Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Julafton skulle det sättas ut ett fat gröt till tomten, denna gröt sattes i lagårn. Det fick icke vara gröt som blev över, utan den gröt tomten skulle ha, skulle vara med det första som togs ur grytan, i gengäld bringade tomten tur och lycka i huset. Tomten bodde under husets stenfot.
Nisse-historier
I Backa socken på Hissingen var en gård i vilken det fanns en tomte-nisse. Var torsdags- kväll skulle pigan när hon hade mjölkat, ställa in en skål med mjölk till tomten. Men till slut brydde hon sig inte om att ställa mjölk till tomten. Men då gick allting galet i gården sedan dess. En gång hade drängen i gården funnit en liten röd vante i stallet. Denne tog drängen och orenade uti, och lade den sen tillbaka igen. När han så kom ned i stallet om morgonen fick han sig ett slag i ansiktet så att ansiktet flög upp i blod. Och en röst sade: "Här skall du få för att du la' din ante i min vante." Sagesman: Kattrina Jakobsson, Backa s:n (Forts, å ark 2)
Starka
Bengt på Tomta var en stor, stark karl. Han och ett par till var instängda i en källare en gång; de lyfte upp taket och tog sig ut. En gång när han var i Göteborg, fick han löfte på en tunna salt gratis, om han kunde bära henne hem. Han gick i Kallebäcks lider och åt kröser med salttunnan på ryggen. Johannes Andersson fortsätter: Bengt på Tomta var tat- tarna så rädda för. Kom han till Kungsbacka, så gjorde han rent för tattare. Tattaren Wetterlind skar en karl på Hultet. Det blev Bengt så arg på, så han slog av armen på Wetterlind. Oskar Wetterberg bodde i Tostared. Andreas Wetterberg bodde i Skene det sista. Oskar var hans son. han och Lovisa bodde i Skene.
Tomtar
De skulle sälla mull på en hålmark 3 torsdagskvällar i slag, så blev det en tomtegubbe. Sen skulle de säja till honom, vad han skulle göra. - Det var en som gjorde en tomtegubbe, och så skulle han säja till honom vad han skulle dra. "Ja, skit drar du", sa han. Morgonen därpå var det dragit fram så mycken skit och kävet på markerna och runt husen. Gubben mente, han inget kunde dra, men det fick han se. En hade en tomte som kom dragandes med ett halmstrå. "Det var en liten börda du har", tyckte gubben till honom. "Ja, jag ska la ta mer en annan gång", sa tomten. När han drog ifrån honom, då tog han mer. Och sen tog han till och der ifrån honom. Det gick inte an och förarga dem.
Drakar, ormar m.m.
I Tomta berg i Södra Ving fanns i min barndom en stor drake. Det var alltid fullt utav ormar omkring honom. Man var liksom hövding för dem. Man hade ett väldigt stort gap. Som barn såg jag honom flera gång- er, men sedan försvann han.
Tomtar
Hos Klockarn där Per bodde som spöka hade de en tomte. Och han var klädd i en röd luva. Det fanns de som hade sett ho- nom och de tog fel på honom och en liten pojk. Men grannen intill hade ingen tomte. Men så blev bonden arg på tomten en gång, för han kom ocjh bar på ett halmstrå som han hade på ryggen och han gick och pusta. Då sa’ bonden : ”Du går och pustar för ett halmstrå, det är väl ingenting”. Men då sa’ tomten: ”Vänta tills jag får dratt så mycket från dig, som jag har dragit till dig.” Förut hade de haft det bra där och tjock kor, men nu gick det utför med bonden. Han fick dåliga skördar och kreaturen dog. Men grannen blev rik. Då hade tomten gått över till den andre bonden. Om jul satte de ut mat för tomten, gröt satte de ut.
Julnatten
Julafton skulle det sättas ut en skål vit gröt till tomten, men det fick icke vara av den gröt som blev över, utan samtidigt som det östes upp det man själv skulle ha, skulle det ösas upp den gröt tomten skulle ha. Julafton fick icke katten köras ut, för då blev katten stående på trappan hela julnatten och skrek; dålig ordning. Julnatten talade djuren om det kommande årets händelser för varandra. I julbrasan kunde somliga se vad som skulle hända under det kommande året. Alla som dött under det gågna året samlades i kyrkan en viss timme på julnatten för att hålla julotta. De som då kunde se in genom / nyckelhålet i kyrkdörren, på ett särskilt sätt, kunde då få se dem där de satt i bänkarna och känna igen dem. Det var endast de som va i syne som kunde få se de döda hålla julotta.
