Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Odens jakt
Odens jakt har ja' hört talas om. Han jaga' troll å skogs- rå. Å dä va' en ute en kväll, å han mötte Odens jakt. Då hade han ett skogsrå på var sida om sadelknappen. Di va' skjutna. Bonnen ble' vettskrämd, men han försto', att dä va' Odens jakt.
slåtter, skörd och tröskning.
Den sista neken som man band, skulle man göra stor, för den skulle vara som ett skydd för alla de andra. Den kallades för "löktenek". Om man fann tvillingar i säden så betydde det lycka. I kommande år skulle det bli bra skördar. Ju närmare slutet man kom på sädesfältet ju brådare fick man. Och de sista huggen kallades att man "tog haren". Det var så brått att jaga den. Se'n skrek man, för att man skulle skrämma den till någon granne som inte hade skurit upp sin säd. Om nekarna kom i diket, så kunde trollen dra bort dem, därför fick man passa sig att de blev liggande uppe på tegarna.
slåtter, skörd och tröskning.
Du vill säkert att vi skall ha regn på höet efter som du kastar rivan från dig på det sättet, mins jag att far sade till mig en gång. Det vara en vantro med det att lägga räfsan från sig med tindlarna upp. Det skulle inte vara lidet i himmelen. Den som kom med i slåttern och för första gången skulle slå, kom inte undan på annat sätt än att han skulle bjuda på brännvin. Gjorde han inte det, så var de andra förargliga mot honom.
husdjuren.
Det var värst farligt att kon kunde bli "mostôla", se- dan hon hade kalvat. Men för att hon inte skulle bli det, så tog man ett par karlbyxor och band över ryggen på henne. Man satte nål i byxorna. Så gjorde en käring i Risviken. När kon skulle till att mjölkas första gången efter kalv- ningen, så trädde man en ullgarnsända i stopp- nålen, så hängde man ned nålen efter kanten i det spann man skulle mjölka i. Om kon längtade, så tog man och gav henne en sär- skild kaka, som man hade bakat om jul.
husdjuren.
Om man skulle få bevara turen med smör och mjölk, så skulle man gå ut en dag på våren å ta av julaskan å kasta i alla korsvägar som fanns på gården. Sedan skulle inte någon ha makt att skämma kreaturen. Men detta skulle ske innan kreaturen hade släppts ut om våren.
Himlakroppar
Det var särskilt noga med att man skulle slak- ta på ny, för att fläsket skulle bli drygt. På ny skulle man också fälla veden. Om den fälldes på nedan, så sprakade den. Vintergatan kallades för "vintergata".
Naturfenomen
Förr i världen talade man om "Tor" som for i luften med en vagn. Det var inte fritt än att de gamle på min tid trodde att det var värkligt. Han rev ned regn och åskregn var bättre än annat regn. Kilformiga stenar fick heta "åskviggar". De skall ha kommit med åskan. Jag hörde också att de nämn- des för "torsviggar". Norrskenet skulle komma från Nordpolen, sa de gamle. "Våroxen" betydde att det skulle bli bra säd, när han skimrade över mar- ken.
Naturfenomen
Om det är norrsken på vintern tyder det på att ett yr- väder är i annalkande. "Åskebleker" kom med åskan. Om det är mycket "kornblek" på hösten, så blir det mycken rutten potatis, men det blir god korn- skörd. Säden mognar fort. Om det skulle bli mycken snö på vintern, så var det som stora moln av stjärnor i "vintergata".
Festeldar
Sådana eldar ha förekommit här på orten vid midsommar, påsk och trefaldighet. Eldarna var allmänast vid påsk och trefaldighet. Man el- dade på bergen och vid sjön. Ris och tjärtunnor brändes. Nästan varje by hade sin eld. Ungdom samlade ihop riset flera dagar i förväg.
Festeldar
Här ha de brukat göra "påskeller" och "valbers- mäseller." Vem som är äldst vet jag inte. Dessa el- dar gjordes på bergen, för att elden skulle synas långt.
Luftfärder
Jag hörde berättas av en knekt från Karlanda att hans farfar hade varit med på en luftfärd. Han stod vid en rågskyl, och så visste han inte ordet av förr- än han var högt upp i luften. Han kom inte till- baka förrän på andra dagen. Men då var han precis på samma plats som han blev upptagen. Han hade påstått att han hade varit i Finland och att det var en finngubbe som hade tagit honom med. Han fick inte annat men av den färden än att han blev rädd att ta i skylar och att vara ute på åkrarna sommartid.
Marknader
"Årjängsmaten" "nysätersmaten" var folk till häri- från. Ibland for de till marknad i Oslo. På marknaderna fanns hästar, kor, oxar, får att köpa. Handlare hade satt upp stånd som de sålde varor från. Somliga hade klädespersedlar, andra slöjd av trä, en del stenfat och annat sådant. På en marknad fanns förresten allt möjligt att få köpa. Man for till marknaden och sålde kreatur, vadmal, skinn, smör, vilt.
Tabu
Om man skulle tända eld på pipan å var ute i stallet eller ladugården, så skulle man hålla över varmen, annars kunde man få ont av det. Om man skulle dämpa eld som bröt ut i skorstenen, så var det bäst att kasta salt eller alved i spisen. En skulle aldrig peka från sig med varme. Det var så farligt för att en kunde bli sjuk.