Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsksed
Vid påsk skulle dä alltid vara en hög med kakor av alla sorter vid varje tallrik. Tjänstefolket skulle ha lika som de andra.
Högtidsdagar
Om påsk skulle de ha tjärkors på alla ladugårdsdörrar för att inte trollkäringarna skulle komma in. Till skärtorsdagen skulle de korsen vara ordentligt i ordning för då gav de där käringarna sig iväg. Och på påskafton sköt de efter dem. Första maj var som en helgdag. Valborgsmässa kallade de den. På kvällen före den dagen tände de upp eldar och vid dem dansade ungdomen. Vid midsommar brukade de ha majstänger här och där. Det har varit nästan bortlagt en tid men nu börjar det bli vanligt igen. Likaså var det mindre med valborgsmässeldar, men nu är de allmänna igen. De brukade ha en stor majstång vid varje by och vid de olika ställena dansade ungdomen hela natten. Efter midsommar hade de ingen helg förrän Lusse. Då var de uppe och ”gjorde otta”. Antingen tröskade de eller högg ved. Först när de gick ut på morgonen så fick de en sup för de söp mycket då. Sedan var de inne och åt flera gånger. De skulle ha slakten färdig till Lusse så det var liksom ett slaktkalas den dagen.
Påsk
I påskveckan klena di tjärkors på la- gårdsdörrarna. Det var gamla som gjorde i min barndom. Di ville inte ha påskkäringarna in i husen. Jag mins att mina föräldrar tala om att di hade varit inne i ett svinhus om påsknatten och hade tagit en so och ridit på. När kyrkfolket skulle gå till kyr- kan om påskdagsmorgon, så mötte di soa. Då var hon så förbi att hon slang. Om skärtorsdag fick en inte hugga ved. Om kreaturen kom och trampa på vedträn eller stickor som huggits på skärtorsdag, så blev de halta. Om långfredag fick en "långfredagsris." Det fick en så att det sved i skinnet. En skulle / bli påmind om att Jesus var pinad den dagen. Påsklördag fick en ägg för att en skulle bli vid gott hull. Före påsk tog di in "palmer". Långfredagsregn var illa skadligt. Ville inte bli skörd, om det regnade på långfredag. Det var käringar som gick och klippte andras får. Det var farligast om påsknatten. Fåren blev klippta vid öronen.
Påskkäringar.
Om påsk hade de mycket bestyr för påskkäringarnas skull, och mest därför, att de ville in i lagårdarna, och det var väl för att de skulle få kor att rida på, för det lär de ha brukat. Ibland kunde korna stå i lagården och vara svetta och skälva, för att påskkäringarna inte lät dem vara i fred, utan hade dem till Blåkulla. För att de inte skulle komma in där så hade de tjärkors över dörrarna och på insidan av dörrarna och så skulle de ha ett blad av något Guds ord eller en hel bok i fönstren. Hade de någon gammal trasig psalmbok så tog de några blad ur den och lade i vart fönster. Men det gick med andra gudliga böcker också. Det fanns en andaktsbok, som hette "Brinnande bön", och den hade de ofta liggande i lagårdsfönstren över påsknatten, för den hade de all- mänt. På stugdörrarna hade de också tjärkors och så skulle de ha spjället väl stängt, så att inte de kunde komma in den vägen heller, för kom de in så kunde det hända, att de tog någon med sig. De brukade vara ute och skjuta på påskkäringarna. Om de
Påsk
Dagarna i dymmelveckan var "askmåndan, fettisdan, dimmelons- dan, skärtorsdan, långfredan o smörlördan." På skärtorsdan har jag hört att gummor kunde trolla till sig smöret från andra, de tog kärnan o en slev o gick ut o låtsades ta med sleven o ha i kärnan. De hade för sig att de klipp- te fåren också i den veckan. De klippte bara bort efter öronen o huvudet, det var sådana som skulle trolla med det, o de gick / till andras gårdar o klippte i smyg. De skulle väl ha det till någon trollsmörja. Det minns jag att det såg konstigt ut när jag tjänte borta i Daglösviken. Det var på skärtorsdan eller på smörlördan som käring- arna for till Blåkulla, en av de dagarna. De flög opp genom skorstenen och över kyrktornen o flaxa o flög över folk, sa de. Men jag vet ej vad de läste när de for iväg. Och vid påsk skulle de skjuta, så det finns dem som skjutit sig fördärvade på påsk- kvällen. De kunde också klä ut sig på påskkvällen.
