Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulet ett "dryckeshorn" från trol- len. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg "rid tväråkers du arme man så hinner du i rättan tid fram." Då red han av vägen och tvärs över en plögsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Troll
Det var på ett ställe som de hade brygt dric- ka. En gång så var husbonden och skulle ta in av drickan. Då fick han se en liten grå gubbe som kom och skrek: "Tulla ska komma hem för tösa ha fölle i kare och håller på att dö." Då fick han se en käring som kom springande från källaren och sprang åt skogen.
Troll
Ett "bergtroll" kom in på ett ställe. Hon var så lång att när hon satte sig, så stödde knäna i taket. Hon kom och bad att de skulle flytta stugan. Om de gjorde det så skulle de få en "gullko" av henne. De flyttade stugan och blev så rika att ingen i trakten hade mer än dem. Farfar hade hört "bergtrôll". De vallade i skogen. De hade så granna bjällror på krättra. Det var både grova och fina bjällror. Det var hund med som skällde. Den kallades för "berghund". Aldrig annat än om natten var de med ute. På en gård i socknen hade de två hästar i stallet. De stod "dyng blöta" på morgonen. Om nätterna dund- rade de i stallet och lämnade ingen fred. Det var "bergfolk", "underjordiskt fôlk" som inte lämnade / hästarna i fred. Det var inte bättre i ladugården. Krea- turen löstes ut om natten. På intet ställe fick de ha en ko med horn. Sådana kor tyckte inte "bergfolket" om. Fanns det en bock, så fick inte den vara i fred. Det var "bergfolk" i en grannstuga hemma. De spann och "gjorde efter" på kvällen. På ett ställe hade de haft storkalas. På kvällen när de hade lagt sig, så kom det fullt med små gubbar och satte sig kring bordet. De åt och drack och gjorde som gästerna gjort. En av de små gubbarna gick och tittade på en av gäster- na som låg på golvet. Gästen spottade den lille gôbben i "ögat". Men han blev så sjuk på natten, så han höll på att dö. - Det var bruk att ingenting togs bort av bordet efter den sista måltiden. Det skulle stå till mor- gonen. En duk el. dyl. breddes över.
Troll
Jag minns att mormor talade om att det var en hel hop troll i en kvarn en påsknatt. Kvarnen hade stått öde länge, och ingen använde den längre. Folk hade sett, att trollen hade hållt till där flera påsknätter. Så var det en påsk- kväll som en torpare gick å lade sig i kvarnen för att se vad de hade för sig. Han gömde sig i kvarnskruven. När solen hade gått ned å det blivit mörkt så kom det en stor skock, så att kvarnen blev full. De dansade och hade kalas. Men så skulle de ta upp några knyten som de hade med sig å då satte de sig i en ring på golvet. Nu ville torparen se efter vad de hade å lu- tade sig framåt, men då tog han överbalansen å föll ned. När han kom upp så var de borta.
Troll
”Bergfôlke kan å bytte te sä onger.” Det trodde de allt så säkert på i min barndom. Om inte de orkade va- ka över barnen nog väl, så fick de en ”bytesonge.” ”Di ha gått änne met mä ongra å döpt dôm för att di inte skulle blitt bortbytte.” En skolkamrat till mig var ”bortbyting.” Men det blev allt en grann tös av den. När de for till dopet med ett barn, så knöt de en silver- ring kring barnets hals, för att inte ”bergfôlke” skul- le kunna ta det.
Troll
Det var på ett ställe som det aldrig var någon drygsel i dricken. ”Matmora” klagade över det, så var hon i källaren en gång å skulle hämta dricka. Då fick hon höra att det var någon som skrek: ”Bulka ska’ komme hem fö ongen ha trilla i el’ å bränt upp sig.” Då fick hon se ett ”bylte” som sprang ur källaren å skrek. Det skul- le vara ”e bergduse.”
Troll
”Trôlla i skogen” ha inte haft annat namn än ”trôll.” De skulle vara så förskräckligt stygga. När jag var liten, så skrämde de mig för ”trôlla i skogen” å så att de tog en med å åt upp en. De skulle ha så fint där de bodde å det var under stora stenar i berggrottor och under rötterna på stora granar eller under kullfallna träd. Om en ful och elak kärring sades, att hon var som ett ”trôll.”
Troll.
