KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Sävars, Västerbotten 1930

Bli "kråkskiten"

Transkriberad uppteckning

Hör man kråkan på fastande mage första gången man hör henne på våren, så blir man "kråkskite". Då får man "kråkhacka" [hudsprickor] på fötterna. O, vad vi var rädd för att vi skulle bli kråkskite!

Socken Sävars
Landskap Västerbotten
Härad Umeå d:a tg
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Uppsala (DFU)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Bli

Fler sägner från Västerbotten

Se alla i Västerbotten »
Sävars, Västerbotten

Silverskredet

Min åttiotreåriga morfar, Jonas Jonsson, vilken är bosatt på Sävarberg i Sävar socken, Västerbottens län, har själv upplevat följande händelse. Då han en vacker som- mardag för 67 år sedan, eller år 1858, till fots passerade vä- gen från sitt hem till Täfteå fick han se ett föremål, som i solskenet liknade ett brett silverband. Det skred sakta fram i små vågor. En lång stund stod han och betrakta- de dess sakta skridande rörelser, till det vek av inåt skogen. Han följde dess gång, tills det försvann under en större sten. Då han vid sin hemkomst berättade för sina föräld- rar vad han sett, fick han veta, att det var ett s.k. "selv- skre." Där sådana silverskred draga fram påstås det, att gamla skatter finnas undangömda eller nedgrävda. Han ångrade sedan att han icke satte upp något märke, för att utforska hemligheten. Förmodligen har någon under el- eller strax före kriget 1808-1809, i tanke att annars förlora sina förmögenheter, nedgrävt en skatt på den plats skredet drog fram. Tilläggas bör, att vägsträckan från där slaget mellan svenskar och ryssar vid Krutbrånet i Sävar stod och till platsen för denna iaktagelse är omkring 2 km. Anna Lindgren Holmsund Umeå. adr/ Fru Karin Lindgren

1925 Läs sägen →
Sävars, Västerbotten

Stal liket

Det var en från Ersmark (i Umeå landsförs.) som for till Fällforsån och skull mala, och då såg han att dem hadd slakte grisen på ett ställe, som han for förbi. Då tänkte 'n: "Den ska jag stjäla!" Han tord vara tjuvut (tjuvaktig) förstås. Och då han for hem då var det mörkt, och då hadd'n tagit bort tjuken (hästklockan) på hästen, så dem int skulle hör'n, och så for han in i boden. Där såg han nånting som var täckt ett lakan över, och det förstod han var grisen, så han tog den och for. Men då var det gamgumma som var dö, som dem hadd lagt ut i boden, och då han hadd kört en liten bit så fick'en si det var hon. Grisen han såg hadd dem slakte åt gravölet. Men då gatt'n gå in på ett ställe och bekänn alltihop och be dem följ sej tillbaka med henne. Han tordes int fara ensam då.

1931 Läs sägen →
Sävars, Västerbotten

Grodan för olycka i ladugården

Om det kom nån groda in i lagårn och höll sig oppe hos korna, så skulle man ta henne på en skovel och kasta henne över lagårdstaket. Det såg jag då flera gånger blev gjort. Det skulle bli olycka när någon groda kom så där, något kräk skulle dö. Och jag minns hos min syster och svåger att det kom en groda en gång och låg rakt under korna, och inom två veckor dog två kor.

1930 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //