Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Myling
Det var "fanter" som kom och gick ef- ter vägen. Mins att en kallade sådana för "fanter". Men "gasten" for där di hade gömt små barn. Om det var ungen som var gast vet jag inte.
gastar.
Därifrån "gasten" skrek skulle en få ofred. Det tala de gamle så mô på. Nu hörs han aldrig till. Kom det varme från honom så blev det riktigt farligt.
Gastar
"Gasten" finns inte på andra ställen än där någon hade tagit livet av sig. Den skul- le ha vingar å vara som en fågel. Men det hördes inte när han flög. När det skulle bli "ovär" så skrek han.
Gastar.
Det var en gast som skrek: "Bötta är för trång, bena är för korta." Den byttan låg under en sten i skogen. Det var en tös som hade fött ett barn. Hon hade stuckit barnet i byttan och lagt det i lön.
Gasten
"Gasten" höll till i Djupedalen. Somliga sa, att det var troll som skrek. Men det skulle ha varit en jänta som hade grävt ned sitt barn där. Det skul- le vara detta som skrek.
(myling.) Gastar
Det skulle bli gast av små barn som blev mördade å lagda så, att de inte kom i kyrkogården. Jag vet inte något särskilt stäl- de hört dem på. De kunde följa med långa vägar å skrika.
Gastar
Jag vet att de kallade berguven för "gast". Det skulle inte betyda något bra för folk på trakten när han skrek. De tyckte inte om honom. Om han flög över en så blev en sjuk, så att en knappt kunde komma levande hem.
Gasten
Sven på Vithall hade "gasten" efter sig ända från Lurö till Vithall en kväll. Han skrek och det hördes som om det skulle komma från sjöbotten. Det var några ########, som inte hade ro, sa Sven
Gastar
Med "gasten" var det inte något gott märke. Han var som en fågel. Det var som när en rör- de vid ett torrt skinn, när han rörde på sig. Det var en "ond ande". Den skulle en hålla sig undan, för om han kom över en så blev en hastigt sjuk.
myling.
Barn som spökade kallades "gast." Det skulle vara så ef- ter vad som talades om detta, att det mördade barnets vålnad inte kunde kommo från den plats där det bli- vit mördat. Det skrek om nätterna. Inte alla nätter. Det skrek och grät som när det är illa med ett barn.
gastar.
Det var nö som skrek styggt, som hette gasten. Han skulle vara där di hade toge liv av en onge. Det skulle vara en stor svart fågel. Han for som ett torrt skinn. Det var inte nô bra med den.
Gastar
"Gasten" uppträdde där barn blivit mördade. Det var en och annan som hade träffat ut för att få höra "gasten" skrika. Han hade ingen vacker låt, för han skriker som när det är riktigt illa med ett barn.