Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Födelse och dop
Man skulle inte gå ut med ett nyfött barn, förrän man skulle iväg med det till dopet. Och modern skulle ej gå ut innan hon varit "i körke" utan att sätta en synål på sig. Det var troll o sådant, som de var rädda för, trollen kunde "förbyta" barnen o lägga dit sina i stället, o dessa kalla' de alltid för "bytingar." Om en kvinna, som var med barn, var med om att slakta får, så skär barnet tänderna sedan likadant som fåret gör när det dör. Barnen skär tänderna så, när det får tänder. / Och om en kvinna i ha- vandeskap gick över nerfallna trän, så skulle barnet få fallandesjuka.
Påsk.
Dymelveckans dagar: Köla måndag, vita tisdag, dymleonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskafta. Det skulle förr vara städat i var vrå öre klockan 12 dymle- onsdagen, för då gick dymlingen in. Sagesmannen vet ej bety- delsen av uttrycket. Anna Brita Anderssonm Bönhult x 1844 Påskaftons eftermiddag, fick man inte lov att elda i spisen. Då kunde trollen nämligen komma ner genom skorstenen. Somliga hänger en hästsko i dörren för att mota trollen. Andra hänger här över dörrarna till manhus och och ladugård. Andreas Johansson, Höga x 1863
Troll
Det är en åker bredvid Boberg de kallar Gullpengen. En gång bakade trollen i Boberg, och grisslan fick sön- der. Då gick trollkäringen ut och bad en man, som ar- betade på åkern att laga grisslan. Det gjorde han, och då kom hon ut med en gullpeng åt honom I Håberget fanns också troll. Det trollet var så rikt, men hans skatt har de inte hittat än idag. Trollen var arga på kyrkklockor. När Hobergsgubben fick höra det ringa i Hajom, skulle han slänga en sten, men så orkade den inte så långt utan föll ner i Berg- hem och slog ihjäl tre bockar. Den heter än idag Bocka- sten.
Troll
Troll talade de mycket om förr, mina föräldrar och andra gamla. Det minns jag att pappa alltid sa, när vi gick förbi de höga berga härborta, att det bodde troll därinne. Och de smällde upp stora portar där i berga, så det dånade och brakade, när de skulle ut och in. Och här bort i Nôthult, det ligger lite hitanför Björsared, var det alltid ett sånt spektakel. Det hörde jag ofta att de talade om. Och det skulle vara troll, som bodde där i berget och som ställde till det. Och de sa till och med, att de anfäktade själve prästen, så han måste av där och göra bön änna som, annars kom han inte fram.
Naturföremål
Mellan Gröneplan och Solakullen ligger det en sten, som kallas Sängstenen. Det är trollen i Omberg, som har kastat den stenen. Det var me- ningen att den skulle slå ner klockstapeln vid kyrkan med den stenen. Sådan var sägnen. Den gick förbi stapeln. Det finns en källa, som kallas Klockhålet. Den lig- ger vid kanten av Älgmossen. Trollen har sänkt en kyrkklocka där. Varje julnatt skall hun vara synlig vid källans kant. Hun är uppe i vatten- brynet. Di har försökt att ta klockan den nat- ten. Det har inte lyckats, för alltid har nå- gon pratat. Prata får en inte, om det skall gå att ta upp henne.
Troll
De var rädda för troll förr. Det var en gubbe en halvmil härifrån inåt skogarna. Han var ute och vakta korna på skogen. Det var mitt på dan. Där var ett stort berg och där kom två kvinnfolk ut ur berget med kläder och skulle tvätta. Där fanns inte en vasstår men de bösta och tvätta ändå. Men sånt där tror jag aldrig på. Annars var de väl rädda för troll riktigt. De var rädda att de förtrolla både kor och hästar och allting. De sa att trollen gick och låna allting på bondställena och de torde inte neka dem. Men här var väl inga, det var väl längre bort. När ett barn var fött och de såg att det var konstigt, så satte de det på en grissla och låtsa att de skulle sätta in det i ugnen. Om barnet då skrek, var det ingen bortbyting, men gjorde det inte det, då var det förtrollat. De mena väl inte att de skulle sätta in det i ugnen, de skulle bara pröva det på så sätt. Det var några karlar som var ute i skogen och jaga. De hade lagt sig att vila och rest bössorna mot ett träd. Då kom det ett kvinnfolk till dem, hon lyfte först på den ena bössan och sen på den andra och titta på dem. Då ropa den ene av karlarna: "Vad har du med bössorna att göra, ditt as! Låt du bli dem!" Men han blev förskräckt riktigt. Det tog till att dåna och leva, så de sa det var som om skogen skulle ramlat på dem. De var väl illa utkomna för den människan. Det var ett troll kanveta. De sa, att när hon gick ifrån dem var hon som ett baketråg där bak.
