Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långe freda, påska lörda. Före påsk sulle di kôrsa ôver alla dôra (dörrar). Dä jorde min far sum ja minns.
Vårhalvåret
"Svartsöndagarna" var de tre första söndagarna efter påsk. Den första var för (bestämde väderleken för) ploganden (plògána, vårarbetet), den andra för slått- anden (höskörden) och den tredje för årvägen på hösten (höst- och vårsäd). (Årväg = skörd?, äring?) skår-anden (annan medd.) Ber. av fru Magn. Nilsson, Rammelåsen, Hensgård, f. 1865 i St. Kil. Om det är mildväder kyndelsmässodagen (så att det droppar från taken) blir det ett gott mjölkår. 40 martyrer: blir det frost den dagen, så blir det frost i 40 dygn därefter. Går de inte ut på våren, så kommer det på höstsidan, och då fryser årvägen bort. Fylliantius (= Fulgentius, 6 mars). Efter den dagen börjar det att bli liv i de övervintrande flugorna.
festeldar.
Åtta dagar för påsk började ungdomar bära ihop ris och bråte till den plats där "påskelden" skulle tändas. Om påskafton på kvällen tändes elden, och den kal- lades för "påskeld". Så var det här i min barndom och ungdom. Den elden var för nöjes skull. Byalaget gjorde den. Men på kvällen kunde det komma ungdom från andra håll också. Något värre roligt hade man inte vid elden, än att man eldade och hade roligt åt att elden brann. Gick man upp på en hög kulle, så kunde en få se flera eldar på en gång. Hytta var en gammal plats för denna sed. Det minns jag gamla tala om, att de skulle dit och tända "påskeld". Vid Dusserud är en ås som kallas för Korp- åsen. Där var det också vanligt med "påskeld."
Högtider under våren
De kallade Vafferdagen för trankväll men det var inte rätt tid för tranan kommer inte förrän i mitten på april. Men de kallade det att tranan hade ljus med sig så att efter den dagen tände de inget ljus. Om påsk då var trollpackorna ute och för det var de ute och sköt på dem. De brukade vara inne i kyrktornen och skrapa malm av klockorna och det skrapet begagnade de till trolleri sedan. Valborgskvällen var de ute och sprang i skogen och skrek både manfolk och kvinnfolk. Det var för att de skulle skrämma bort vilddjuren. De tände upp eldar den kvällen också och det var för att skrämma bort vargar och björnar. De sade att så långt som det hördes att de skrek och så långt som eldarna syntes så långt bort skulle vilddjuren hålla sig.
Stund, och solmärken, Jultongel
Om någon kom till sin granne och begärde hjälp med något kunde grannen svara, ja om du kan vänta ett tag, ja har int stônner nu. Beträffande tiden för måltiderna uppdelades dagen i 4 ökten, när man stigit upp på morgonen fick man för långt tillbaka i tiden en sup bränvin och en kakbit, men på senare tid är det kaffe med dopp, och på allra senaste tid surr med dopp? sedan blir det daggelmål kl 9 och middag kl 1. sedan blir det assvâl kl 4. och till sist kvällân kl 7. I en stor del gammla stugor finnes så kallade solmärken som består av en skåra i en fönsterkarm. Om Jultongel varar över trettondagsnatten skall påsken komma sent.
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891)
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891) i Sunne, Värmland. Intervjun gjordes 1946.
Husdjur
Omkring den söndag på våren då predikan var om den gode herden, skulle man släppa ut fåren. De måste nog klippa fåren före påsk, för annars kom påsk- käringarna o klippte ullen av dem. När de skulle gå med en ko till tjur, så tog de ett almnacke- blad o rulla ihop, o så tog de en liten hyske o hake o la' dit o tog detta i en brödbit som de sen stop- pa i kon, då var det säkert. En gumma här, Stina-Kari i Torpet, (Lennevalstorp) hade alltid detta för / sig. När hon vinnla hö åt korna, så spotta hon tre gånger i vindeln, då kunde ingen göra korna ont. Knivar hade hon i lagårn, o så rita hon kors där med tjära. En ko, som kalvat, skulle smaka på första mjölken, de tog lite av var spene o gav henne.
Högtider
På julnatten trodde de att allt som var farligt var ute. De döda hade julotta i kyrkan vid midnattstiden, och om någon kom in där då, så var det ute med honom. Konstiga saker kunde man få se också. Om någon gick ut och tittade in i stugan medan de satt vid julbordet kunde han få se om någon i huset skulle dö under det kommande året för den satt där utan huvud. Jag hörde talas om sådana som hade fått se sig själva sitta där huvudlösa och de hade också dött innan nästa års slut. För att inte något ont skulle komma in till kreaturen hade de kors på dörrarna under julnatten. Likadant hade de vid påsk, för om trollpackorna kom in i ladugårdarna kunde de rida på korna och förstöra dem. På trankvällen skulle man lägga sig vid dagsljus och efter den dagen fick man aldrig göra något arbete vid eldsken.
