Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Vattenväsen
Min morfar såg såna där sjörån. Framtill var de så granna, men när de vände sig om var de som baketråg. Det såg han många gånger. Det var en sjö där det var så mycket fisk men de kunde inte få någon för sjörået hindrade dem. Min brorson och dotter var ute på sjön och skulle fiska en gång då det tog till att dåna så förskräckligt. Mor sa att det var trollen som inte ville att de skulle ta fisken för dem. De vågade sig aldrig dit mer.
Troll
Far talade om att det var ett par gamla gubbar här i socknen som en gång mött ett sådant konstigt följe när de skulle gå till Surteby kyrka. De kände inte en enda av allt folket. Så frågade de: "Vad är detta för folk? De svarade att det var bröllopsfolk, men gubbarna såg allt att det var troll. Sedan frågade gubbarna: "Var är ifrån?" Svaret blev: "Grubb i Grubbesten har hämtat Grebba ifrån Gallås." — Grebba det var bruden det.
Sägen. Troll.
Vid Prästetorp skulle det bo troll. En kväll skrek troll- barna för de var hungriga. Då sade trollmora till dem: "Skrik inte !" I morgon skall de baka på Ryckingen. Då slår käringen ut mjölet, och så svär karlen, och då får vi det." Det hände sig också så, att käringen slog ut mjölet. Men karlen svor inte. I stället sade han: "Gud välsigne mjölet, vi sopar väl upp det !" Så fick inte trollbarnen något.
Naturföremål
Det stod ett bergatroll på Kyrkestena vid Landa Lilla och kasta en sten mot kyrkan, men han slängde fel. Det är Rycke- sten, och det bodde troll under den sedan. Jättesten vid Sofis stuga, det är en annan sten. Där så´s märke som en människa setat efter rumpa å bena. Ljusekullen är en liten kulle nära Sofis. Där såg de det brän- de ljus, särskilt om Lusse. Där trodde de att det var något nergravet.
Troll
Vid Prästatorp skulle det bo troll. En kväll skrek trollbarna, för de var hungriga. Då sade trollmora till dem: "Skrik inte! I morgon skall de baka på Ryckingen. Då slår käringen ut mjölet och så svär karlen och då får vi det". Det hände sig också så att käringen slog ut mjölet. Men karlen svor inte. I stället sade han: "Gud välsigne mjölet vi sopar väl upp det". Så fick inte trollbarnen något.
Husdjur
När korna blev trollakrammate nappa såna där kvacksalvare av hår på bogen och så tog de svavel så skulle de skära hål på änden på rumpen och doppa bröd i blodet och ge dem in det hära. Det var när de blev trollakrammata och modstulna och så där. Det var trollen och sjöråna som hade varit på dem. Nästa dröpjet - det kan bära till genom hostning. Det likaste för det var att ta av ett får - ta lite när de dröpja av det de hade i munnen och stoppa i dem.
Häxor och trollkarlar
En del kunde ta kraften från hästarna och föra över på sina egna. En skulle vara rädd för krämarna för de kunde det. De slog ett slag med piskan på ens häst. Om man hann att slå ett slag istället, så fick hästen kraften tillbaka. Far (f. 1822 i Träsberg) var ute för en finngumma. Hon kom och ville ha ull. Men han var inte sinnad att ge henne någon ull, utan hon fick gå. En stund efter det hon hade gått, så kom det två stora vargar och hoppade in till svinen och skulle ta dem. De bet den ena suggan, så att hon dog. Det var finngumman som skickade dem. Om det kom någon, som tänkte att trolla på en så skulle en ge honom ett slag för munnen, så att han blödde. Sedan orkade han inte trolla. / Finnagöbba (=virvelvinden) var farliga. Kom en sådan på en, så skulle en kasta en kniv eller stål. Så skulle en spotta tre gånger. Sådana kom ibland om sommaren, när en var ute på åkrarna. Det var häxeri. Det var fin- narna, som kom i sådant väder. Jag minns en gumma här, som mjölkade i en gärdes- gårdshank. Jag såg hanken. Det var en vanlig hank. Folk påstod att hon drog till sig mjölk med den.
Troll
I Bälinge var det ett torpställe, och där kom alltid trollen från Bälaberget in var julafton om natten och förde sådant liv, så folket kunde inte bli inne. En julafton kom en björnförare med en björn och frågade, om han kunde få bli där med natten. Men de talte om som sanningen var, att det var omöjligt att bo där om natten, för trollena skulle komma. Men björnföraren sa att han nog skulle reda sej med dem, och så blev han kvar där. — Så fram på natten kom trollena, en helan mängd. Björnföraren hade stuckit in björnen i ommen och nu öppnade han luckan och ropade: "Kisse, kisse!" Trollena hade redan börjat spela och dansa, men när de fick se björnen, blev de så rädda, så de gav sej i väg hals över huvud. Den andra julnatten — d. v. s. julen följande år — hörde folket, att det knackade så försiktigt på dörren och att någon frågade, om kissen lever. "Ja, dä gör han", svarade de. Sen fick de vara i fred för trollen, så länge de levde.
Troll
I Lekvad i Berghems socken är ett berg de kallte Boberget. Där talte de alltid om att där fanns bergatroll. Det var en åker uppe på berget de kallte Gullpengen. Alltid när de skulle skörda där, var där skördat natten förut. Så var det en gång de brygga nere i byn. Vörten kom bort. Då kom det någon in och sa, att det ropa borta i berget: Lelle Vipen bränner upp sej. Det är min, det är min, roptet under sängen. Och så sprang trollet från vörtakitteln hon hade under sängen. En gång kom det ett troll in på ett ställe - käringen stod vid spisen och kokte gröt - och frågte om hon har sett så stort gap. Då tog mora en slev och slängde i halsen på n'a och sa: Har du känt så heter välling? Det var i Lekvad by det skulle ha hänt. De var alltid rädda att trollen skulle byta barn. Därför vaka de över dem tills de var kristnade. Innan här fanns kyrkeklocker var här väl bergatroll, men sen kom di bort.
En bonde från Risagård körde en gång till kvarnen ...
En bonde från Risagård körde en gång till kvarnen med sin julamäld och hade då vägen förbi berget. Han stannade och hörde huru trollen samtalade sins emellan. "Julafton skola vi gå till Risagård och stjäla julamaten från dem". När mor bär in julagröten skola vi fälla ikull henne och så lägger far i en ed och så taga vi gröten." Samma eder sade de om alla de andre rätterna. – Tack skall I ha, tänkte bonden. När julafton kom bar mor in grötafatet, men snavade omkull och slog ut gröten på golvet. "Gud välsigne gröten." sade far. Trollen förlorade nu makten att stjäla gröten. För varje rätt husmodern sedan bar in var far färdig att säga: "Gud välsigne var smula!" Husmodern lyckades bära fram varje rätt till stor välsignelse för knut; men så hade det ej alltid varit, ty varje jul hade maten brukat försvinna på obekant sätt.
Troll
Det var på ett ställe före jul och så bryggade de, men det blev ingen vört. Gubben var till kvarn och när han kom förbi Bobjär så ropte det i berget: "Be Singela Sangela gå hem för hennes barn föll i elden och brände upp sig." Detta sa gubben då han kom hem och då sprang det ett troll fram och slängde något över sig och for ut genom dörren. Och när de då tittade under sängen så stod där två spänner fulla med vört. Det var en pojk ute och vaktade kor vid ett berg och så satt han på en stubbe. Så kom ett troll och ville ha lagat en bakegressla. Och när han hade lagat den så kom det en stor brödkaka rullande till honom. Det var en gumma som hade ett trollbarn och så var det en som lärde henne att när hon bakade så skulle hon ta ett äggskal och koka gröt i. Ungen satt bredvid och såg på och då sa han att så gammal han var så hade han aldrig sett att de hade kokat gröt i ett äggskal. Han var långt över hundra år. "Jasså," sa gumman, "är du så gammal så ska jag hiva dig i ugnen." Men då kom trollungens mor med deras barn och ville byta till rätt igen.
Troll
Trollerna var framme och tog dom. De bodde i bergena. Och då kunde de tala om hur de kunde komma fram och stå utan- för och ropa på dom. När de ringde i kyrkklockera efter dom kunde inte trollera hålla dem längre utan då fick de gå. De tala’ om att det var en som de tog in och de hade ringt efter ’na och så kom hon ut och så stog trollet utanför och ropa och ville ha henne tillbaka: ”Kom Bitta, kom Bitta!”