Transkriberad uppteckning

På ett ställe uppe i Ellekulla skn, jag kan inte håga var – hade de en sådan där tomtabese. Han drog och släpade till stället, så att de voro smått förmögna där. Härför fingo de muta den lille gubben. De satte ut gröt och mjölk till honom om kvällarna. Men, så en gång drogo de in maten för de hade märkt att tomtabesen varit lat på den sista tiden. Då blev tomten arg och slog ryggen av den likaste kon och flyttade bums till ett annat ställe. Där fick han ingen gröt när kvällen kom igen, och då blev han / arg igen för tomtarna voro snar-"tukna" (snarstuckna) av sig, så där var inte "tjockt skinn att sticka i". Så kom han att tänka på, att han haft det bra på det första stället, det var hans eget fel med födan, det erkände han, och nu ångrade han sitt fula hyss och visste inte huru han skulle ställa det tillrätta där och på samma gång hämnas på det nya stället. Jo så hittade han på råd. I den sista gården hade de en likadan ko, som den döda. Nu i natten gick han och grävde upp henne i marken och släpade hen- ne åt fähuset på det sista stället, sedan han lett den le- vande till det andra stället. Då bonden såg att han fått igen kon så trodde han att tomten trollat och sen satte de ut gröt och mjölk till honom var kväll.