Transkriberad uppteckning

Det var ett folk här på skogen inte långt från Åstebo som det skulle ha varit en bortbyting. Det minns jag gamle trodde på. Han var inte lik folk, för han kunde aldrig lära sig att gå. Han bara kröp på govet och backen. Han var rädd för folk. Och han kunde inte tala så att folk förstod honom. Det skulle vara ett troll som hade tagit det riktiga barnet och lämnat denna krymplingen. Det gick inte att få det riktiga barnet tillbaka, för det hade trollet tagit in i berget. Trollen bergtog barn. Om barnen lämnades hemma ute, så kunde de bli bytta. Det gick inte att se trollet. De gamla kallade en sådan för bortbyting. Och byting hörde jag också de sade. Det var samma sak. Mamma tala om att det var ett folk som hade fått en bortbyting. När han blev såpass stor att han kunde vara ute så fick han krypa omkring på [...]. Men en gång så fick de se att han satt och lekte med den stor orm. Då blev de rädda. Men nästa dag släppte de ut honom igen och han kröp till samma plats som förut, och ormen kom till honom. Då visste de att det var inte rätt ställt. Då började de piska barnet. Varje torsdags kväll, så tog de barnet med sej ut och piskade det länge så att det skrek. Tredje torsdagskvällen, så kom det ett troll springande med en unge, på ryggen. Det kom fram till henne, som slog. Här har du ditt barn, bara jag får mitt, så elak har jag inte varit mot ditt som du har varit mot mitt, sa' trollet. Så fick de sitt barn tillbaka och trollet tog sitt.