Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Troll
Uppe i Vitsandsberget skulle det finnas troll. "Trôlla i bärge" var det tal om, när jag var liten, för en blev skrämd för dem. "Trôlla tar dej å steker däj," brukade mor säga. Å när det blev kväll så var vi riktigt rädda. Armarna var så långa, så de kunde ta en långt avstånd. Då satte de nag- larna i kroppen på en, se'n orkade en inte kom- ma från dem.
Troll.
Mormors mor kom till källaren en gång och skulle hämta dricka. När hon kom in i källaren, så fick hon se ett bergtroll som höll på och skulle stjäla dricka. Men då skrek det: "Ungen din har trilla i elden och bränner upp sig." Bergtrollet sprang sin väg från alltihop.
Troll
Det var en bortbyting på ett ställe i norra Västergötland på denna sidan Hova nånstans. Han tala aldrig, o de försökte allt möjligt för att få honom till det, men så ordna de med brygging, de skulle göra detta som vanligt, men de hade en finger- borg till drickeskar. Men då sa han: "Ja ha sett Tiveden i kol o aske tre gånger, men så dumt ha ja aldri sett!"
Troll
Det var en bortbyting som var så gammal så de had 'en inte i körkböckera en gång. De gick med honom till en klok gumma. "Ställ te o brygg," sa' hon, "men i ett äggskal!" De gjorde så, o då kom bortbytingen o titta o sa: "Mycke ha ja sett, Värmland härjat o bränt tre gånger o Skagern i mosser o kärr, men sånt där ha ja inte sett." Men sen stendödde han. Det var här vid Skagern.
Troll
"Trôlla" var rädda för varmen. Om en ville läg- ga sig i skogen å vila i kojan eller var som helst, bara en hade litet eld invid sig, så var det in- te farligt att de hade makt med en. Före min tid så kunde de inte släcka å varmen i spisen, när en unge kom till vôla i en stu- ga. Den fick de lov å fyra på undan för undan bå' dag å natt så att mora blev så pass frisk så hon kom uppe å di fick ungen döpt av prästen. Så var det, när jag föddes, för det tala bå mor å far om.
Troll
Nere vid älven här i Brattmon brukade det lysa ett ljus om nätterna. Men det var inte alla nätter det lyste. Jag mins att vi ville ha reda på av far vad det kunde vara, å då mins jag att han svara att det var trôlla som kom fram ur bergen, när det blev mörkt. De var till älven å vattna kräken sina.
Troll
Det var en kväll som en gumma kom å gick på landsvägen. Hon mötte en liten stygg gubbe. Hon stanna och frågade: "Vanna ä i ifrå å vart ska i gå så sent?" "En gång kom jag ur berget," sva- rade han, "men då bar di mäj in i e stuge. Ingen ville ha mäj å se'n har jag fått gått sat jag är så gammel som Nivens å Tivens sko- gar."
Troll
Jag mins en gammal gumma som var i sät- ra. Hon satte fram mat på bordet varje kväll. En gång fick hon se ett helt följe med osynliga som satt kring bordet och åt. Somliga var tjocka som bylten. Näsan var blå och ar- marna var så långa.
Troll
Mamma tala om att det var en bonde i Lång- serud som hade ett stort havregärde oskuret. Han var gammal och trött på att skära. När han gick hem om kvällen så sucka han och sade högt: Tänk den som hade denna säd skuren till i morron bittida." Han tänkte inte något vidare på det. På natten var han ute. Han tyckte det var väsen på havreåkern. Han hörde att di skrek: "Bind och gör band du lilla görvam den störste kon står och väntar." På morgonen såg han inte till pigan. Men när han kom till åkern så låg hon där och var utröttad. Hon hade fått ta upp / säd hela natten. Det var fullt med smått folk. All havren var skuren och uppsatt. När de kom till ladugården så stod ett bås tomt. Den största kon var borta. Men då ångrade bonden att han hade sagt så, när han gick hem. Men han fick aldrig kon tillbaka.
Troll
Nere vid älven här i Brattmon brukade det lysa ett ljus om nätterna. Men det var inte alla nätter det lyste. Jag mins att vi ville ha reda på av far vad det kunde vara, å då mins jag att han svara att det var trôlla som kom fram ur bergen, när det blev mörkt. De var till älven å vattna kräken sina.
Troll
Jag mins en gammal gumma som var i sätra. Hon satte fram mat på bordet varje kväll. En gång fick hon se ett helt följe med osynliga som satt kring bordet och åt. Somliga var tjocka som bylten. Näsan var blå och armarna var så långa.
Troll
Det finns både ”bergtroll” å ”skogstroll”. Bergtrollen bor i bergen å de andra i jorden. De kunde bo under de stora stenarna. De skulle vara små å tjocka. De hade stor mage å långa armar. De tog småbarn, så en skulle vara rädd för dem, när en var barn. Om en fick se dem å inte vände sig bort, så kunde en bli blind. Det brukade mor min tala om.