Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret i övrigt
Om det är frost gamla vårfrunatt blir det fyrtio frostnät- ter sedan till Michaeli. Om det regnar trefaldighetssöndagen blir det regn varje sön- dag under trefaldigheten. Så många tövädersdagar som första nyet har, så länge ligger säden ogrodd i jorden. Peter Katt kastar en varm sten i sjön. Då töar det lika myc- ket under som ovanpå. * Om det regnar bönsöndag blir det regn i tre veckor. Sådand väder det är om påsk, blir det om pingst. Vackert väder söndag efter påsk betyder tidig vår. Vackert väder andra söndan efter påsk betyder vacker sommar. Vackert väder tredje söndan efter påsk be- tyder god gröda. Vackert väder fjärde söndan efter påsk betyder god bärgning. / * Om det är frost den 22 februari på natten, blir det frost 30 nätter i följd. Om det är frost på nyårsnatten, blir det frost tre ny i följd. Sådant som vädret är den 21 mars, sådan blir våren.
Jul
Här stod man förr upp mycket tidigt juldagens morgon för att begiva sig till julottan. De som gick hade stora bloss i händerna. Torrt tjärbränsle anskaffades långt före jul. Blossen kastades vid framkomsten till kyrkan så att bål bildades för varje by. Det ansågs hedersamt för byn att ha ett stort bål. Vart stolalag skulle ha ett ljus med sig till julottan. I somliga stolar storlo 10-12 långa hemstöpta ljus. Många hade för sig förr att de skulle ut julnatten och höra hur gräset växte och se när de döda gick fram. Julavén skulle ligga för grannlåt i gruvan , bakugnen, från jul till påsk. I mitten låg en avbarkad trinning . Denna var kluven i ena ändan, men vedstyckena hängde ihop i den andra. Det var inte någon bra husmor, som behövde använda bakugnen före påsk. Den som kom först hem från ottesången, hade utsikt att bli kyrkvärd.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarta måndag, vita tisdag, dômmel- onsdag, skära torsdag, långa fredag, påskelördag, aldrig an- nat. De arbetade inte något vidare på dômmelonsdag, då je- sus dömdes. Inte på torsdan heller. De som hade spunnit blår och hör, hade lakat väven före dymmelveckan och la ut den till blekning i dymmelvec- kan. Den fick ligga hela den veckan, ja månetals, innan den blev vit. De fick dricka vad som helst långfredagen. Känner ej till långfredagsriset. Två eller tre i sällskap gick och tiggde ägg. Det var an- nandag påsk på eftermiddan. De hade en korg med sej. När de samlat något tjog, stannade de på ett fattigt / ställe och kokte dem, och folket där fick vara med och ä- ta upp dem. De var inte rädda för att elda påskafton i spisen. Påskeldar hade de på många ställen. Någon annan kväll än påskafton eldade de inte i Landvetter. Det var påskedan på morron, solen dansade, det har jag hört i all min tid.
Påsk
Den vecka, som föregick påsk, kallades för dymmel- veckan, och varje dag under den hade ett särskilt namn. Följande benämningar förekommo i Eriksberg: svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtors- dag, långafredag och påskalördag. Vissa arbeten voro förbjudna under dymmelveckan. Man fick ej spinna och ej mala. Inga hjul av något slag fingo gå runt, så länge dymmelveckan varade. Var- ken vid kvarnarna eller i hemmen fingo några hjul gå runt. Alla arbeten, där hjul gagnades, skulle man göra ifrån sig i förväg. Skärtorsdagskvällen var farligast. På onsdags- och torsdags- kvällarna skulle det vara stillestånd med arbetet. Då fick man ej göra någonting. Man fick ej tur, om man utförde nå- got arbete. "Gå ej och gör det eller det, för då får vi otur hela året, / sa' man. Fläsk fick man ej äta hela den veckan. Man fick ej ens smaka något sådant. Det var så förfärligt fördömligt. I mitt föräldrahem voro våra så rädda för att vi skulle få tag i det.
Häxor och trollkarlar
Min mormor tala om påskkäringar, mormor var egentligen från Torsö i Vä- nern, men hon bodde i Grevbäck sedan. Det var en grannkvinna intill där hon var född som "re påske" som de sa. De hade stora öppna spisar då, o hon smorde sopa o raka o red opp genom skorsten, o då sa hon: "Här opp å här ut åt helvetets knut!" Det var en granne där också som sköt ner en påskkäring. Han skulle bort till goda vänner o hälsa på o gick tidigt på påskdagens morron. Då fick han höra sånt kacklande o skrik i / luften, det var påskkäringarna, som kom tillbaka. Han hade tagit bössan med sig, o han la' an, o där kom en gumma nersinglande. "Det skulle du inte ha gjort," sa hon, "du skulle ha låte mäj fare i frid hem." "Ja, ge däj hem nu, ditt hälsike!" sa' han. "Ja, när du har sköte sönder mäj," sa' hon. Han sköt henne i låret.
