Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
"Gasten" var ett "spöke". Han skrek där någon hade drunknat. Di påstod, att den som hade drunk- nat gick igen som en gast. Men hur gasten såg ut, vet jag inte.
Tomten får nya kläder
Hä var en som hadd tomten, och han vari boa, men han hadd väl dåliga kläder, så matmora ga'n en ny klänning. Sen då stod hon och såg genom nyckelhålet hur han skull göra, och då feck hon si hur han strök uffer ["utför"] sej och sa: "Junker är granner, han sig ej dammer, han siktar ej mer." Och hon miste'n, han gjord int nå mer. Hon var så grämen för det. Tomten han skull dra åt dom, trodd dom. Han kunn dra mjöl och bröd och tocke å.
Blåsa i vatten mot förråk
Då dom hade "råke för" eller "råke ut för jälakt", då har dom "blåst ti vattne". Det gjorde dom mycke förr. Dom skulle ta "nolrinnavattne" då och ta det så att ingen luft skulle få komma åt det (korka flaskan under vattnet). Och då dom hade tagi vattne, då kasta dom en slant ner i bäcken, skulle liksom betala. Sen då hadd dom rörer och blåste i det (vet ej hur många rör och hur många gånger). Farmor här i gårn höll på mycke med det där. Sen då skulle dom smörja med vattne på utslage.
Bot för gulsot
Gulsot är en sjukdom som är bra svårt bote för läkara, då han har gått för långt. Men det är märkvärdigt att han kan botes vä signeri. Han ska göra så, att han går i tri gåla och tigg en bröbit, går som en tiggar helt — och dom förstår så väl va det är fråga om, så dem fråg ingenting — och så skull man då skaff sej en lus på ett ställe och ha i lag med, och han som var sjuk skull få alltihop men skull ingenting veta. Jag har sett själv att dom har blive bätter utav det där. Dem ha vari hit och tiggt också för int så värst länge sen.
Stal liket
Det var en från Ersmark (i Umeå landsförs.) som for till Fällforsån och skull mala, och då såg han att dem hadd slakte grisen på ett ställe, som han for förbi. Då tänkte 'n: "Den ska jag stjäla!" Han tord vara tjuvut (tjuvaktig) förstås. Och då han for hem då var det mörkt, och då hadd'n tagit bort tjuken (hästklockan) på hästen, så dem int skulle hör'n, och så for han in i boden. Där såg han nånting som var täckt ett lakan över, och det förstod han var grisen, så han tog den och for. Men då var det gamgumma som var dö, som dem hadd lagt ut i boden, och då han hadd kört en liten bit så fick'en si det var hon. Grisen han såg hadd dem slakte åt gravölet. Men då gatt'n gå in på ett ställe och bekänn alltihop och be dem följ sej tillbaka med henne. Han tordes int fara ensam då.
Kon förgjord
Min mor hon tjänte i ungdomen hos ett folk i Sikeå som hette Eklunds. Och så hade dom en ko som hade nykalvat och mjölka alldeles oförfärligt. Men så kom det en faster till honom in i lagårn och stod och förbarma sej över att hon hade så grant ett juver. Men på kvällen mjölka kon inte ett enda dugg, och juvret vart som en granbark. Då gubben i gården fick höra att hon denna hade varit dit, så sa han: "Då har den förbannade trollkonan förgjort kon. Men vänta, om hon kommer hit!" Och dan efter kom hon, och dom varskodde honom att hon kom. Och han lät henne komma innanför dörren, och så ryckte han åt sej en eldbrand från spisen och flög emot henne och skrek: "Det är du, din förbannade trollkona, som har förgjort kon för oss!" Och käringen ut på dörren och skrek: "Nu blir kon bättre! Nu blir kon bättre!" Och kon vart bättre. Men sen gick hon (kvinnan) aldrig in i deras lagård mer, fast mamma var där i sex år. Nog gick hon dit annars, men aldrig var hon in i lagårn. Höll dom på med nånting där, och hon ville träffa dem, så bad hon dem gå ut.
Om "söndagsklippta naglar"
"Söndagsklippta naglar å söndagskruste hår ruttna aldrig så länge väla står." Det där sa mamma, och hon höll så strängt på det (att man ej fick klippa naglar eller krusa hår på söndagen).
Vitra och fågelskytten
Min bror skulle ut och skjuta fågel och kom till Jäbäckssundet, och då fick han se en kvinna, som var rödklädd och hade en gul hatt med stor blomma, och hon satt på isen, och fåglarna satt på iskanten ikring henne. Och så tog hon av sej hatten och kamma sej och satte på sej hatten igen, och hon var så vacker. Han förstod att det var vitra, och han tänkte skjuta på henne, men då skaka hon sej liksom fram och tillbaka, och då blev han rädd och gick hem.
Grodan för olycka i ladugården
Om det kom nån groda in i lagårn och höll sig oppe hos korna, så skulle man ta henne på en skovel och kasta henne över lagårdstaket. Det såg jag då flera gånger blev gjort. Det skulle bli olycka när någon groda kom så där, något kräk skulle dö. Och jag minns hos min syster och svåger att det kom en groda en gång och låg rakt under korna, och inom två veckor dog två kor.
Bli "kråkskiten"
Hör man kråkan på fastande mage första gången man hör henne på våren, så blir man "kråkskite". Då får man "kråkhacka" [hudsprickor] på fötterna. O, vad vi var rädd för att vi skulle bli kråkskite!
"Julsvennerna"
Dom har talat om "julschwenna" (julsvennerna) förr och skrämt barnen med dem. Jag minns en gubbe som var alldeles flintskallig som sa att julschwenna hade rive håret utav honom.
Vitra i kvarnen
I närheten av Djäkneböle var det kvarnar, fem stycken, och en som hette Lars Jonsa var i en av dem och höll på mala nån svinmat. Han var skött [jägare] och hade bössan med sej in i kvarnhuset. Då kom det in en kvinna och sa: "Vad gör du för slag?" — "Maten", svara han. Då sa hon en gång till: "Vad gör du för slag?" — "Maten", svara han igen. Tredje gången fråga hon på samma vis, men då svara han: "Schwinmaten, hördu din —", och så svor han åt henne, för han var inte rädd av sej, och så tog han bössan och sköt på henne. Men då for hon, och då fick han si hon hade hästhoven så fin hon var. Det var vitra.
Hök över ladugårdsporten
Där jag tjäna i Brån i Vännäs, där hadd dem en "spänning" (hök) fastspikad med vingarna utspänd över lagårsporten. Jag fråga dem vad det var för mening, men dem svara just ingenting på det. Det var för 18-19 år sen, det där. Dem var nog mycke efter gammalt på det där stället.