Troll
Det var en hyrkoherde i Bredared, som red Skattegårds- vägen förbi. Bruarebräckeberga; där bodde troll. Det kom ut ett fruntimmer och gav prästen en bägare med öl i. Prästen slog ut det över axeln, och det kom på hästalänna, men det tog håret av hästen. Prästen behöll hornet och red därifrån. Men då kom det fort ut ett troll ur berget och satte efter prästen och hintog honom mer och mer. Men då ropade det andra trollet: "Rid inte vägen den håle utan på åkern den våle, annars hiner snuttra dej." Trollen var blivna ovänner. Den bägaren står i Hedareds kyrka, men har blivit tagen därifrån till Sandhult. / Anders i Skattegården i Tölsered ljög så mycket. Han var i syne, sa' han. Han var ute en kväll i sällskap med Klas i Löv- ås. Den andre dan gick Anders till Klas och frågade honom, hur han mådde. Klas var sjuk. "Jag visste du var sjuk", sa' han, för trollen hade dukat upp mat i Vadal'n, och de trampa- de i deras grötabunke, och då tog de upp små knivar och högg till dej i ryggen, så det gnistra!
Troll
En man från Gaddekvarn i Blidsberg kom ridande från Ulricehamn. När han kom till berget Korshall mellan Dalum och Blidsberg hejdades han av trollen, som kom ut ur berget och bjöd honom en dryck ur en silver- bägare. Mannen, som misstänkte att drycken var far- lig, tog bägaren, lyfte den såsom för att dricka, men i stället för att föra den till munnen, tömde han den rakt över axeln. En del av drycken kom på hästens svans och länd, och tagel och hår sveddes av. Nu spor- rade han hästen och red i fullt trav landsvägen fram mot Blidsberg. Trollet förföljde honom för att ta igen sin bägare. Ryttarens försprång minska- des, och det såg ut som om trollet skulle hinna upp honom. Men en som trollen hade i sitt våld / (en bergtagen) ropade till mannen, att han skulle rida in på de korskörda åkrarna vid vägen: "Rid på åkern, din dåre, och ej på vägen, den håle!" (hårde) Han gjorde så, och nu kunde ej trollet följa honom. Så lyckades han undkomma hem med den från trol- len rövade bägaren.
Troll.
På Moragärde (Karlshed) skulle det funnits troll förr. Men de trollen skulle varit snälla. De gick till gårds- stugan och lånade bröd, och de bar hem det också. Julnatten ska Bobergs berg i Berghem stå på guld- pelare.
Odens jakt
Odens jakt hördes om hösten men aldrig efter jul. Det sip- pa' i luften som ett par hundar. Oden var en kung, en män- niska, men lite övernaturlig; han var som en vård. Han jaga- de i luften efter troll.
Troll
Däruppe åt Rydalshållet hängde trollen ut sina kläder till tork på bergen. De gick och låna bröd också hos folk, när de lämna tillbaka lånet la de brödet på dikeskanten
Naturfenomen
Mina föräldrar kallade åskan för goa. Många av de gam- la sade goa. Det var ingenting de var så rädda för som för åskan. När åskan gick gick vi inte gå ut. Dörren fick inte öppnas. Far och mor påstod, att han kanske kom- mer in genom dörren, om den öppnades. Mor var så säker på att han slog efter trollen. Åskan gick ofta åt Kin- nekulle till vek det var för att det var så mycket troll där. Min mormor var i närheten, när åskan slog ef- ter ett troll. Det kom ett klot och strök efter benen på henne. I detsamma slog åskan. Det var klotet han skulle åt. Mormor blev inte bra på länge efter det.