Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Jättar
Det finns en bergskedja i Glava som bär namnet ”Jätteberga”. I berget finns ett djupt hål, som man fruktade. Det hade bott jät- tar där i forntiden. Jag hörde talas om, att jättar och troll brukade gå intill människoboningar och låna ett och annat. Då de ville låna kär- nan sade de: ”får ja’ låne ’lekkestecka’ å slå dummevecka mi.” De brukade komma fram till kvällen. De skulle vara klädda i guld och silver, sades det. De gamle undra- de mycket på varifrån trollen fick sådant.
Troll
Far och mor berättade allt så mycket som en fick sitta och höra på. Jag kommer ihåg "valls dä va mä en som geck å laga en jaschgål." Medan han höll på med gärdesgår- den, så kom ett kvinnfolk fram till honom. Han tänkte inte något ont på utan skrek: "Jaså, fästmöa mi kom- mer nu." "Dä ska du ha tack för," svarade hon. Men se'n så kom han att tänka på att det var ett troll som han hade sagt så till. Karlen gick hem om kvällen Men han var inte god till att gå och lägga sig. Rätt som det var så sprang han ut naken, och han blev borta. De leta- de efter honom över allt men ingen kunde få reda på honom. Då bad de prästen att de skulle få ringa i kyrk- klockorna, för nu trodde de att trollen hade tagit ho- nom. Men det dröjde inte länge efter förrän folk fick se honom. Men då var han så konstig. När han ha- de varit hemma några dagar, så talade han om att han / hade varit när trollen i Hedberget och haft det så bra. De skulle ha så fint. Det var guld och silver allt de hade. Mat hade han fått. Det var så många troll i bergen. Och det var kvinnfolk och karlar. Kvinnfol- ken hade haft honom att "göre onger" åt sig. Han trodde sig inte att neka, utan han var tvungen att göra som de ville. Han blev aldrig riktigt som folk sedan. Han ville inte vara ihop med folk. Och aldrig ville han höra talas om trollen. När han talade om dem, så sade han, att de hade rompe.
Svartkonst
Ett ben fick inte ligga kvar på kyrkogården. Det var alltid någon som behövde det. "Döingeben" begagnade de när de skulle trolla å när de skulle bota sig. De som skulle ha dem, stal bort dem från kyrkogården på natten.
Bergväsen.
Bergdusa sjöng så grant. "Dä va tocken klang i rösta," brukade mor säga när hon talade om troll och otyg. Bergsmor (?) pecke i bergen om kvällarna.
Veckodagarna
Varken mor eller mormor spann garn efter middagen på torsdag. De ment att det var så farligt. De spann åt trollen. Ingen fick röra vid spinnrocken en torsdagskväll, så att han gick runt.
Trollkarlar och häxor
En gång var vi på begravning här i gården. Då var en gubbe väst från skogarna, som hette Henrik, med. Fal- ström å han satt å pratade. Då frågade Henrik om Falström trodde att det skulle kunna gå bra att göra en häst halt när en inte såg den. Jo, svarade Falström, men nog skall du ha något från kyrkan då. Det skulle vara 'skrap' av kyrk- klockorna å oblater. Henrik kunde trolla med det så att han fick vem häst han ville halt. När gubbarna skulle fara hem, så hade Henrik trollat på två häs- tar, så att de var halta.
Svartkonst
Mormor och morfar gick ute i potatislandet å då kom en "finngôbbe" å bad att han skulle få ligga över natten. Han blev nekad, men då sade han, att han skulle få båda kor- na att stupa i lagården. Det kan ni inte sa morfar. Vill ni att jag skall visa er det då, sa finnen. Då blev mor- far å mormor så rädda att finnen fick ligga. Men på ett annat ställe trollade han så att fåren dog. När de trollade så högg de en kniv endera i lagårdstaket. i en vägg eller i en gärdesgård. Med detsamma de högg fast kniven så stöp djuret.
Häxor och trollkarlar
Här troddes det att finnarna var trollkunniga och att de kunde mer än andra. Så snart det var fråga om en "finngôbbe" el "finnkäring" så kunde en inte vara säker för trolldom. En del kunde mera å en del mindre. Varje finne var något trollkunnig, men var- je trollkunnig person kallades inte finne, för det fanns andra som fick lära av finnarna. Om en kän- de på sig att någon trollade på en, så skulle en ta av sig ett plagg. Då gick det inte för den som trollade. Med trolldom togs mjölken från andra. "Trolla" fick de lära av den onde. Men det fanns en bok som heter ”svartkônstbok”. I den kunde en få lära. Sådana böcker har allt funnits här i socknen.
Troll.
"Bytesongen". När mora jämt födde fram barne så va trollen eller jättarna framme å bytte till sej ungen. Så det var vid det tillfället, som det var farligast för att det skulle bli "bytesonge". Det sade mor.
Troll
"Trôll", det var allt slags ont som kom från skogen. Om inte ett barn var som det skulle vara, så hade "trôll" varit framme å bytt sig till å lämnat en "trôllonge" i stället. Annars vet jag inte något särskilt om troll.
Svartkonst
När man hade skurit av naglarna så skulle man strax gå till ett träd och skära med kniven i trä- det. Gjorde man inte det, å någon kom och fick kni- ven, så fick den förmåga att trolla med kniven.
Troll.
Det var så många sagor att ”bergduser å bergtroll” hade toge med sig barn. Men jag mins inte dessa sagor nu. I min tid har det inte funnits troll. En har inte velat tro på dem. Guds ord har tagit bort dem.