Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
På varje gård fanns det en tomte, och han skulle rikligen förplägas till högtiderna. Om kvällarna gick tomten omkring med eld och lykta och såg efter, att allt var på sin plats, och ställde till rätta sådant, som husfolket glömt att ordna. De olika gårdarnas tomtar lågo ofta i fejd med varandra. Så berättas det exempelvis om striden mellan Tyris tomten och tomten på Esbå gård, Tyris tomten avgick i allmänhet med segern. Däri talar kanske avunden mellan socknarna, i esbåhistorierna lät man väl städse tomten på Tyris dra det kortaste strået.
Tomten
Det var en bonde nere i Givarp, som såg en tomte i skogen. Han var ute i kvällningen och körde "gärdsle", och då såg han tomten. Men sen krånglade det för honom, så han höll aldrig på att komma hem. Han välte, och han fick binda om flera gånger, så det var väl ingen hustomte.
Husligt arbete
När gamla gummor skulle till att baka och hade tagit opp degen på bordet, så att tråget var tomt, så tog de en liten nypa mjöl o kasta tillbaka i tråget. Det var för att det inte skulle tryta där sedan. Jag såg på en gammal gumma när hon gjorde så, hon var så "skälven" på handen, men tillbaka skulle det.
Hustomten
Julnatten och Nyårsnatten skulle man lämna lite mat kvar på bordet till tomten. Det brukade annars också sättas fram en liten skvätt gröt och mjölk till tomten, antingen på bordet eller också i spiselvrån. Tomten bringade lycka i huset och skyddade mot sjukdom och fara.
Tomtar
Min far talade om att det bodde tomtar under huset på ett ställe. De var väl hållna. En julafton kom de upp och gav bonden en hel hop silver. Därvid sade de: "Detta ska I ha för att vi varit så bra fredade alla år". Tomtarna var illa små gubbar. Det taltes aldrig om några fruntimmer.
Lyktgubbar
En påskafta skinte månen så klar, och då såg Johan Bodin att det ljuste i ett rör som ett bra ljuse. Det var på en plats, där det var gamla tomter och rör. Han tog en psalmbok och la' å' dit och skulle kasta den i röret. Han trodde det var en tocken, som hade medel där. Nej, han fick la inget.
Tomtar.
Det var en tomtabese, som sållade mjöl i en tråg om nätterna. Så sa mora, att de skulle ta och ge tomtabesen något, och så sydde hon en liten kostym, för han var så illa trasig. Men då sa han: "Tomten har fått nya klär sållar aldrig mer". I Lia eller Bossgård hade en käring en snus- dosa, som tomten lade pengar i.
Tomten (djur)
När de gick vall förr i världen, så ha- de de en lur och blåste ihop korna med, Skulle den vara riktigt bra, så djuren hastigt kom vid signalen, skulle den vara gjord av Tomten. Man skulle lägga ut ett bockahorn under Lobacken och en röd luva och efter tre dagar kunde man hämta hornet och då gick det att blåsa i
Tomten
Di sa det var en bonde som hade en tomte. Då kom han och bar bara ett ax. Då sa han (bonden) att det var inte mycket lönt, då han inte kom och bar mer än ett ax. Men då sa tomten att han hade dratt till honom i sju år, och nu ska han dra ifrån honom i sju år, så fick han se vad det skul- le göra. Då blev gubben fattig.
Tomte
Dä hörde ja' berättas att di hade en tomte i Nyhagen. Å drängen talte om, att en morron, när bonnen hade rest åt Jönköping, så stog dä skrevet mä ett talgljus på fönstret: 1000 reksdaler. Så med penga skulle bonnen ta in me'na hon va' i sta'n.
Tomtar
Fru Gyllenram, som är svärmor till Nymansson, som har så många hus här i stan, hon sätter på vinden i en skrubb gröt å smörgåsar å mjölk å svagdricka till tomten varje jul. Hon är inte så gammal som jag men nog över 70 år. Nej, hon är inte konstig annars. Hon bor i något av Nymanssons hus.
Tomasnatten
Två timmar på tomasnatten få man ej lov att mala ty då skola tomtarna mala sin julmäld. Bröt man däremot inträffade alltid någon olycka En mjölnare på ett kvarnställe i Lerum brydde sig en gång ej om att stämma kvarnen en tomasnatt och den påföljande dagen gingo alla kuggarna av i drivhjulet.
"Bodrag" (härmask)
Jag har hört en sägen att på ett ställe i Gunnilstorp skulle de ha ett "bodrag". Jag har även hört sägas "lodra'" men jag vet inte vilket, som är riktigt. Det ser ut som en mask, som skingrar sig sakta, och det är en hel mängd varel- ser. Folk trodde, att det var något som drog fördel till huset. Det skulle ha samma betydelse som tomtar, som drogo till det hus, där de hörde hemma.