Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påskseder
Om påsk målades kors över alla dörrar i bonings- och uthus. Först och främst de senare.
Påsk
På påsken var inte ovanligt att man fick se ett nytt tjärkors på lagårdsdörren. På många ställen såg jag tre kors i rad. Detta har hänt i mitt minne. Det var för att inte påskkäringarna skulle kunna ta något kreatur med på sin åktur. "Påskskjutning" var vanligt. Den som hade bössa brukade ladda ett eller flera stadiga skott å skjuta av i luften för att ja- ga bort påskkäringarna. Dörrar och spjäll skulle vara väl stängda påsknatten.
Husdjur
"Nol i gårn" var det en gumma som hade fått en ko skämd. Hon gick då till den person som hon antog hade gjort detta och stal en tra- sa, så brände hon aska av den trasan och gav kon i "drecken". Kon skulle bli återställd då. Om påsk skulle det vara tjärkors på alla dörrar för att inte påskkäringarna skulle kom- ma åt att göra illa åt kreturen. Psalmboken skulle hänga över hästen i spil- tet, för att inte käringarna skulle kunna kom- ma åt att trolla på hästarna.
Påsk.
a. Ända sedan min barndom har det varit att ta in kvistar av sälg till palmsöndagen. Dessa kvis- tar kallades för "palmer". b. För omkring 30 år sedan började det först före- komma, att man tog in björkris och satte i vatten, så att det skulle vara utslaget till påsk. I min barndom förekom det inte. Liknande eller samstämmiga uppgifter av Nyqvist, f. 1875, Kylander, f. 1872 och fru Kylander, f. 1872 i Töcksmark.
Häxor
Om påsk blev fåren klippta kring öronen. På ett ställe var fåren klippta kring öronen och ögonen, när husbonden kom till fårhuset på morgonen. Nästa påsk satte husbonden upp en rävsax vid fårhuset. I den saxen fick han en käring. Han hade aldrig kunnat tro att han skulle få den käringen i saxen, som han hade gett så många pipor tobak. Hon hade i alla fall skämt fåren i flera år.
Påsk m.m.
När de hade slaktat grisen så tog de tillvara grisma- gen. De gjorde ren den, torkade å saltade den. Så fick han hänga till framåt påsk, då blöttes han upp i vatten så stop- pades han full med fläsktärningar, rå hackad potatis och havregryn. Sedan kokades han. Den kallades för "påsk- magen". Inte för än på själva påskdagen fick en skä- ra å äta av den. Mor gjorde en sådan "påskmage" till varje "påske". När vi var små tyckte vi att det smaka- de så gott. På påskafton och påskkvällen höll ungdomen till på höga berg. Det minns jag från det jag var tös. Där eldades "påskell". Somliga hade bössor med å sköt. Men det var inte bara vid eller på bergen de sköt utan det var litet varstans i gårdarna. Det var påskkä- ringar som de skulle skrämma på. I påskveckan / bar pojkarna ihop en stor rishög på det berg, där en skul- le elda. Tjärtunnan och tjärbyttan brändes upp. Det var roligast att bränna sådana, för de varade längst. Då var ungdomen ihop nästan hela natten å eldade å hade roligt. Vi brukade göra "påskell" på Nystu- gebergen. På påskkvällen skulle en bränna enebär i spisen för att inte påskkäringarna skulle komma ned ge- nom skorstenen på natten.
Påsk
415. Namn på dymmelveckans dagar: Askmåndag, fläsktisdag, kärvonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsk- lördag. Påskhelgen: Påskdagen, andag påsk, trejdag påsk. 416. På onsdag var sista dagen som en fick göra något arbete som gick runt. Inte sno garn, spinna eller sva- la. 417. Detta vet jag inte något om. Man åt som vanligt den veckan också. 418. Skärtorsdagnatten och påsknatten var farligast. Påsk- käringarna var ute då. 419. Något om äggtiggning har jag inte hört talas el. sett.
Jakt.
Jag mins inte om det var en påsk- eller långfre- dagsmorgon. I alla fall så var det ett par gubbar, som var ute på jakt. De sköt på en orre, men skotten bet inte på orren. Nordmark hade en dubbelbössa. "Nu skjuter vi alla skotten på en gång," sade den andra gub- ben. Men den orren spelade lika gott ändå. "Aldrig i vâla," sa Niklas, "vi skjuter på bare skam. Å dä ä inte orre vi skjuter på." Därmed fick orren vara ifred.
Vårhalvåret
En skulle ha helgdagsfritt med "palmer", nôr en skulle fira palmsöndag. I veckan före palm- söndag tog man in sälgkvistar eller vide och satte i en vas på bordet. Benämning på dessa kvistar (palmer). På bättre ställen tog di in björkris, så att det skulle slå ut och bli grönt till påsk. Men jag minns inte att det var så vanligt i bond- stugorna. Men di simplare tog efter de bättre. Så nog förekom det i min ungdom. Di kalla det för påskris.
Landsmålsarkivets ###frågelista 10 /b/
a. Minns i min barndom, att mor bröt kvistar av sälg och tog in till palmsöndagen. Dessa kvistar sattes i vatten. De kal- lades för palmer, för att en skulle göra fint med dem till palmsöndagen. b. I min barndom minns jag inte att någon tog in och satte björkris i vatten före påsk, för att det skulle bli grönt. Detta har allt folk börjat med nu på 1900-talet. Det är inte så allmänt nu heller i den socken jag är hem- ma. I bruksarbetarhemmen brukar de nog så, men ute i socknen är det inte så mycket begagnat.
Julafton
Julgran hade man redan i julfirandet, innan jag föddes, har far och mor berättat. Nu ha vi karameller, glitter m.m. i julgranen, men när jag var barn hade vi hemgjorda sockerkringlor, vetebröd och hemgjorda karameller, som hängdes i granen. Sockerkringlorna och vetebrö- det fingo hänga så länge i granen, så de blevo stenhårda, ty julgranen skulle då vara inne till påsk. Då var granen så torr så den var röd som en räv. "Godsakerna" åts gärna av barnen, hur torra och hårda de än voro. Det var inte ofta det bjöds på vetebröd.
Tabu
Om en klippte naglar på en fredag, så fick en tandvärk. Om en slängde bort naglarna så blev det olycka för en. De skulle kastas i värmen eller skulle en sopa ihop dem å ha dem i trollpåsen. Håret klipptes till jul och midsommar och möjligen till påsk. Då klipptes det jämt i nacken. En del av det håret togs tillvara för att ha i trollpåsen å det andra kastades i elden. Inget hår fick kastas ut. Om fåglarna fick fatt på det å byggde bo av det, så blev en flintskallig.
påsk.
När det var påsk skulle de hugga in stål i trösklarna, såsom knivar, liar och andra vassa ting, som innehöll något stål. Och så låg somliga på vakt för att skjuta påskkä- ringarna. Man sköt mycket i forna dagar om påsk- kvällen. Både unga och gamla voro med. Nå- got skott kände man sig alltid manad att skjuta vid varje stuga. Men många hade för sed att skjuta lösa skott, emedan de el- jest fruktade att träffa någon påskkärring med skottet.