Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
(En "Bränne-Kvaru") Troll.
Förr i tiden fanns det, trodde man, troll och häxor. Trollen skulle gärna velat haft sitt tillhåll i gamla skraltkvarnar. Det har berättats för mig att trollen alltid firade julafton i en sådan kvarn och sedan de roat sig tillräckligt satte de eld på kvarnen. En person som åkte förbi kvarnen sent en julafton såg att kvarnen stod på fyra guldpelare medan trollen dansade och glammade därinne.
Troll
Här uppe i Valberget - det är strax här borta, en 10 minutrers väg bara - där påstås skulle ha varit troll. Där har de hört dem förr i tiden. De har hänt det ropa där inne i berget. Men nu är väl sånt borta, var det har blivit av. Det var ett ställe bonden hade hjälp till att slå, och de var ute på gärdet. Hustrun stod inne i köket och koka välling. Då kom där en trollkäring in i köket till henne. "Vad heter du ?", sa trollkäringen till henne. "Jag heter Själv", sa käringen. Har du sett ett större glip?", sa trollkäringen, och så gapa hon det värsta hon orka. Då tog käringen en slev varm välling och slängde i halsen på´na. "Har du känt varmare glip?", sa hon. Trollkäringen ut och ropa. "Själver brände mej! Själver brände mej!" Det hördes till berget och trollgubben och allihopa kom ut och skulle göra hemsyn där. "Vem brände dej?" frågte trollgubben. "Själver brände mej! Själver brände mej!" "Har du själv bränt det, så får du själv ha´t", sa trollen då. - Det var borta i Skephult jag hörde den här "paschasa", jag var där några år. Det var en ryttare som var ute och red förbi ett berg. Där kom en trollgubbe ut med en bägare och bjöd honom att dricka. Men han tog bägaren och hyssa det upp i luften. Det slog ner en del på länden på hästen, och den blev uppbränd. Hade han druckit det själv, så hade han dött förståss. Om de hade nå´t barn hemma som inte va "kristnat", var de rädda trollen skulle byta bort det. Det var väl på ett ställe det skedde med, trollen hade varit och tagit deras barn och lämnat sitt istället. Det här barnet växte inte, bara endast huvet växte. Men så för att få tillbaka sitt eget skulle de elda upp ugnen, och så skulle kasta in barnet i elden, när det brann som bäst. Då var trollkäringen framme med detsamma och tog sitt och lämna deras istället. "Här har du ditt barn, låt mej få mitt", sa hon. Det var borta i Nittorp, där skulle vara en kvarn , som brände varenda julanatt. De bygde upp den igen, men år efter år höll den på och brände upp julanatt. Men så var det en bonde som inte var rädd av sej, han sa, att han skulle gå dit en julanatt och se vad det var. Han gick och la sej bakom säckarna och hade ett laddat gevär med sej. Frampå natten kom där troll och lyfte upp stenarna och ställde till med julafest på platsen under stenarna. De dansa och åt och drack och levde så förskräckligt. Gubben låg och såg på dem. Men när klockan var 3 - då gal alltid tuppen, då var deras makt slut. "Nu gal en näbb, nu tända vi eld på mjölnarvägg", sa de. Så skulle de till att kasta sina eldbränder i kvarnen, och då skulle den fatta eld. "Nej", svor bonden till. "I gör lat så heller". Och han sköt med sitt gevär, och trollen på dörren allihop. Så den gången blev kvarnen bevarad. - Det är också berättad borta i Skephult, när jag var där. Det är där jag har hört alla dessa "paschasera".
Trollen i Byarsås.
I närheten av kyrkobyn ligger Byarsås. Det är ett högst märk- värdigt berg, ty det finns en skröplig lång gång i det. Tre Grimmareds bönder mätte den en gång och uppgåvo bestämt att han minst var etthundra meter. De ha talt om, att där bodde troll i Byarsås. De smidde vassa liar åt folket.
Djur
När göken gol på bar kvist blev det dåligt år, men gol han på lövad kvist, blev det bra år. När kornknarren skriker mycket om våren, blir det bra årsväxt. (L. Johansson, 77 årig) En finsk trollkäring trollade bort vargarna. (Claes An- dersson, 77 årig)
Kyrkor och kyrkklockor
När de skulle bygga Lekbergs kyrka, hade de börjat bygga på ett ställe vid ån Tidan, men det de byggt un- der dagen, det drog trollen bort om natten. Då lät de ett par tvillingoxar dra iväg med en stock eller sten och där de stannade, byggde de yrkan. Det var länge en dopfunt stod på den gamla platsen.
Troll
Vid Ryckingen i Förlanda är det ett berg, och i det berget var det troll. Så hörde folk en gång hur barna jämrade sig i berget för de ingen mat hade, men då sa trollmora: "I möra ska di baka i Ryck-ingen och då spiller mora ut mjöl och så svär gubben och så blir det vårat alltihop". Men om de fick'et, det har jag aldrig hört.
