KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Eskilsäters, Värmland 1935

Jordbruk

Berättare: J. Andersson (f. 1865)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Det var en torpare på Rosenborgs##### som tände en eld på åkern, när han hade sått på våren och hösten. Om det var något "ont" på åkern, så skulle elden å röken ta bort det. Ofta förekom att man tände eldar för att in- te ####### skulle frysa.

Socken Eskilsäters
Landskap Värmland
Härad Näs hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Jordbruk

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Eskilsäters, Värmland

Häxor

På påsknatten så skulle påskkäringarna möta den onde. Han kom å samla ihop den föräring, som han skulle ha av dem varje år. Det var en bytta full av smör som han fick. Så fick de kalas av honom. Di på stod att han "red dôm" innan de fick fara hem.

1935 Läs sägen →
Eskilsäters, Värmland

Byggandet av Eskilsäters kyrka

Enl. sägen skall en jätte byggt Eskilsäters kyrka. Prästen träffade en dag jätten och de kommo överens om att jätten skulle bygga kyrkan med prästens ögon och hjärta som betalning. Men skulle prästen kunna ta reda på jättens namn innan kyrkan var färdig så skulle jätten icke fodra någon betalning för sitt arbete. Jätten började bygga, han lade sten på sten, det en blocket större än det andra. Efter en tid stod kyrkan färdig med tornet var ännu inte byggt, snart var också tornet i det närmaste färdigt och ännu hade inte prästen lyckats få veta jättens namn. Dan före det allt skulle vara färdigt var prästen mycket orolig och gick ut i skogen. Som han gick där i skogen fick han höra någon sjunga inne i ett berg. Han lyssnade och fick höra hur rösten sjöng: "Vyss, vyss, mitt lilla gull, i morgon kommer Eskil hem med prästens hjärta och ögon." Då för- stod prästen att det var jättens hustru som sjöng och skyndade till kyrkan. Där höll jätten just på med att fästa en kula i spetsen av tornet. Prästen ropade: "Sätt kulan rätt, Eskil" Då jätten hörde att / prästen fått veta hans namn blev han så förargad och häpen att han föll ned och i fallet rev han ned tornet jämt med kyrkotaket. Så stod kyrkan länge utan torn, och först i senare tider har tornet färdigbyggts. I Botilsäter bodde i forna tider en jätte som var god vän med en bonde, som bodde i närheten av jättens boning. Jätten brukade låna bryggkaret av bonden, när han skulle brygga dricka. När jätten återlämnade karet lämnade han alltid en skvätt dricka kvar som betalning för lånet. Ibland brukade jätten stå och ropa till bonden: "Kom till mej ska du få mjölkesôll." (mjölk med ilagda bröd- bitar). Men bonden svarade: Har du mer än du äter opp, så göm tills i morgon!" Jätten svarade: "Det var mej ett gott råd. Förr än jag i fatet lämnat har jag ätit tills buken har rämnat."

1927 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //