1830 talet hon blåste ihop dem på Tidan och sen skickade hon dem över Torsö till Värmland, om hundra år skall de komma till- baka och de skall ju vara neråt Dalarna nu. Det bästa älgpasset var i aledungar ty till sådana sökte sig älgen när han var spårad.