Kyrkor
Här var trollen svåra, när de skulle bygga kyrkan. Var de bjöd till att tomta, så om natten var tomterna uppe igen. Strax vid vägen till Tokhult på Torsbo ägor hade de börjat, men det blev nedrivet. Sen försökte de vid Höghult på en bergknalt, som kallas Hynnekullen. Lika galet blev det där. Så fick de veta, att om de kunde få tag på ett par tvillingstutar, skulle det gå an att bygga där de lade stocken. Om hösten var sjöarna lagda men inte säkra. Stutarna klämde av upp till södra änden av sjön. Det var en gubbe, som sprang före och skulle hugga i isen och undersöka, om han var stark. Han hade brått och högg till, och yxan gick igenom isen. Då fick sjön heta Öxasjön. Och den gamla kyrkan blev byggd där stutarna stannade.
Tomtar
I min fars verkstad var det inte säkert för tom- tar. Gesällerna kunde tala om ibland att de hade sett tomtar i verkstaden. Om det var för att skrämma oss hem eller om de verkligen trodde det, vet jag inte. Men nog minns jag, att det var en gesäll, som skröt av att han hade tagit mössan av tomten. När han hade gjort det, så kom han inte ihåg mer, för han fick en smäll, så att han blev liggande en lång stund. Det var på en kopparslagareverkstad här i staden, som det skulle vara tomtar. De arbetade hela nätter- na. Den ene hjälpte den andre. De började aldrig förrän mäster och gesällerna hade gått. Se'n höll de på precis som gesällerna hade arbetat om dagen. Men om det blev något riktigt arbete gjort, vet jag in- te. Det var sådant folk trodde. Gesällerna voro / duktiga att smida ihop historier. Kom en sådan historia ut, så var det en hoper folk, som genast var färdig att tro den. Men att inte far var riktigt säker att det fanns sådana, det förstod jag, för han ville inte att det skulle vara stim och bråk på verkstaden om kvällen. Borta i mörka hörn och gator fanns tomten. Det var många, särskilt kvinnfolk, som tyckte att de hade sett sådana små gubbar i något hörn el. gata. Det var inte så upplyst då i staden som nu. Så det var mera ödsligt och fantastiskt på gator- na om nätterna.
Tomten
På ett ställe uppe i Ellekulla skn, jag kan inte håga var – hade de en sådan där tomtabese. Han drog och släpade till stället, så att de voro smått förmögna där. Härför fingo de muta den lille gubben. De satte ut gröt och mjölk till honom om kvällarna. Men, så en gång drogo de in maten för de hade märkt att tomtabesen varit lat på den sista tiden. Då blev tomten arg och slog ryggen av den likaste kon och flyttade bums till ett annat ställe. Där fick han ingen gröt när kvällen kom igen, och då blev han / arg igen för tomtarna voro snar-"tukna" (snarstuckna) av sig, så där var inte "tjockt skinn att sticka i". Så kom han att tänka på, att han haft det bra på det första stället, det var hans eget fel med födan, det erkände han, och nu ångrade han sitt fula hyss och visste inte huru han skulle ställa det tillrätta där och på samma gång hämnas på det nya stället. Jo så hittade han på råd. I den sista gården hade de en likadan ko, som den döda. Nu i natten gick han och grävde upp henne i marken och släpade hen- ne åt fähuset på det sista stället, sedan han lett den le- vande till det andra stället. Då bonden såg att han fått igen kon så trodde han att tomten trollat och sen satte de ut gröt och mjölk till honom var kväll.
Tomtar
Det var tomtar i Lerbro här borta som tröskade på logen hela nätterna. En gumma där la ut garnnystan o brödstycken på logen, o detta skulle tomten ha. En skomakare hörde hur det tröskade där, men när han skulle gå o se efter ordentligt, så såg eller hörde han ingenting.
Husbygge
När de byggde lagårn i Skrivaregår'n, hörde de att det högg om natten, och de hörde så väl, hur stickerna tril- lade. Det skulle betyda, att det skulle gå lyckeligt. "Det är bara en vålnad," sa' byggmästaren, "det är tomtar, som hål- ler på mens jag sover, sa' han. Han var från Flundre härad.
Tomtar
På Tiberg här var det tomtar. Det var en, som tjänte dräng där, o han o en till var på logen en kväll. Då "braska" det i en hög rötter där, o de tog en rot o kasta ditåt, men då kom det fullt med rötter mot dem, så att de fick ta till benen.