Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Annandag jul
"På andan ôm môran" kanske någon kom i otta å "skôta lagårn". När han hade gjort det så gick han in å fordra "môksupen" å "môkgåsa" (=smörgås). På Lâsketorpe kom käringen åt ladugården på morgonen å fick se att korna var nedgrävda till hälften i gödsel. Hon sprang in å skrek: "Skam ha vôr i lagårn å skete ner kora så int mer än horna ä ôppe på den ene." Det var någon som hade varit å kastat in gödsel.
Annandag jul
På annandagen gick ungdomen /den manliga/ om- kring och gjorde rent i ladugårdarna. Om husbonden eller annan på gården fick fatt på dem, så togs de med in och blev trakterade med "môkegås" och var sin sup. Di kom och skulle göra det i smyg. Men det hände att de blev påpassade. De kom myc- ket tidigt på morgonen, innan folk hade hunnit att vakna.
Annandag jul
Om andagsotta var en uppe tidigt och då skul- le en ha glögg och klengås. Så var det en del som gick ut och sjöng Staffansvisan i stugorna. Från annandagen var det kalas i var stuga. Så minns jag att det kom en skock folk som kallades för Stjärngossar. Di var ute och gick med "ljuse stjärna". Di gick ur stuga och i stuga. Judas var med. Han var svart i ansiktet, en vrängd får- skinnspäls på kroppen, en yxa i handen, svart skägg. Han tiggde. Di hade en slags lykta med sig och så sjöng di "allt för den ljusa stjärnan". Jag minns inte mer av det, för det var i min tidiga barndom.
Jul och påskseder
På julaftonsmiddagen tog de ut halmen som hade legat på golvet, sedan de hade skurat till julen. Då tog de också in ölet och brännvinet och satte på julbordet, för det skulle de ju ha även när de doppade i grytan. Sedan satte de fram den andra maten på jul- bordet. Ölet och brännvinet och resterna av all maten skulle stå kvar på bordet under natten, för då kom änglarna ner. På juldagsmorgonen skulle korna ha sleke. Det var en bland- ning av salt och mjöl, men med det blandades också en del av det som hade stått på julbordet. Det var särskilt kraftigt för att änglarna hade rört vid det. Hästarna fick en riklig portion havre på juldagsmorgonen och med havren skulle blandas något av alla de olika sorters / mat som fanns på julbordet. Brännvin och öl inte minst. På skärtorsdagen brukade de alltid klippa kornas svansar. På påskaftonen brukade de skjuta på trollkäringarna. Om de ville vara riktigt säkra på att träffa dem så skulle de skjuta med silverkula. På det sättet var det en dräng som sköt sin egen matmor. Hon blev halt sedan. Han sköt på en trollpacka och hon föll ner, men han såg inte vem det var. När matmodern vaknade på morgonen var hon förstörd i ena benet. Där det var flera stugor intill varandra, var det inte på något ställe som de ville gå upp först och göra eld i spisen. För att slippa det kunde det hända att någon gick upp och rörde så i askan att askdammet steg upp igenom skorstenen och lurade grannarna att tro att eld var uppgjord. Då dröjde det inte länge förrän de gjorde eld i de andra stugorna, och så hade man på det viset undgått att bli den förste.
Annandag jul
De gick med stjärnan förr och sjöng "Staffan va en stalledräng". Den som bar stjärnan, kallades Staffan, så var det vise män. Men jag vet inte om jag var född när de bar den siste stjärna här. Jag hade e faster som släckte e stjärna för Staffa en gång, och sen fick ho hete Stjärna i hela sin tid.
Annandag jul
När min far var ung, gick de o skôta (skotta) lagårdarna hos andra på annandag jul, o då tjäna de "môkegås". Det skul- le ske innan de vakna i hu- set på annandagens morron, egentligen skulle det ske i smyg, men de bjöd dem dit sen, eller också gjorde någon så han blev upp- täckt, om han gärna ville ha mat o dryck. De, som gick med stjärnan, hade en med som hette Judas.
