Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Julafton
Man fick aldrig gå till någon stuga på juldagen, det var skam- ligt. "Då samla en ihop böttöle," sa' de, det var drickat de hade, de bjöd på dricka till jul.
Vårarbete
De hade en dag som de kallade Lin-Erik, de skulle så linet den dagen. När de börja ploganden skulle de ha bröd kvar av det som de bakat till julen, och det skulle hästarna ha av.
Julafton
När mor hade skurat till julen lade hon råghalm på golvet. Den togs bort andra dagen och fick vara till strö åt kreaturen. Kreaturen skulle ha två "kvällane" (mål mat) julkvällen. Första "kvällane" fick de "sleke". Till korna sades då: "Ät väl, trivs väl för det är julkväl i kväll". Sleke = salt och mjöl i ett fat. Till andra "kvällane" fick de en var sin nek havre eller hö. "Krättra skulle vete tå jula så väl som folk."
Tiden från Lucia till Knut
Om det kom besök till ett ställe där man höll på med julstök, skulle någon av familjens medlemmar där ta en eldbrand ur spi- seln och kasta på golvet samt spotta tre gånger, annars skulle det komma att hända tråkigheter under julen. -.- Om husbonden låg mycket under julen (eller påsken), skulle han få mycket liggsäd under året. -.- Tungspetsen på de djur, som slaktades till julen, skulle alltid skäras bort. Kom den med i korv eller annan köttmat, blev den, som förtärde denna del av djuret, ytterst skvalleraktig.
Annandag jul.
Om andag jul klädde ungdomar ut sig och gick i stugorna. Det var flera i följe. Karlarna hade klänningar och flickorna byxor. De hade so- tat sig i ansiktet. Skägg hade de satt på sig. Gjor- de lösskägg av mossa som fanns på träd och gamla gärdesgårdar. De skulle ha fägnad i stu- gorna - smörgås och supar. När di prata något, så vrängde di bort rösten, för att en inte skulle kän- na igen dem på målet. Di gick runt inne i stu- gan och titta i skåp och på hyllor. Di hop- pa på fyrfötter, när de kom inom dörren. Somli- ga hade styrt ut sig med skråpukansikte För långt tillbaka gick de med "ljusa stjärna" om annandag jul. "så stod di upp och tände ljus allt för den ljusa stjärnan." / Annandag jul kom det "julbockar". De ville ha nå- got i sin påse. De tiggde. Var utklädda i vrängda fårskinnspälsar, trasiga och lortiga. Det kallades att gå "julebock."
Midsommar, Husdjur
Före midsommar skulle man plocka själva blom- morna av alla slags träd och örter och gömma till julen, då kreaturen fick det. Då skulle krea- turen hålla sig friska.
Påsk
Till julen bakade fruntimren "snôppekaker". De bakades av siktat rågmjöl. Å de gömdes ända till "korv- måndag" å fläsktisdag, å då skulle de ätas upp.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut skulle de köra ut julen, då var de ute ett lite sällskap, så hade de klubbor med sig, och med dem slog de i väg- garna när de kom fram till ställena.
Trettondedagen och Knut
Det var lite högtidligt på Knut när julen gick ut. Det var likadant med maten som vid jul, men sen gick det fina brödet o den andra julmaten bort.
Väderleksmärken.
Om Anders el. Andreas slaskade, så skulle julen slaska. Var Sten torr kunde det dock ändra sig så, att det blev en vinterknäpp på julmorgonen. Om det är vackert väder på Lars- mässdagen, så blir det en vacker höst.
Julafton, Nyår
Om jul- och nyårskvällen skulle en ge kre- aturen tidigt på kvällen, för det skulle inte vara bra att komma sent Då. Djuren kunde tala. Och de skulle kunna ha sådant att ta- la som en inte skulle kunna tåla.
Trettondedag och Knut
Det sista julkalaset hölls om tjugondag Knut. ”Tjugne-Knut kör jula ut”. I Dalarna gick de med ”ljuse stjärna”. Men jag mins inte att de gått här. Jag kan inte minnas det från min tid.