Dymmeln. Påsk
Dymmeln: Svarte månda', vita tisda', dymle onsda', skär torsda', långe fredda', påska lörda. Inte spinna, tröska, låna eller ge bort något och inte gå bort till främmande ställen den veckan. Särskild mat - man skulle fasta. Gå upp tidigt långfredag. Aldrig tal om långfredagsstryk. Inte hugga ved efter dymmel onsdag; då blir det en dym- linge i allt arbete (dymling = nagel, plugg). Mor ville aldrig gagna kniv eller skära något skär torsda'. Långfredag - ingen mat fick lagas den dagen. Vi fick alltid äta kall mat då. Var det nolavär långfredagen kunde man lika gärna köra jönna (gödseln) åt sjön som åt åkern - det var ingen kraft kvar i den. / Påsk - de sköt mycket och eldade påskeldar. Hemma gjorde de kors med kol över alla dörrar påskaf- ton och lade spjället klockan 6 för att inte häxor skulle komma in. Så fick vi inte börja elda påskdagens morgon, förr än solen gått upp.
Umgängesformer
Om man kom i sällskap till en bjudning, så krusades vem som skulle gå in först. De äldsta eller förnämsta skulle gå först. Sen stannade man vid dörren och krusade igen. Ingen ville sitta främst. Karlarna tog av hatten och stoppade den under armen. Man hälsade med handslag. Runt väggarna voro vägg- fasta bänkar. Främst var högsäten med armstöd och lite större än de andra. Här skulle husfar och husmor sitta, och sedan gästerna allt efter rang och värdighet. Duskål skulle drickas arm i arm, värden höll ett litet tal och så klingades med glasen. Hemmasöner och döttrar samt ungdomar från de finare bondgårdarna samlades i hemmen på lördagskvällarna, till lek och dans. Pigor, drängar och torpare-ungdomar tillställde s.k. "lekstugor," de samlades då på en loge eller i någon torparestuga, där det fanns "svängrum". De sköt ihop lite var till kaffe och sen dansa- des det och gjordes lekar. Om påsk släppte flickorna till ägg, / och pojkarna det övriga, detta kallades "hopaläggskalas".
Häxor och trollkarlar
Påskkäringarna skulle smi "skärtorsdagsstål" i e smie, sa de. Mormor tala om att e som hon kände var ute vid påsk o var trollkäring. De sa till hennes man att hon var ute. "Nej, ho ligger hos mäj," sa' han. Men de lärde honom att han skulle ta en kniv o sticke i 'a. Å då var det en halmkärve. Min mor hade en nykalvad ko som inte mjölka. Men e som bodde ve Stranna i S. Råda hade mycket mjölk fast hon inte hade kor. En gång kom hennes / pojke hem till oss, då sa mamma: "Ni har väl inga ***mjôlk?" "Jo, mamma sätter kniven i vägga o ***mjôlker, tills det kommer blog," sa' han. Sen kom gumman själv hem till oss en dag. "Du ha täje ***mjôlka för mäj," sa' mor. "Neej," sa' hon. Men mor gav henne en örfil så näsbloden kom, o sen fick mor igen mjölken.
Husdjur
Min morbror satte, åtminstone vid påsk, en lie över dörren till ladu- gården. Och ett kors var inskuret där, så att inte något dåligt skulle kunna komma in. Det var ett folk här, som alltid hade för sig, att alla nyinköpta kreatur skulle gå baklänges in i lagårn. T.o.m. hönsen bar de in baklänges. Då skulle djuren trivas sedan. Mor la sot i första drycken, som en ko fick efter kalvningen. Och så la' hon stål i denna, en gammal "rasp", som far hade, lades / alltid i då. En näve salt och en näve kummin kunde de också lägga i första drycken, det var naturligt. Det var en ko här, som ej ville ta sig, jag var borta med den till tjur flera gånger. Då sa' karlen där: "Ta en ettöring och blanda till en deg när du kommer hem och lägg den i samt ge kon detta, så behöver du inte gå bort med henne mer." Och det gjorde jag, och jag behövde ju inte gå mer heller.
