Transkriberad uppteckning

Där var ett ställe i Nösslinge, som hette Lurdal. Där var troll. Och de kom dit och dansade var kväll, så folket fick inte vara ifred utan fick ge sej iväg hemifrån. Så kom där en boråsa- bo dit, och ville be om natt. Jo, det fick han väl, men de tala- de om för honom, hur de hade det. Men så hade han med sej en björn. När trollen kom om en stund, skickade han björnen på dem. Och han skaffade iväg dem, så de kom aldrig dit mer. Den björnen kallte de Lurdals kise. Det var på ett ställe de bryggade, och där kom inget dricka i musten. De kunde inte förstå, hur det var fatt. Så fick de höra, hur det ropade utanför: "Be Habo gå hem, Ebbe ligger i elden! " Då kastade trollet ner ett kärl ifrån ugnen - det satt där och tog drickat - och så sa det: "Det är min son, då får jag hem och rädda honom." De talte om, att de lånte kopparkittlar av trollen och lite av varje / Trollen bytte barn med folk också. Det kallte de bortbytingar. Det fanns till och med en i min ungdom, som de trodde var en bortby- ting- De var inte riktigt normala, sådane bortbytingar. - De torde aldrig släcka ljuset, innan barnen var döpta, för de var rädda trollen skulle byta bort dem.