Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Det var en gång två tomtar, Gerknäs tomten och Tjyle tomten, och de buro säd från varandras åkrar. Så hände sig en gång, då vardera tomten kom kånkandes med var sin börda, som de hade gjort utav stackarna på åkrarna, att de möttes på en bro vid Brobäcken som rinner mellan Storsjö och Lillsjö och så började de gräla och slåss. Efter ett skarpt kragatag smitade Gerknäs tomten Tjyle tomten i backen och for av med bördan hans. Från den tiden kom Tjyle tomten aldrig mer tillbaka och slutade att bära skylar från Gerknäs åkrarna. Från samma tiden blev Tjylehemmanet allt fattigare och fattigare.
Tomtar
Vid Avundsåsen var det slikt trolltyg. Kom å gick en kväll. Då kom det tre små varelser över vägen. Det var som små klot. Di kom tätt efter varandra. Jag blev rädd, men jag fick inte ont av det. Vet inte om det var ”tuss” eller annat otyg.
Tomtar
De trodde att när de kolade så kunde tomtegubbarna väcka dem på natten ifall milan började brinna. Jag vet flera stycken som talade om i min ungdom att det var någon som hade ropat namnet på dem när de låg i kojan och sov och då på det viset kom de i tid ut för att kunna släcka. Men det var bara de som höll sig väl med tomtegubbarna som fick hjälp utav dem. En del brukade lägga ut tobak åt dem.
Tomtar
Det var en bonde här ute i sockna, som var till stallet en kväll och gav hästarna nattfor. En häst hade då dragit ner täcket under sej. Bonden blev argsint och svor till, men det skulle han inte ha gjort, för jämt som han hade svurit till, så fick han en smäll, så det blixtra för öga på'n. När han kom till att vända sej, fick han se en liten gubbe, som stod i spiltan. Han hade röd toppmössa och rödrandig tröja och korta byxor, som inte räckte längre än till knäna, och röda strumpor och träskor på fötterna.
Tomtar
En gammal smed som bodde uppe på Lidåsen hade ett särskilt hörn i köket, där ingen annan än han fick ställa skorna. Om någon annan ställde dit skorna, så blev det inte fred om natten. Och på morgonen, så var de mitt på golvet. Men för smeden var det aldrig farligt. Ibland lade han en sockerbit eller en tobaksbuss i skorna om kvällen. Han nämnde aldrig vad det var, som hölls i det hörnet. Men det kunde de förstå, att det var en tomtgubbe.
Tomtar
När jag var liten, fanns en gammal gumma, som hade varit ute för tössen. Gumman var ute i skogen och jätte kreaturen för ulv och björn, som de brukade på den tiden. En gång när hon vilade middag med kreaturen, så fick hon höra bjällror från sitt beteshag. Hon gick dit. Då fick hon se en liten käring med grön klänning och röd peckluva på sig och efter henne kom det fyra kor. Alla korna hade bjällra. Käringen gick och spann på en handten. Tåget slutade med en liten gubbe, som var klädd i gröna kläder och hade röd peckluva på huvudet. De som såg denna synen, kunde inte röra en lem eller säga ett ord medan, förrän den var borta och förbi.
Tomtar
Det var en hustru, som alltid slog ut gröten på julkvällen, när hon lyfte av grytan. Då svor hon och de andra också, för att de inte fick gröt. Men så talade de med någon om detta. "Vad säger ni när det händer?" sa denne. "Vi svär." "Säg: 'Gud välsigne dej' i stället!" På julafton slog hon ut gröten igen. "Gud välsigne dej!" sa hon. Då damp någon från briket ner på golvet och sa: "Donkel dör utav törst". Det var en tomtgubbe, som inte fick något den gången.
Tomtar
Farmor hade kommit till vedbacken en kväll. Då fick hon se en liten gubbe, som inte hade mer än ett öga. Det satt mitt i ansiktet, och det lyste så skarpt. Gubben hade skägg, och på huvudet hade han en röd toppluva. Hon trodde att han var där för att han skulle se efter, om yxan låg på stabben. Om den hade legat på stabben, så hade de inte fått fred på hela natten.
Tomtar
Det var farligt om sommaren, när åskan gick, för åskan slog ned där det fanns tomtegubbar. Åskan var närsökt på ladugårdar. En skulle inte hålla sig vid stenar eller stora träd, när åskan gick, för det kunde finnas tomtegubbar, som tog lyne (skydd) för åskan.
Tomtar
Morbror min tjänade dräng på ett torp under Nors prästgård. Han talade om, att de hade så många konstigheter för sig där. Om morgnarna så gick torparn alltid åt stallet först och var gång han kom dit på morgonen, så tog han mössan i handen och hälsade. När jag frågade, varför han gjorde så, talade morbror om, att han hade fått till svar, att en skall inte försmå de osynliga, för de är mer till tjänst än till skada. Morbror fick aldrig gå först till stallet på morgonen eller sist dit om kvällen. Torparn var väl rädd för att morbror skulle ofreda de små.
Tomtar
Det var dans på Norsbroa en natt. När de hade som livast och dansa som bäst, så stack det upp en hop rö huvud efter kanterna på bron. Det var en piga, som fick se dem först. Hon blev så rädd, så hon sprang med en gång. Sen var det flera, som fick se dessa mössorna, så det blev alldeles slut med dansen. Det var tömter, som ville titta på. Det var allt så vid alla stora broar, så fanns det tômter. Det var inte fritt vid Höglundabron heller; det var en gammal träbro, och den tyckte de om att klättra under.
Tomtar
Tomtegôbbera va små å gråklädde alle ihop. Å bare di inte rette dôm nô, så va di ganske snälle. Men di va snarstöckne å sej, så di tôlde inte nô nôjs. Åtminstone va den så, sôm ja hade när mej. Den va gråklädd, hade hög hatt söm kunne vare en fot hög. Dä slog aldri fel änne att koa hade hö å äte hele natta. Å när ho kalva, hade ja intnö besvär mä dä heller. Kalven kom så ordentlit ifrå koa å i ketten sôm ja skulle ha gjort dette sjôl.
Tomtar
Mor hade hört att det var på ett ställe, som det bodde tass under stallet. De hade sett att det var en liten grå gubbe, som kröp under stallet. Men en kväll så kom han in i stugan och ville tala vid höspen (husbonden). Då tala han om att han ville bjuda husbonden med sig. Det kunde vara roligt att se hur han bodde, tyckte bonden. De kom in i ett fint rum. Det var både bord och bänkar och fint på alla visen. Husbonden blev bedd att han skulle sätta sig ned vid det stora bordet. Medan de satt där och pratade, så började det att skvala och rinna på bordet. Det kom från taket. "Men vad är detta?" sade husbonden. "Jo", svarade tôssen, "nu ser du här hur jag får ha det. För var gång som din häst stallar, så får jag det på detta viset." Det tyckte husbonden var illa och kom överens med tôssen att han skulle flytta stallet. Tössen blev nöjd och efter den dagen så fick djuren kött på benen. Det blev foder i ladan, och ingenting tröt.