Häxor och trollkarlar
Påskkäringarna skulle smi "skärtorsdagsstål" i e smie, sa de. Mormor tala om att e som hon kände var ute vid påsk o var trollkäring. De sa till hennes man att hon var ute. "Nej, ho ligger hos mäj," sa' han. Men de lärde honom att han skulle ta en kniv o sticke i 'a. Å då var det en halmkärve. Min mor hade en nykalvad ko som inte mjölka. Men e som bodde ve Stranna i S. Råda hade mycket mjölk fast hon inte hade kor. En gång kom hennes / pojke hem till oss, då sa mamma: "Ni har väl inga ***mjôlk?" "Jo, mamma sätter kniven i vägga o ***mjôlker, tills det kommer blog," sa' han. Sen kom gumman själv hem till oss en dag. "Du ha täje ***mjôlka för mäj," sa' mor. "Neej," sa' hon. Men mor gav henne en örfil så näsbloden kom, o sen fick mor igen mjölken.
Trollpackor och skydd mot dem. Blåkullafärder.
De hade för sig förr i världen att det var en del käringar, som stod i förbund med den onde, och då for de till honom i blåkulla om skärtorsdagsafton. När de då var på väg, så brukade de gärna vilja vara inne i lagårdarna och leva till och misshandla korna, men för att de inte skulle komma in där, så brukade de stryka tjärkors på dörrarna och så skulle de lägga en bok med Guds ord i vart fönster, så att de inte kunde komma in den vägen heller. / De har talat om att förr fanns det trollkäringar som for till Blåkulla vid påsk. Det var några härifrån Fryksdalen som låg uppe i Dalarna på timmerköring en vinter och de hade käringarna sina med, och de bodde i Mockfjärd, det är en socken som ligger vid Dalälven; jag har rest förbi där en gång. I den socknen skulle alla vara trolska och prästen med. På det stället, där dessa ifrån Sunne bodde, var käringen en sådan där äkta troll- käring, och om påsknatten ställde hon dotter sin i väg till Blåkulla, och om morgonen lade hon henne naken på en bänk och gnodde henne på alla sidor för att hon inte skulle bli stel efter resan. Det såg de där som var härifrån socknen.
Påsk.
Namnen på dagarna i dymmelveckan: aske- måndan, fettisdan, dömelonsdan, skärtorsdan, lång- fredan, påsklördan. Påskhelgens dagar: påsk- dan, anda påsk, trejda påsk. Mins inte att en var förbjuden annat än att göra sånt arbete på skärtorsdan, som det kun- de bli stickor av. Det skulle lita på korna, om de kom å trampade på dem. Det var det folk skul- le vara rädd för också, att påskkäringarna kom å strödde sådana stickor på backen. Om skärtorsdagskvällen skulle en elda något som det luktade ont av. Det var för att inte påskkä- ringarna skulle bli närsökna. De kunde komma å vilja klippa fåren den kvällen De var ute å tog smörja från kyrkklockorna å då passa- / de på att gå in å ta ull av fåren. Påskkvällen var också farlig, för då kom påsk- käringarna å hade varit när den onde. Då var de lärda till allt ont. Om långfredagsmorgon i otta fick en stryk. Det var någon som vaknade före de andra å då tog han en mjuk vidja å klådde de som låg - på bara kroppen. De skulle känna valls dä var att va- ra pinad.
Häxor och trollkarlar
I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märk- yxorna upp i vädret. En trollpacka föll ned. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne. Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: "Här skall jag upp å ut". Den käringen hade en "mjölkhare", som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när Skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se'n fick hon den haren. Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkar- larna var rädda för varandra. De var rädda för att / den ene skulle vara värre än den andre att trol- la. Palin uppe i N. Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å heder- ligt folk rädd för. Virvelvindar kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skul- le vara med den.
