Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Fiske
Har inte hört att någon kunde "sätta ner" eller trolla bort fisken ur en sjö. Men de kunde lägga dynamit i småsjöarna och skjuta, och då gick all fisken skråen i våll. När rallarna var här och byggde järnvägarna, sköt de på det viset i Bosjön eller Horsåsasjön (samma sjö). Det var bara mört i den sjön. Sen tog de upp så mycket de ville; den flöt upp. Den var bara bedövad -. Och likadant i Svartesjön åt Älmeåsahållet, där sköt rallarna och dödade all fisken.
Skogsväsen
Det var en som kom ut för Järnbergafrua. Han stod och brände tjära och frua kom till honom. Hon var så ståtelig framtill, men när hon vände sej om, var hon som ett stort baketråg. Då slängde han en skopa tjära efter henne, och hon sprang och skrek: "Själver slog te mej mä ena skopa tjära i baken." (Vet ej om att hon fick något svar). – Det var la ena skogsfru. Det är åskan som har döat ut sånt där. (Har aldrig hört talas om troll eller sjörå här.)
Troll
En bondhustru hade bryggat. Då kom ett troll och ville låna hela karet med dricka. Hustrun ville inte släppa till det, men trollet tog det likaväl. Några dar efteråt kom trollet tillbaka och hade med sej ett ännu större kar med ännu bättre dricka i, än det hon hade lånat, och sa: "Smi upp gjolen och bränn upp karet, för karet är gjort i Bölum och ingen känner sitt igen i kölum."
Troll
Två karlar kom från stan. Vid Portakärret satt en hop troll och åt ur en stekpanna. Den ene såg dem inte, och han trampade mitt i stekpannan. Den andre såg alltsammans, för han var i syne. Han gick till den förre dagen efter och frågade: "Hur står det till med dej i dag?" "Åh, ja har så ont i ena benet", svarade den. "Ja undra på det, du trampade ju i trollenas stekpanna, och jag såg, att de högg till dej med en stor kniv!"
Häxor och trollkarlar
Finnarna hade namn om sig att kunna trolla, men det fanns andra också. De var en gubbe som hette Bôlen. Han var inte finne, han var från Småland. En man hade sålt oxar på en marknad och sen förlorat pengarna. Han reste till Bôlen och denne sa: "Pengarna ska du få igen och den som tatt dem ska själv komma med dem. Men på ett villkor, du måste ha hin onde hos dig i tre dar". "Kan det inte göras på annat sätt?, sa mannen. "Nej", sa Bôlen. Då ville han inte, men Men visade honom då tjuven i vattnet och det var den han själv misstänkte. Men då han inte ville gå in på villkoren kunde han inte få igen pengarna. I Kind fanns det en trollgubbe som hette Finn. Han gick in i ett mörkt rum när han trolla. Det var en i Örby som hade ett par hästar som blev sjuka före våren. De åt inte på flera dar. Han skickade efter Men. Bôlen sa: "Ät och trivs, hästar", och sen blev hästarna bra. När drängen skulle skjutsa hem Bôlen lossna det ena hjulet, men Bôlen sa: "Bry dig inte om det", och så gick hjulet på av sig själv. Bôlen frågade drängen om han såg vem som styrde på hjulet, men det hade drängen inte sett.
21 dec Troll
Vid sjöggared i Töllesjö var förr i tiden en kvarn. Den kvarnen brann ner varje år den 21 dec. En gång var det en kvinna nere i byn som fått ett barn just då. Det barnet kom trollen och rövade, de ville alltid ha människors barn, för de var vackrare än deras egna. De var mycket glada och lade barnet på kvarnhjulet och dansade och hoppade runt omkring. Men när de höll på som bäst, gol en tupp och på samma gång var det en knekt, som sköt två skott. Då sa' trollen: Nu gal bryn te bringa, nu få vi te å springa. När knekten kom fram till kvarnen, låg barnet på stora kvarnhjulet. Han tog det och gick tillbaka till det stället, där det blivit barn, och frågade, om de mistat sitt barn. När de då tittade efter i vaggan, låg där en alrotsknöl. En gång senare, när modern på stället skulle baka, tog hon alrotsknölen och stoppade i ugnen. Då kom trollgumman och bad att få tillbaka sitt barn, som hon kastat i ugnen. Kvarnen brann aldrig sedan.
Jättar
Det var jättar och troll på Hunne- berg, När de fått kyrkklockor här i Åsaka, så var de så förargade att de slängde stenar hit. Så de stora stenar som är hittade här är från detta. Brödspaden hade gått sönder för jättekvinnan där, och då gick hon ner till Fristorp och fick den lagad. Sen fick de av hennes bröd en kaka så stor att de blevo rädda när hon kom med den. I Skalltorp här i Åsaka är ett berg där det är som en dörr med ett / nyckelhål, och där har de släppt ner mynt det hörs på klangen när det kommer ner.
Födelse och dop
Strax innan de skulle fara med barnet till dopet, skulle de hålla en psalmbok framför ögonen på det, de skulle då bli duktiga att läsa sedan. Man fick ej hänga ut barnens tvätt under bar himmel förrän de var döpta, gjorde man det, tog trollen barnen, o folket fick "bortbytingar." Likaså skulle värmen ej vara släckt i spisen förrän barnen var döpta, o fanns det ljus i huset, skulle de brinna. Det var också skyddsmedel mot trollen, så att de kunde "förbyta" barnen.
2 Troll Trollgrottan i Smörskullen.
En liten bit norr om Kuseras i Sällstorp ligger Börjesgård i Grimmareds skn. Det hör till Långareds by. På söder om Börjesgård ligger en liten kulle, som de kallar Smörskullen (smöskålan) Går en ner och tittar i den där kullen så hittar man en grotta. Den är omkr. 2 meter lång 1 meter bred och 1 hög. Om den grottan talte gamla Kusa-Karl (Karl i Kusa gärda) att där hade bott troll i den.
Jordströmmen
De började bygga ett slott på Vekabacken uppåt Enebacken, men trollen rev ner på natten det de hade byggt på dagen. Så övergav de den platsen och byggde, där Grefberg bor nu. Men när de grävde där, kom det så mycket vatten, för de hette på en jordälv. De fick skrapa ihop så många fjäderbolstrar, de hade, för den höll på att förstöra dem. Vattnet var både gult och grönt. Det lär vara en källa nedanför byggningen, som det inte är någon botten i.
Troll
Mor talte om att i Revaberget fanns bergatroll. Var julafton kom de till folket i Hjulåsen och ville ha mat. Men en gång ha- de det kommit en björnförare dit och var där över julen. Trollen kom som vanligt, men när de fick se björnen, blev de rädda och sprang ut. Nästa jul kom de igen. "Har I den arga Pisa kvar?" frågade de. "Ja, och nu har hon blivit ännu argare, och hon har sju ungar," svarade folket. "Adjö med er då," sa' trollen, "nu kommer vi här aldrig mer."
Svartkonst
Det fanns i slutet av 1800-talet en bagare i Landvetter, som hette Torin. En dag kom ”Finska Lotta” dit och tiggde, men fru Torin hade inte lust till att ge henne något. Då blev ”Finska Lotta” så ond, så att hon ”trollade”, så att fru Torin blev sned i ansiktet. Och det fick hon vara sedan hela livet. Hon fick ta i huvudet med båda händerna och hjälpa till, om hon skulle kunna vända på huvudet. Jag har hört sedan, att om man kastar en ”ellebrann” efter en sådan gumma, så kan hon inte göra en något ont.