Annandag jul
Annandag jul gick de ut o "sjöng för dörr." De klädde ut sig ibland i vita kläder o med sockertoppsmössor på hu- vudet, ibland var de i sina vanliga kläder. De spela fiol o dragspel om det var riktigt, o så sjöng de "julvisan" först utanför, sedan sjöng de inne. "Goder morgon" o "Var hälsad, sköna morgonstund." Julvisan. Guds son är född i Betlehem på denna dag, allt efter Guds eget välbehag / och vorden kött. Av blotta gunst och nåde, är han oss sänd till hjälp och tröst, och haver från all våde all världen återlöst. Ack himlabud, I änglar och härskarorne förkunna frid på jordene och prisa Gud. Med edra änglasånger med harpor och basuneljud jag hjärteligt lovsjunger och prisar Herren Gud. Ack hjärtansfröjd, nu låt oss alla vara glad, och med de herdar gå åstad med hjärtans fröjd och följa stjärnan efter / som i vår Guds ords klara ljus på vägen jämn och slätter till Herrens helga hus. De vise män och hedningar från österland, som kommo ifrån Midian till Betlehem, uppläto sina håvor med största hjärtans rörelse och skänkte sina gåvor guld, myrra, rökelse. Låt oss begå och fira så vår julefest, att Jesus själv må bli vår gäst vi önska må. Då skall oss icke fela välsignelse i råd och dåd, när han med oss vill dela, / sin kärlek och sin nåd. En härlig tröst, att han som är vår frälsare skall en gång bli vår domare en härlig tröst. Då han i skyn skall komma med makt och mycken härlighet, och giva sina fromma sin lön i evighet!" Goder morgon. "Goder morgon, goder morgon både herre och fru vi önska Eder alla vara lustiga nu. Goder morgon, goder morgon både jungfru och sven vi önska Eder alla stiga friska ur säng. / Goder morgon, goder morgon både piga och dräng, vi önska Eder alla en lycklig full helg. Det ljusnar i öster, vi sluta vår sång allt för den ljusa stjärna blir tiden ej lång." De sjöng om en snål gubbe här en gång, där de ingenting fick: "Osten den va mögli och dricka den var sur, flaska den sto stupe och korken den va ur!" När de "sjöng för dörr" så här, så hade de ingen stjärna som jag vet.
Annandag jul
De bruka "sjunga för dörr" på annandagen morron, och var bara några stycken som gick ō sjöng för grannarna, ō de visa sig inte, när de sjungit ett tag, så sprang de.
Annandag jul
Vi var uppe nästan i otta på morgonen och sjöng i stugorna: "Staffan var en stalledräng, han vattnar sina fålar fem alltför den ljusa stjärnan..." I var stuga som vi sjöng, blev vi trakterade med mat och brännvin så mycket vi ville ha. Vi hann just aldrig mer än till högst ett par stugor.
Annandag jul
Det var före min tid som de red Staffan, som de gamle kallade det. Så många gånger som pappa talade om det, så har det suttit i minnet. De smög sig iväg tidigt på morgonen med hästarna. De vatt- nade dem hos andra. Först vattnade de i den egna dammen, sedan red de till andras dammar. De skul- le ta "flôte" på vattnet. Sedan var hästen bergad för året. När det var gjort, så red de och sjöng för dörr. Pappa talade om att de blev fägnade både med mat och dryck. Då bands hästarna utanför me- dan de var inne och fick undfägnanden. Det blev många gånger ett elände. De blev så fulla, så de tog sig inte hem. Hästen fick stå där och frysa, om han inte släpptes, så att han kunde gå hem på egen hand. / De "red Staffan Stalledräng". Så sjöng de: Staffan var en stalledräng, han vattnar sina fålar fem alltför den ljusa stjärnan. Ingen dager synes än. Stjärnorna på himmelen de blänka. Stjärngossar hade gått förr i världen. Jag minns inte något om dem.
Annandag jul.
"Vare ute å ri Staffa". En fick påhäls- ning om andagsotta. Det var sådana som var ute å red. Somliga red så tyst de kunde å somliga red i galopp så att det dåna i vägen. De red fram till gårdarna å sjöng Staffanvisan. En del band hästen å gick in i ladugården å stallet å gjorde fint. Om hus- bonden fick tag i dem, så skulle de med in å ha traktering. Det var brännvin å en smör- gås.
Annandag jul
Jag mins inte annat än att var med och "sang för dörr". Vi var uppe tidigt på morgonen å gick i gårdarna å sjöng. Det var både flickor och pojkar. Vi sjöng "Staffan var en stalledräng". På somliga ställen så öppna de dörren, å vi fick komma in å få fägnad.