Påskseder M 155
14. När man hade bjudning, ritade man ibland något på äggen, men annars var det inte vanligt. En det brukade blåsa ur ägg och så trä upp den på en segelgarnssnodd till kedja eller girlanger. Det var riktigt vackert, måtro! Påskharen är inte känd. 15. Annandag påsk hade alla pigor bal, "pigbal" bruka' di kalla't. Pigorna la ihop och hyrde ett utvärdshus, och så bjöd di sina pojkar dit. Det var dans och traktering, och flickorna själva stod för serveringen. Di var så fina då, pigorna i sina sitsklänningar med mycket veckade spetsar högt upp i halsen, men de hade inga balskor utan bara vanliga känger. De bjöd på kaffe, / punsch och vin, någon mat förekom inte. Kaffe fick di både när di kom och när di gick. Så var det alltid något pojke, som kunde spela dragspel eller fiol_ Ett par, tre söndagar senare var det pojkarnas tur att bjuda igen, men det kunde nog hända att töserna tog med sig doppebröd den gången också.
Naturföremål.
När jag var ute och gick med Karlsson och vi var på "Spelebacken" frågade jag honom "Vad hade ni för roligt här när Karlsson var barn?" "Vi var aldrig här och roade oss för det var Frösvebarnas backe men där hade de mycket roligt. Där reste de om midsommarafton en majstång och dansade där var kväll ända till gamla midsommar. Om påsk sköt de hela natten efter påskakä- ringar. Det var påskafton. Ändå längre tillbaka, före min tid, dansade de om pingst kläderna av en pingstebrud och sprang Trojeborg på backen, men den stensättningen har jag aldrig sett. På ett annat ställe sprang de också Trojenborg och det var på Jättedansen. Där gick trojen ut / mellan två stenar i domareringen och gick ut med backen mot nya ålderdomshemmet, vidare runt backen och tillbaka till domareringen. Den trajen har jag sett och den finns kvar än, fast den är nermossad i skogen, men hur de roade sig vet jag ej för de lekte där före min tid. När två friade och skulle sätta bo så var det bäst att de en midsommarnatt gjorde sällskap till en källa i Ulvängens skog och där offrade en päng för att vara riktigt säkra på att få tur med vad de företog sig sedan de blivit gifta.
Lusse
På Lussenatten steg mor upp vid 3 tiden och bjöd alla ”Lussebeta„, som bestod av ost, bröd, smör, fläsk, kaffe och brännvin. Sen lade vi oss att sova tills det var tid att stå upp och syssla om djuren. Nog var en rädd förr om Lusse och påsk för fan och hans anhang. Far berättade en gång att i hans ungdom hade det hänt att en man Lussenatten kom körande från Härlunda till Ekås i Stenum. På vägen mellan Stenums kyrka och Östtomten blev lasset på en gång så tungt att hästen med den allra största möda förmådde draga det fram till Ekås. Här på Ekås var en pojk som såg i syne. Denne såg då skjutsen körde hem att en ”gast hoppade upp bak på vagnen och tyngde ner den så att hästen hade stor möda att släpa lasset / fram. Pojken följde nu med körkarlen och när skjutsen kom mitt för Stenums kyrka hoppa ”Gasten„ av och då lättade lasset, Mannen varken vågade eller ville se- dan dess ge sig ut och köra någon Lussenatt.
Påsk
Dymleveckan var veckan före påsk. Det var palmsöndag, svarta-måndag, vita-tisdag, skaronsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafton. De skulle inte äta precis vad som helst den veckan. Långfredag skulle de aldrig smaka nån mjölk eller nå't smör, för då skulle det väcka ut på människan sen på året. Det skulle vara så räligt farligt. Farmodern till den som var här inne nu (från Greppholmen, Örby), hon smakte aldrig nån mjölk eller nåt smör långfredag, fastän de hade gott om det. Påskafton var det påskakäringarna var ute och åkte. Det var därför man skulle skjuta spjället innan solen gick ner. Det skulle man alltid göra. Det var aldrig värt att ha det öppet, för då kom påskakäringen ner på sin sopa och raka. Påskafton skulle det stora påskavaker till; stora tjärtunnor körde de ihop. Det har jag varit med och bränt påskavaka många gånger. Det sköts så alldeles här med. Det dåna och det small. Sådan som vinden var påskafton och påskdagen och annandagen, sådan vind fick vi ha till pingst. Det slog då inte fel, och det slår inte fel än. Är här kallt och det blåser kallt påskafton och påskdagen och annandagen så blir här kallt ända till pingst.