Vårhalvåret
Sådant som vädret var om annandag- och tredjedag påsk, så skulle det bli i sju vec- kor. Så trodde folk här. Eljest vet jag att på andra håll, så har di räknat så efter sju- sovaredagen. Om det var ax på rågen den 18 maj, så skul- le en få kaka till Olof. "När Erik ger ax, så ger Olof kaka". Peregrinus /16 maj/ så var folk ute i skogen och föste bort vargarna. Då gick de hela da- gen i skogen och skrek och sköt. Urbanus /25 maj/. Det var inte mödan lönt att så efter den dagen, för den säden blev inte mogen. "Mars med sitt blida skägg lockar barnen / utom vägg", har en brukat säga. "April våt och maj kall, fyller bondens la- da all", har en också brukat säga. Vårfrudagen /"vâfferda'n"/ skulle en äta våflor. Om "vâfferkväl" sprang vi tre gånger runt om gödselhögen. Då skulle en vara barfoten, om det var aldrig så kallt. Det var för att en inte skulle bli "häsebeten". Så mins jag att vi hade ett språk, när vi sprang: "Trana plöjer och ripa harver, rips raps så att blodet står."
Påsk
Namnen på dagarna i påskveckan: "Kött- måndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag". Före påsk tog man in "palmer". Det var sälgkvistar med palmer på. Brukade se efter så att en fick in sådana till palm- söndag. Var brukligt att alla ville ha "pal- mer" stående på bordet. Om det regnade på långfredag, så blev säden skral det året På skärtorsdag fick en inte hugga ved. Kom en sådan sticka under en ko, så blev kon halt. Skulle en glömma bort sig och hugga så skulle en ta tre stickor av dem en hade huggit och kasta över lagårdstaket. Då skulle / det inte vara så farligt. Onsdag och torsdag gick inte an att spin- na. Garnet blev trassligt och odrygt. Spinn- rocken skulle sättas bort på onsdag. Om en körde med vagn på askonsdag fick en inte fred om nätterna. En fick höra vagnsbuller om nätterna. Påsknatten var farligast. Påskkäringarna var ute. Då kom de och klippte fåren. Tidigt på långfredagen, så skulle en smy- ga sig upp. Kom en först upp så slapp en att få "långfredagsris". Blev en liggande, så var en säker på att få prygel av en enris- vidja. Då drog de täcke av en och slog.
Hemmet, husligt arbete
På herrgårdarna var det vanligt att de baka- de tunnbröd (hårt bröd) två gånger om året, höst och vår. Många bonder gjorde på samma vis. För andra blev det mer oregelbundet, de som inte hade så stort förråd med mjöl på en gång. Före jul bakade bönderna så mycket tunt, hårt bröd, så att det räckte till påsk el- ler framåt till dess vårarbetet skulle börja. Det var halvårsbröd. De kunde hålla på att baka i åtta dagar. På herrgårdarna tog de torparkäringar till hjälp. Det var någon, som var styv att baka. Det fanns ingen bagare i socknen. De ba- kade allt slags bröd själva i stugorna / Havrebrödet kallades för vardagsbröd. Samma- let rågmjöl var litet bättre. Av rågmjölet ba- kades mjuk kaka. Sådan kaka fick de ba- ka en gång i var vecka. Kom en främmande in medan de bakade och gick och tittade i bakugnen, så kunde brö- det bli skämt. Ugnen stekte inte som han skulle göra. Omen blev förgjord. Det var så farligt att trampa på bröd. Det var ett Gudslån. Var en vårdslös med det, så kunde det hända att en blev brödlös.
Trollkarlar och häxor
I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märkyxorna upp i vädret. En trollpacka föll ner. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne. Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: ”Här skall jag upp å ut” Den käringen hade en ”mjölkhare”, som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se’n fick hon den haren. Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkarlarna var rädda för varandra. De var rädda för att den ene skulle vara värre än den andre att trolla. Palin uppe i Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å hederligt folk rädd för. Virvelvinden kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skulle vara med den.