Det var en gång ett "bergtroll" (somliga sade att det var en tomte) som kom till en käring å ville ha henne med för att hjälpa till när hans käring skulle få barn. Käring- en visste inte om hon skulle våga, men till slut lät hon övertala sig. Hon följde med till berget å strax när när hon kom in, så fick käringen ongen. Hon tvättade ungen åt trollet, å då hon skulle gå, så fick hon så mycket pengar, att hon inte behövde sörja för sig i hela sin levnad. Det var så grannt i berget. Allt som fanns var av silver å granna stenar.
Troll.
"Berghunden" gjorde tre å tre skällande i taget. Så kunde en få höra en pingla. "Bergtrollen" brukade valla sina kreatur från Hattakan till Lisjön. De for ner över där all "lulla på krättra så illa grant". De for till Lisjön å vattnade. "Bergtrollkäringa" lockade på kreaturen: Ringens å Kransa alle mä getter hade e bocke-smetter 1) hangel å mangel 2) storen vadurn å 3) lellsöten – kolli-barna". Det var en käring från Myråsen som talade om detta. Det var när hon gick till sättra tidigt en morgon. 1) fåren, 2) tjuren, 3) hästen.
Troll.
Moster hörde "bergtrolla" när hon plockade "krö- ser". De ropade på henne. De var tre stycken att ploc- ka, å de kunde inte låta bli än att prata. Rätt som det var skrole ett "bergtroll" till dem: "Tig mä dej". "Berg- folk" for förbi mosters stuga med sina kor. De for ner till en källa å vattnade dem. Det pinglade i en bjäll- ra. "Berghunden" hade de med sig. När de lullade på "kröttra", så ropade de den ene efter den andre i namn.
Troll.
En "jätte" el. "bergtroll" bodde i Gråberg. En spinnrockmakare, som hette Terven, bodde ned un- der berget. Han kom ut för "bergfôlk". En gång så ropade "bergtrolla" på Terven och sade: "Hör du Terven, får jag låna fjuckedôcka di, mennas ja' tar e litta ri". Han förstod att det var kärnan de menade å gick å ställde ut den. Smörkärnan kom bort. Men på "môran" nästa dag var hon tillba- ka. Ett stort klot med smör låg i kärnan. En annan gång ropade de på Terven och sade "Vill du byta kor med oss?" "Det går an det", svarade Terven. På morgonen nästa dag så var det en av hans kor borta och en annan ko i stället. Det var en fin brun ko. Det var en riktig ko. Hon var lik vanliga "krötter", men hon hade enn annan "ôpp- -sekt" / än de. Ögonen var inte lik andra kreaturs. Det var så många som ville ha kalvar efter det "kröt- terlaget". "Tervkorna" ville de ha av. Å det kan en få höra än i dag om en ko som är snäll till att mjölka. "Du har allt säkert tå Tervens krötter" "Bergfôlke" hade "krôtter". Min far hade hört dem när de vallade bort korna å vattnade dem. De hade både pingla på korna, vallhund och "vall- kulla". "Vallkullan" "lullade å sang"så grant, när hon vallade korna.
Troll.
Ja´ hade vôre borte å kom hem sent. När ja´ hade tage ifrå marra, geck ho direkt ifrå mej ôt skogen. Ja´ svor e lång ra. Sen geck ja´ å bar in sel å tocke, se´n geck ja´ å skulle se ätter marra, men valles ja´ geck, så geck ja´ vilse. Först ve tietia på kväl vesste ja´ var ja´ va å feck fatt i marra, men ho ksulle saktes inte följe mä hem. Di gamle hade för sej att dä va bergtrôll i den går´n, å nô va där tvången te å vare. På samme vise va dä mä en gris, sôm sprang bort ôt skogen. Vi sät- te ôpp en svingål, men han geck ôt skogen ändå å ble borte i fem vec- ker. Då va dä e gômme sôm ställde en ho i skogen, sôm ho hade rört nô i å då kom grisen tebaka å ble hemme. Di kunne aldri gå ut mä ongera mä minre än att di hade nô vasst i klära på dôm.
Troll
Vet inte vad det kunde vara för skllnad på "trôll" å jätte. Jag minns bara att man brukade skräm- ma oss för "trôlla i skogen". De skulle vara så "stygga". Det kunde vara många ihop. Fick de tag i en, så kom en inte lös, för de skulle äta upp en. Om en människa var ful å elak så kunde de säga om henne att hon var ett "rektigt trôll"