Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde i Mulabjärsbacken i Ålstorp, Ränneslövs socken. Under jul- natten stod backen på guldstätter, och då dansade trollen inne i backen. I Perstorp såg man inga troll utan talade endast om mulabjärstrollen.
Häxor
Mor trodde, att det var trollen som kom i virvel- vindar. När sådana kom, så var inte åskan långt efter.
Tomtar och troll
I Valbergsängen har de pastått, att det skulle ha funnits gott om tomtegubbar förr i världen. Det finns nog en del här uppe som tror på att det finns sådana än idag. I synnerhet har jag träffat sådana som lig- ger i skogen och kolar och som påstår att de har fått hjälp av tomte- gubbar ibland. Det skulle ha funnits troll i Valberget också. Det lär finnas några grottor i berget, och där trodde de att ingången till deras bo- stad var. Jag har hört någon historia om att trollen gav sig i väg ner åt ostsidan till ett ställe som heter Bergeby och skulle ställa till någon förtret för folket där. Jag minns inte hur det gick, men så pass minns jag som att det blev ett farligt liv med getterna där, och jag tror att trollen blev bet.
Troll
Det låg sätrar långt in i skogarna här. Dit for folk med kreaturen å betade om somrarna. Det hände ibland att de kom ut för troll, för mor min tâla om att det var en säterjänta häruppe i en säter till Höljes som höll på å få följe med trollen. Om inte far hennes hade komme i tid så hade de inte fått se henne mer. Men när hon såg att trollen kom så tog hon huvudduken å band om hunden å skicka hem den. När han kom hem å de fick se jäntans huvudkläde så tänkte de att det var ont på färde i sätern. Alla karlar som kunde komma iväg i hastigheten satte sig till häst å red så fort de kunde. När de kom till sätern å titt in genom fönstret på stugan, så fick de se att trolla var inne. Då tog en av karlarna å kastade in en kniv som föll över huvudet på jäntan. Då rev trollen av henne det de hade klätt henne i, å sen sprang de bort. Hon skulle vara brud åt dem, men de hann inte att få henne färdig. Jäntan blev inte som hon skulle vara sedan den dagen. Hon var rädd å konstig å ville ha brudstass på sig ibland.
Troll
Det vart en vallkulla i en säter som vart "bergtagen". Hon blev skickad till sätern, men för att hon inte skulle behöva att vara ensam så skicka di hunden med henne. Hon var förlovad. De som var förlovade var trollen värst med. En dag kom trollen och klädde henne till brud. Det var så många vackra pärlor och smycken och fin guldkrona. När trol- len kom så sprang hunden hem efter folk. De skyndade till hjälp och sköt över hen- ne. I detsamma som de sköt över henne så slog han bruden över kronan. Trollen sprang sin väg och tog alla grannlåter med sig, men kronan hade de inte makt att ta. Det ena trollet sade: "Det var värst för guldkronan / som jag köpte i Västerås i fjol". Den kro- nan skall finnas i Äppelbo kyrka än i dag. Det var en annan vallkulla som kom ut för troll i en säter, men hon tog hornet till hjälp och blåste. Förr i världen hade vall- kullan ett horn med sig. Hon meddelade sig med andra "jätare" med det. Så blåste hon för att skrämma vargarna och för att samla i- hop korna. Så var det en gång som trollen kom och omringade henne. Då tog hon hor- net och blåste: Tilli, tillilitogen, tolv man i skogen, bjällkoa binner dôm, storoxen stinner dôm, fähund – hängde dôm, fäpilten sprängde dôm, mig vill de ha med sig långt nol under Dåverfjäll. Där gal göken / där växer löken, där sjunger trana, där kvettrer svala, där är så gott att vara, den långa sommardagen. Detta spelt hon på bockhornet. Så kom de och fick reda på henne, för de för- stod att trollen hade tagit fast henne.
Svartkonst
Det hände ofta att tiggare trollade, när de blev ne- kade mat. En skojarkäring, som kom in på ett ställe där husmodern låtsades sova, sade, när hon fick gå tom- hänt därifrån: "Du skall också få sova, du skall inte behöva besvära dig". Sedan, uppgavs det, skulle husmo- dern sova, hur hon bar sig åt. De som trollade svor och åkallade "satan".
Troll
Bergtroll tala farmor på eller trolla som var i skogen eller under stenar. De var i stora skockar. ”Bergtrôllas hund” tale hon om att den var så farlig. Om en ficka höra den skälla om kvällarna så skulle en hålla de små bar- nen inne. Trollen eller hunden kunde ta dem och lägga en ”bortbyting” i stället. Men så fort solen kom på morgonen, så var de borta. De hade fulla bergen med silver.
Troll
Det skall finnas en silverkrona i Ran- säters socken, som man en gång skall hava stulit från trollen. Det var en vallkulla som höll till på sätern med sina kreatur. En natt så kom det troll- pack från skogen in till henne. Och de ha- de bestämt att vallkullan skulle stå brud till en av deras söner. Vallkullan hade en hund hos sig. Som hon anade att trollen ville göra hen- ne ont, så skyndade hon att sätta något tec- ken på hunden och visade honom till sitt hem. Det dröjde inte så länge, för än en av bondens drängar kom till fäboden med en bössa. Som han anade att trollen var i stugan, så sköt han ett skott över stugans tak. Och då kommo alla trollen utdunsane och dundrade / in åt storskogen. När drängen kom in i fäboden, så stod vallkullan klädd till brud med en skön silverkrona på hu- vudet. De voro icke sena att taga kronan av huvudet och allt det andra som trollen hade satt på henne till smycke och for hem med det. Den kronan fingo trollen al- drig tillbaka. Den skall, enligt sägnen, ha stannat i Ransäters socken.