Påsk
I första veckan i fastan var det "kôrvemåndan" och "fläsketis- dan" och så "askeonsdan". Den dagen skulle de ha gryngröt, och när de ätit, skulle de lägga sig att sova. När de vakna- de, skulle de ut och titta vad de fick se först, om de fick se en gris, skulle de bli så lata. Att se en häst eller ko eller en människa först var bara bra, det var bara grisen som de inte ville se. Sen kom "pannkake- torsdan" och "mottafredan", då / de skulle ha "motta" (nävgröt). Och så "kärnelördan", då skulle de kärna smör. I "dimmelveka", "dimmeln" före påsk fick de inte spinna inte göra nåt som "dura". "Det var tyst då när de förrådde vår Herre." Men en käring sa: "Ja ska spinne o dundre, för ja vill inte att de ska förråde vår Herre." Här har de ej brukat gå omkring och tigga ägg vid påsk.
Påsk
En feck inte gå ur lagårn om påskekväl mä mindre än att den skulle läses noga. Di va rädde för påskkärringer. Dä va e så säker tro på dä. För länge senna feck di reda på e käring, som datt dö ve rota på e gran på Odenstaskogen. Å dä hade di e säker tro på, att dä hade vôre e påskkäring. Men dä ä trolit att dä va e fat- ti gômme som gått vilse i skogen. Di fannt henne strax ätter påsk. Men ett falit väsen va dä om denne stackern gômma. Dä va fölle knappt en som inte trodde att ho hade vôre te Blåkulla.
Blåkulla. Häxor
Di gamle tala mö om Blåkulla å unra på var dä kunne vare, men dä skulle vare ett ställe di mötte skam. Där passe alle trollkärrnger å andre ela- ke å ifrå Gud vände på å mötte skam. Å sär- skelt gjorde di sej e roskullsrese dit om påsk, å då feck di fägna. Dä va månge som gjorde ôt för sjukdomer i min barn- dom. Dä va e käring i samrösninga på Borgvik, som kunne göre ôt för bölder. Folk hade för sej att di feck läre tocke när di va te Blåkulla.
Påsk
Alla dagar i påskveckan hade egna benäm- ningar. Långfredagen skulle man gå upp tidigt. Då dugde det inte att ligga länge på morgo- nen, ty hade man inte hunnit upp i någor- lunda god tid, så fick man smaka riset. Och det kunde bli så att det kändes. Man kallade det långfrädasris. Det skulle vara en påminnelse om vår frälsares lidande och död på korset. Namn på de särskilda dagarna under dimern och påsken: askmåndan, fettisdan, dimmelonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsklördan vidare påskdan även påsksöndan, anda påsk, trej- da påsk. På långfredagen skulle stillhet rå- da. Man skulle besöka kyrkan. Inga syslor skulle utföras den dagen andra än de man / nödvändigtvis måste utföra. Och det ansågs i högsta grad som olämpligt att "gå bort" den dagen. Man skulle hålla sig hemma vid. Inte ens barnen fick sticka sig utom går- dens hank och stör. Det blev mycket sovan- de den dagen. Det var ungefär samma me- ning med detta sovande som på juldagen: man skulle sova sig till lång säd. Jag har inte hört annat än att häxornas blåkulllaresor ägde rum om påskafton å så skulle de vara tillbaka innan solen gick upp på påskdagsmorgonen. Man var alltså så rädd för dem om påskkvällen. Då fruk- tade man att de skulle hemsöka fähusen. I min barndom var det vanligt, att man målade tjärkors på ladugårdsdörrarna och att man fäste upp en almancka i en stock i taket på stallet eller att man lade en gammal psalmbok innanför dörren. Van- ligaste skyddsmedlet var i alla fall tjär- / korset. Påskäggen brukade man äta påskaftons efter- middag. Man har brukat rita påskbrev och kasta till varandra. Man ritade ut en ful käring, en kvast el. dylikt, vek ihop brevet, sat- te en fjäder i och lackade ihop det. Spel från kyrktornen el. dylikt ha inte förekommit i mitt minne. Har inte hört talas om det heller.
Svartkonst
De kunde mjölka andras kor genom hankar, men en sådan hank skulle sitta stupe med ändarna vända nedåt, därför var de så noga med att sätta hanken rätt när de gjorde gärdsgårdar. I Tiveden kunde de skicka ut "trollskott". En svåger från Sannerud tala om ett par granngubbar som var osams, o de skicka trollskott o döda djuren för varann. Först dog en oxe för den ene o så en / för den andre undan för undan. Men de kunde inte "förvare" sina djur för skotten. I skotten var bara stickfliser o brända pinnar o nåluddar, o de var som en liten boll. När påskkäringar gick till nattvarden, så hade de en liten flaska med sig, o när de fått vinet så släppte de det i flaskan o torka sig i det samma med näsduken som de alltid höll i handen. Och detta skulle användas till den smörja som de smorde kvasten med vid påsk.