Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Karl Eriksson
Forts. om kolning, en kolbotten där det väckte, skogsrået, sagesmannen såg tomtar i sin ungdom, tomtarna fick gröt, de som hade tomtarna blev rika.
Tomtar
På Skönnebol hände, att en man kom full in i stallet för att ge hästar- na. Som han inte var nykter, var han högröstad och bråkig. Plötsligt fick han en örfil av en tomtegubbe, så han åkte ut på dynghögen. Uppt.:s anm. Alle dylika örfilar, som uppt. känner till, utdeles i stall, aldrig i ladugård. Med andra ord: en häst har utdelat slaget.
Tomtar.
Dä ä ett ställe här som hette Bogårn. Där ha dä fônnes tomtegôbber. Gôbben som bodde där, töck- te att dä va så bra, för när kora skulle kalve, så behövde han inte å se te dom, för då kom den lelle gôbben å packa på fönstre. Den gôbben hade rö mösse å rö vanter. En gång hade han lemna vanten på övermuren, men han feck ligge där te dess att han kom å tog den. För att di skulle stå väl mä tomtegôbbera, så tog di en del tå julmaten å ställde på höränne. Där skulle den stå unner julnatta.
Tomtar.
Farfar, som va klockare i Borgvik, va en gång te Värmerud å skulle ta ut löning i spannmål. När han for hem, så sätte han sej oppå pôsera å kö- re. Men när han kom bort emot Landbrona, så kom dä en liten tomtegôbbe å slog hatten å honom, så att han feck fare barhôven hem. Dä skulle vare flere tomtegôbber i fôlje ätter va han sa. Dä skulle vare ett dôktit slag han feck, så han våga inte å gå ner tå lasse. På ett ställe hade di en potatissäck stånes på gôl- ve i köke, så länge di hade den inne, så va dä aldri fred om nättera. Dä ramla å kasta i disse potätera. Där fanns dä e lucke på murn opp emot take. Räss som dä va så kom dä en liten gôbbe fram ur hôle å sprang te den, som satt på stol å pela denne unner haka.
tomtar.
Ja´ försäkrer mej före att ja´ ha sett en tom- tegôbbe. Han hade grå klär, kôlt å knäböxer, e rö tôfsmösse mä tôfs. Armen som ja såg va kôrt. Han va stor som ett två års gammelt barn. Han stog å höll i knuta. Öga va store å lyste som stjärner. Mor såg honom en gång. Ho såg, att han hade skor som dä va två snörkôl i. Dä va i la- går´n hemme. Bror min såg honom där ôg. Vi hade inte ont å dom.
Tomtar
Min far (f. 1811) tala om, att hästen hans allti hade å äte på môran, när han kom te stalle. Han hade hört, att tomtegobbera raschla i hö på ränne. En gång så skulle han å en kamrat gå te ett främmat ställe. Nu ble dä så att far råka te å bli ätter ett stöcke, så han tog i å springe, för att han skulle nå fatt kamraten. När han kom te e stätt, som han skulle över så stog tom- tegôbben där å rev sej i dä långe skägge å skrat- ta så att tännera syntes. Tomtegôbben skratta åt att far hade så brått å att han hade blitt ätter den andre. Dette va i Skog i Gillberga.
Tomtar
En gång när far va ute å körde va dä sten omöjlit att han kunne få ha hästtäcke liggene i kärra. Hästen frusa, som häster bruker å göre när di ser nô lappri. Tag på släng låg täcke på vä- gen. Te slute stanna hästen. Han va inte karti å komme tå fläcken. Dä ville mest gå bakläng- es. När han kom te å se sej om, va dä en hoper tomtegôbber som skratta å hade rolit å di höll igen så mö di va karti. Då ble han rädd, å skrek te: 'Va i Jesu namn.' Men då ble di allde- les borte. Senna feck allt hästtäcke ligge still i kärra också.
tomtar.
Ja´ tjäna som ong när en gammel gôbbe i Brå- ten här i Grums. Han va underli på månge vis. Å dä ja´ fäste mej mest ve va, att han va så ryscklit noga mä att vi inte skulle göre nô om kvällera, ätter dä sola gått ner. Han påstog att en inte skulle få fre på natta då. En kväll tog ja´ emellerti te å tjärne smör. Men senna på natta vakna ja´, å i kan aldri tro va dä tjärna. Å dä höll på te fram på mô- rasija. Ätter den da´n ga´ ja´ den gamle rätt.
Tomtar
Det var på ett ställe, som hästen var så svett i spiltet varje morgon, och manen bruka- de vara flätad. Till sist så beslöt man sig för att vakta hästen om natten för att se, vad orsaken var. Då fick de se ett myller av små gubbar som klättrade på hästen och ordnade med honom. Och så hörde de att gubbarna inte voro be- låtna, emedan hästen stallade på deras bord. Ef- ter den dagen flyttade man hästen till ett annat spilt och då mådde han bra. Han blev "ski- nande grann" efter den dagen.
Tomtar
Far berättade, att han "låg" vid en mila, som han hade rest vid Slomtjärne. Han låg i kuja och sov. När det led på natten, så väcktes han och fick höra att någon ropade "Ola" utan för kujdörren. Det ropade flera gånger. Då tittade han ut genom kujdörren och fick se att det var ett stort "hål" på milan och att elden steg högt ur det hålet. Han trodde att det var nå- got "onaturligt" väsen som hade ropat på ho- nom för att väcka. Om man stod i ett gott förhållande till sådan, så kunde man ha stor nytta av dem. Han berättade att kolare ofta hade stor hjälp av tomtgubbar vid mi- lan. Men man fick inte störa dem på kvällen. Di gamle var mycket noga med att så ej skedde.
Tomtar
Min far talade om att han som liten gick med sin mor till en bastu kl. 2 på morron. Då fick han se en liten pojke, "mindre än jag", sa' han, han skulle försöka hinna honom. När far sprang, så sprang han, när han gick smått, så gick även han smått. Just vid bastun blev han borta. Han hade röd mössa.
Tomtar
Min mor var från Mosserud i Alsters sn. Och där var en tomte som diskade kärlen o höll så fint. Då gav de honom en ny kostym, men då sa' han: "Grann rock, diskar aldrig mer."
Tomtar
Det var en läskamrat till mig i Väse som sa' om en plats boråt "Glumsere" (Glumserud): "Här såg jag en liten tomte, som gick borti hösträng- arna o ordna, han ha- de röd mössa."