Troll
Min farmor berättade från en sätter att pigan där hade råkat ut för troll. En hel hop troll kom springande från ett berg och kom in i sätterstugan och där ställde de till bröllop, och pigan skulle vara bruden åt ett av trollen. Hon blev förskräckt och skyndade att binda ett kläde om halsen på hunden. Den sprang hem. Fästmannen till pigan förstod att det var något farligt å färde, så han skyndade att rida till sättern. Bössan tog han med. När han kom fram, så hade de nästan fått henne i sitt våld, trollet skulle till att kyssa henne och hade det hunnit med det, så hade ingen makt kunnat ta henne tillbaka. Men nu hann han att skjuta tre skott över henne. Trollen sprang då till berget.
Häxor och trollkarlar
Finnarna var allt folk som rädda för. De kunde trol- la och sätta varg och björn på boskapen. En skul- le knappt tro sig att nämna namnet finne. "Han har fäll finnblog i kroppen eftersom han kan trolla", hör- de en sägas om sådana som troddes kunna trolla. Det var inte annat med virvelvinden än att den kun- de ta båd det ena och andra med upp i luften. Mjölktur fick de som hade "puke" el. de som drog dagg om midsommarnatten.
Troll (bergväsen).
"Bergtrôlla" bodde i "Pôrtberg". De kom fram till de som bodde i gårdarna däromkring. De kom ned å skulle vattna sin boskap. En gång så kom ett troll ned till Sätter- bergstorp å bad mora så här: "Snälle grannemora mi lån'mäj föckedocka di, ja' ska' föcke e litta ri, du ska snart få igen'a." Mora visste inte vad det var trollet ville låna utan bad att trollet skulle gå å ta den sak hon skulle ha själv. Då gick hon å tog kärnstaven, för trollet skulle kärna. När trollet kom tillbaka med "kärn- käppen", så var det en mark smör på var klo. Det skulle vara betalt för lånet. Ingen vågade äta det smö- ret, för de trodde att det var förtrollat. / En annan gång så kom trollen från Pörtberget ned till Sätterbergstorp å ville låna en kaka. Mora fick gå ut med kakan å lägga den på backen. En morgone, som folket kom ut i gården, så låg det ett helt lass med fin ka- ka ute på backen mitt för dörren. Trollen tyckte inte om att få höra, när de brynte lien. På dagen gjorde det inte något, men fick de höra det på kvällen, så dundrade de i berget. En gång kom ett troll springan- de så mycket det orkade förbi stugan å åt berget till. Åskan gick å för åskan var de mer rädda än för dö'n. Det skulle vara fullt med troll i åsarna där, men det är omöjligt att minnas alla berättelser om dem. En gång hade trollen varit till källan å vattnat. Då hade de lämnat en bockkilling kvar vid källan. Den där fick gå där, för det var ingen som vågade att ta reda på den. Så en gång passade "trollgumman" på, när folket på Sätterbergstorp å vattnade, å bad att de skulle ta vara på killingen å ta den med hem. Den skulle de ta te godo för att de varit snälla mot trollen. Den killingen blev så grann å han parade / sig med de andra. Folket i gården hade så god tur med allt. Det var många av förfäderna som sett trollen å hört dem. De hade hundar som skällde. Dessa hundar kal- lades för "berghundar". Om berghunden skällde tre gånger, då visste man att trollen var med hunden, å då var det inte så farligt, men skällde han bara en å två gånger, så var han ute ensam, å då var han inte god. "Berghunn" var fruktad. I min ungdom levde sådana som var skrämda för honom. Det enda de kunde skrämma honom med var att blåsa i lur. Trollen kom inte fram annat än på kvällarna å nätterna. De var blinda på dagen, sades det.
Troll
Det skulle ha hänt att trollen kom till Tokärns- berg å ville låna "hoppadocka" (kärnstaven). "Om jag får låna hoppadocka av dig, ska du få smör igen", sade trollet. På torsdagskväll kom trollet med kärnstaven, å då hade det fullt med smör på staven. Det troddes att trollen var rika. Det brukade far- mor tala om för oss att de hade full berget med dyrbara skatter.
Häxor och trollkarlar
Det var på ett ställ de hade skräddare i hu- set. Han blev bestulen på pengar. Han gick till trollkarlen Palin i N. Finnskoga å bad att han skulle ta reda på vem som hade stulit dem. Han hade en sup med. - Då var det son till hen- ne som han var hos som hade tagit dem. Palin trollade, å han gjorde många tokitt, för ibland så trollade han på fel person. Han kunde sätta ned folk i vatten å han kunde skjuta folk å få dem att dö, om han tog å gjorde en figur av näver å sköt på. Palin hade krusigt hår som en marväxt buske. Han brukade ha en gammal slokhatt på hu- vudet. Håret var så hopflättat så han var inte go te å kam det. / Finnarna var svår att kun troll. Men det var många andra som fick lära sig. Det var troll som kom i virvelvär. De dan- sade fram, å det var inte nådigt att komma in i en sådan. En kunde bli av med förstån- det, eller en fick följa med upp i luften. Trollkäringarna hade en hare som de skickade att han skulle ta andras mjölk.