Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Husdjur
Det var en gång de socknade i älven efter en som hade drunknat. De for hit å dit, men de fick inte något. Men så fick en höra en röst nerifrån botten: "gå hem efter tuppen". Då gick de hem efter en tupp å tog i båten. Där tuppen gol soknade de, å där fann de den drunknade.
Påsk
Om långfredagen tidigt på morgonen, när solen gick upp, så skulle matmora gå direkt ur sängen som hon var i särken och räkna hönsen, så att in- te höken eller räven skulle ta dem under året. Det vet jag att min mormor gjorde.
Vårhalvåret
På Pergrinusdagen (16 maj) var det rörligt både på åkrar å i skogar, för då var folk ute å gjorde rent för vargar. Folk följdes åt långt in i skogen å skrek att Pergrinus skulle hålla reda på hundarna, så att de inte skulle komma å riva sönder djuren på betet. Det var skriking och domdering, så att det genljöd i sko- gen. Karlarna bjöd varandra brännvin ur flaskor.
Häxor
På påsknatten så skulle påskkäringarna möta den onde. Han kom å samla ihop den föräring, som han skulle ha av dem varje år. Det var en bytta full av smör som han fick. Så fick de kalas av honom. Di på stod att han "red dôm" innan de fick fara hem.
Jordbruk
Det var en torpare på Rosenborgs##### som tände en eld på åkern, när han hade sått på våren och hösten. Om det var något "ont" på åkern, så skulle elden å röken ta bort det. Ofta förekom att man tände eldar för att in- te ####### skulle frysa.
skogsväsen.
"Skogråa va allti i kôlbôttera å ställde te så att dä tog eld. Ho skratta ôt dôm, när ho hade fåttet te å bränne. Å när di kom å skulle släcke så kanske inte dä va nôn varme. Dä va en kôlere som inte feck fre för henne om nättera. Ho kom å titta i kôjdöra räss som dä va. Men han gjorde ve´a te sistnes, för han tog å klöv en tioöring mett itu å ladda böscha mä den, sen sköt han på´a, å ho stöp. Ho hade bröst så store som e kovam."
Spökeri
"Dagståndere kunne ställe sä ve grynnera. Dä va e grynn ve Dalen. Den ble folk sjuka vid i bland, när de hade gått gönom henne. Dä geck så mä en tå dalegôbbra. Dä stog nô ont där som di inte kunne se. Dagstånderer va tå di dö som inte kunne få ligge still i grava. Å när sola gick öpp på môren, så ble di stånes ve e grynn äne mett i en kôrsväg.
Väderleksmärken
"När dä kom tockere där #### så ble dä långvari törk. När di tog jola mä sä så att dä rök ôpp i lufta, så hade en inte å vänte regn på länge."
Husdjuren
Om det är regnigt i vädret å en far till tjuren med en ko, så tar han sig inte med kalv. Om det var klart å fint väder, så lyckades det bäst.
Jakt
Om en tar vax ur det vänstra örat och kletar det vid den ena kanten på bössmynningen, så skall inte skottet träffa föremålet. Men det var också andra sätt att förtrolla bössan med. Man skulle ta bössan å se ned i mynningen el. ha litet talg i sylindern.
Vattenväsen
På den tiden som "näcken" fanns till, så skulle det vara farligt att utåt Hästholmen, för det sa- de de gamla folka här att han bodde där. Han kom upp och spelade ibland, för han ville spela en män- niska till sig, så att han skulle bli salig. Om han kunde komma över en människa och han ville byta med honom, så blev han salig. Näcken hade långt grönt å tovigt hår. Farmor hade sett honom en kväll, när hon var å letade efter fåren.
Gastar
Uddman kom å geck över Falkenshage. Så kom en hare te bredens med honom. Då säjer Uddeman: "Jaså du ä ute, så vi får fôlje". Då va dä som om nô skulle ta'n, å han kom te körkeplanke mä e stånes fart. Uddman kallade detta för "gasten". Dä skulle vara dött folk.