Bortbytingen
Det var ett folk här på skogen inte långt från Åstebo som det skulle ha varit en bortbyting. Det minns jag gamle trodde på. Han var inte lik folk, för han kunde aldrig lära sig att gå. Han bara kröp på govet och backen. Han var rädd för folk. Och han kunde inte tala så att folk förstod honom. Det skulle vara ett troll som hade tagit det riktiga barnet och lämnat denna krymplingen. Det gick inte att få det riktiga barnet tillbaka, för det hade trollet tagit in i berget. Trollen bergtog barn. Om barnen lämnades hemma ute, så kunde de bli bytta. Det gick inte att se trollet. De gamla kallade en sådan för bortbyting. Och byting hörde jag också de sade. Det var samma sak. Mamma tala om att det var ett folk som hade fått en bortbyting. När han blev såpass stor att han kunde vara ute så fick han krypa omkring på [...]. Men en gång så fick de se att han satt och lekte med den stor orm. Då blev de rädda. Men nästa dag släppte de ut honom igen och han kröp till samma plats som förut, och ormen kom till honom. Då visste de att det var inte rätt ställt. Då började de piska barnet. Varje torsdags kväll, så tog de barnet med sej ut och piskade det länge så att det skrek. Tredje torsdagskvällen, så kom det ett troll springande med en unge, på ryggen. Det kom fram till henne, som slog. Här har du ditt barn, bara jag får mitt, så elak har jag inte varit mot ditt som du har varit mot mitt, sa' trollet. Så fick de sitt barn tillbaka och trollet tog sitt.
Om Trolldom
Det var en präst, som hade en fru som kunde trolla. En gång var prästen ock hans dotter ute ock gick. Då sa hon: 'Vill pappa tro, att jag kan trolla?" — "Vad kan du då?" sa prästen. "Jag kan mjölka kor ock .göra bläster1", sa hon. "Vem har lärt dig det?" sa prästen. "Det har mamma", sa tösen. "Gör bläster", sa prästen. Ock då började det blåsa. "Gör hårdare", sa prästen. Ock det blev så stark storm, så hatten blåste av prästen. "Nu skall du mjölka klockarns ko", sa prästen. Ock det gjorde hon, så länge hon hade mjölk. "Mjölka längre", sa prästen. "Nu mjölkar hon blod", sa hon. "Mjölka, till hon stupar", sa prästen. Ock kon dog för klockarn i båsen. När prästen kom hem, bad han frun, att hon skulle lära honom att trolla. "Ja det skall jag göra", sa hon. Så välvde hon en potta på golvet ock bad prästen, att han skulle gå omkring pottan ock säga: "Jag svär mig från min gud ock liter på denna potta." Men prästen sa: "Jag svär mig till min gud ock skiter i denna potta." Ock så gick prästen ock spjärnde2 till pottan, ock då låg skam som ett nystan under pottan. Frun ock dottern blev dömda till döden för sin trolldom.
Djur
Öster gök är döde gök, söder gök är sädes gök väster gök är bäste gök nord gök är nöd gök. Finnarna kunde trolla bort vargarna. Dragorm var detsamma som dragmask. Den låg ute i en äng. Det håll huvudet visade åt, där blev det tur och lycka för dem som ägde de gårdarna och gärdena.
Häxor
Det var på ett ställe det var bröllop, och det kom en gammal gumma in. Det var en sån som kunde trolla. Hon fick bara sill och bröd. De aktade inte på't, bara de blev av med henne. Sen skulle bruden dansa på eftermiddan, och då ropade hon i ett: "Sill å brö men ingen dricka, sill å brö men ingen dricka." Hon hade inte vetat om det, men hon fick allt veta om det.
Kyrkklockor
Jag tjänade på Karlsfors i Berg i tre år. Där talade de om att den första kyrkklockan de hade i Bergs kyrka var inte döpt. Rätt som det var hade trollen tatt den och släppt ner den i Lången, där den är som djupast. De fick reda på, var det var och skulle ta upp henne, men när de hade henne i vattenbrynet, sa en: "Nu tar vi allt upp'a." Men då försvann hon. Sen hittade de på att döpa de nya.
Troll
Det var en som satt i en kolarkoja i skogen, satt framför härden och lusade sin skjorta. Då kom ett bergatroll och sträckte ner armarna genom korssten och skulle ta honom. Men det gick inte. Då var det ett annat troll, som ropa: "Fick du'n?" "Nej, för han hade halsduken på sej." Se, de hade ingen makt att ta andra än dem som var nakna.
Troll
Nära ett bondställe fanns ett berg som trollen bodde i. Samma dag som bonden på det stället gifte sig, kom trolltösen gående förbi gården. Hon sade: "Byta ko å getter". Bonden började att säga efter henne. Nästa morgon stod en get i varje bås i stället för en ko.