Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Troll
Här är ett berg borta i Tummared. Där skall vara troll. De kunde höra, hur det vävde inne i berget. Och om vintertid hade de sett spår i snön. Det var efter trollungarna, som hade gått nu till sjön barfota. Strax före jul skulle bönderna mala om nätterna. Då kom trollen och stannade kvarnarna för dem. Det talte min mor om. Hon och hen- nes far var ute i en kvarn i Fagered och skulle ha malet. Rätt som kvarnen gick som bäst, tvärstannade den. Mjölnaren gick ut och skulle se, vad som var titt. Men han förstod ingenting. Vattnet och allt var i ordning. Men om en stund tog kvarnen till att gå så, så att de måste ge sej därifrån. Det ar visst om lusse. Och det trodde de var troll och allt det som ont är:'s utskickelse. Om en kvinna fick ett barn, la de stål över dörren. Det skulle vara där, tills barnet var döpt, för att trollen inte skulle komma och byta bort barnet.
Troll
Härute vid Lyckberget bodde Troll. De gick till Hest- ra och Lyckeberg och lånade bröd. Såna kakor, som det var hål i, kunde inte Trollet ta. Folket i de här gårdarna gick till bergs och lånade kopparkittlar, för det vet en, att troll har gott om koppar och sånt. De skulle gå dit på kvällen och be att få låna, och på morron stod kittlarna utanför berget. När de hade använt dem, skulle de sätta dem där igen och tacka för lånet och gå. När trollen kom och lånade bröd, sa de till att folket i gården aldrig se dem på ryggen, för då skulle det inte gå dem (folket) väl. Alltid på julnatten lyste det i berget, och då dansa- de de därinne. Det här berättade mormor. Hon sa, att hon själv sett, att det lyste. (Hon var född här på Sjörred- Finnekumla.) Trollen var inte vackra att skåda, men de tog aldrig mänskor, så de behövde inte frukta dem.
Lucia och Tomas.
På lusse natt skulle Lussefärs släkt vara ute. Det var några onda andemakter. De fick inte brygga om Tomas. Det blev aldrig till någon välsignelse. Det kom trollen och tog.
Troll
En morgon hade trollen trätt så väldigt, och då sa en trollkäring: "Jag har levat sju och sjutti ekeskogar men aldrig varit med om ett sådant bus bass som i denne möre."
Troll.
Lussenatt skulle bergatroll och sånt vara ute. Mor talte om, det var på en gård nere i Töllebäck (Istorp), som hette Bengtsgår- den - där brukade bergatrollen hälsa på om lusse. De kom flera stycken, och de var så stora, så de räckte från dörren till gaveln. Och de tog och åt, vad de hade där. De visste inte, vad de skulle göra, så att de skulle bli av med dem. Då gick bonden till de klo- ke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, de lärde honom, att han skulle skaffa sej ett lejon och binda vid bordet, där trol- len brukade kalasa. Ja, han skaffade sej ett lejon, och hade väl djurtämjare med. När då trollen kom nära bordet, började lejo- net ryta. Och då blev trollen förskräckta och gav sej iväg. När de då kom nästa lusse-natt, ställde de sej på kullen ovanför och ropade ner till bonden: "Nan, man, är kisa hemma ?" - "Ja," sa bonden, "hon är hemma och har tio ungar värre än hon själv." "Ja, då kommer vi här aldrig mer", sa trollen. Och sen fick de vara ifred. / Ute i Järlövsbo bodde bergatroll i ett berg. Där var ett par, som var nyligen gifta; och så var här så vulet, så de ville bergata bruden. Och de tog henne med. Men det var, var hon kommen ifrån brudgummen och blev hämtad till Järlövsbohög till bergatrollen. Då gick brudgummen till de kloke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, sa den kloke till honom, julanatt skulle han rida till Jär- lövsbohög, "för då står Järlövsbohög på guldpelare, och då dansar trollen kring bruden". Ja, han skaffade sej en bra häst och red. Men så hade den kloke sagt ifrån, att han fick inte rida vägen utan på åkern tills han kom fram till kyrkan. (Veddige). Där skulle kyr- keporten stå öppen, och han skulle rida in på kyrkegården. Ja, han red. Så hade den kloke sagt med, att trollen skulle bjuda honom dricka, flera slag, vart med sin färg. Hade han tagit somlige slag, hade det blivit döden. Ett slag drack han. Det andra kastade han över axeln på sej, så det råkte hästen på länden, och där gick håret av. Sen skulle han laga, så han fick bruden fort i sadeln och rida, så fort han kunde fram till kyrkan. Ja, han fick tag i bruden och red. Så hörde han hur det ropade från ett annat berg, som också var troll i, att han skall rida "åkern den båle och inte vägen den håle, för då kommer Duvefot och tar´n." Och han red till / kyrkogården i Veddige och in där. Men då var trollen så nära, så de högg av hästen under honom.
Troll
Bergatrollen kunde förbyta ungar och de gjorde så med. För att förhindra byte, skulle barnet när ingen var nära det ligga så nära åmmen, att värmen ständigt nådde barnet, det har funnits bortbytingar i Häggum men de blev aldrig så stora som annat folk. På Söakullen kom de på en, en gång. Det var så att trollen kunde ljuga, men om man frågade dem hur gamla de voro, så måste de tala sanning. Nu mistänkte de att det var ett troll, som ämnade sig på ont, och då frågade de hur gammal han var. Han sade då, att han som barn lekt med ekollonen till den stora ekskog som på den tiden växte i ängar- na.
Troll.
Där uppe (åt Rydalshållet) på bergen hängde trollen sina kläder. - De gick och lånade bröd också, men när de bar hem bröden, bar de inte in dem, utan la dem på dikeskanten.
Troll
I Ransberg var ett berg, o där bodde ett troll, Rane. När de kom med kyrkkloc- kan till kyrkan där, sa' han, att de ej skulle få någon nytta av den. Han förtrolla den också, så att den sprack, sa' de.
Troll
När det ryker i "Hålta berg" lakar trollkäringen, och då blir det regn. När ett barn var fött, stoppade de på det Guds ord, ett psalmboksblad eller nåt dylikt, så kunde inte trollen ta det.
Troll
Trolla bodde i Klippet, de va små med långa rumper, vissa tider gick det inte att ha korna ivall för de tjuvmjölkade dem, och sedan, när man fick hem djuren, mjölkade de blod.
Skogsväsen
Skogsrået var ett troll, som var fint som en prin- sessa framtill. Men när man fick se det bakifrån, såg det ut som ett baketråg. Så har jag hört. Men att se ut som ett baketråg där bak ä väl inte så illa!
Troll
Trollen i Vislaberget. I min barndom på 1870-talet hörde jag berättas, att på Stommen hade varit trollen, som orsakade att maten aldrig ville räcka till. En middag var en torpare- pojke på väg med mat till sin far. Han var något sent ute, så att matklockan ringde, medan han var uppe i bergen. Då fick han höra ett fasligt väsen i berget, och en röst ropa- de: "Har I fått skeer (skedar) alla nu?" "Nej", skrek poj- ken, "inte jag." I detsamma kom en stor, fin silversked dansande till honom. Från den dagen ringde de inte med mat- klockan på Stommen, och maten räckte till.