Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Vättar
Nu kommer inte kora våre hem i natt, sa syster till mor, när hon kom in, för jag hörde en bjällra så fin. Det var den finaste pianomusik i den. ”Bergfolk” håller på att beta. Den natten låg ”krettra” ute. Vi fick inte se dem förrän solen hade gått upp på morgonen. Då hade de så brått när de kom. Gubben i Balkås hörde en grann bjälla. Det var som silver i den. Det var troll och slikt som hade så fina bjällen på korna. De hade en bjälla på varje ko. Så när de kom med sin koskock, så var det finaste musik. Di är inte borta än riktigt, för en kan få höra dem i skogen. Far ock hans kamrat låg under en granskyl om natten. Pappa fick höra ett drev hundar. Det måtte vara ”berghun” som skäller, sade han. När de hade ätit och lagt sig så fick han se en svart hund – en blänkande svart hund. Han satt innerst vid elden som han skulle värma sig. Se ”berghun”, sa han åt kamraten. Men då blev hunden borta.
Trollkarlar
Det var på senare tider så gick en lapp omkring i Älvdalen. Han var här i Nyskoga också, men här hördes inte till att han gjorde något ont. I Norra Ny kom han in på ett ställe och bad att få kött. Matmodern svarade att de inget kött hade att ge bort. "Då skall jag ställa så att ni snart får kött", sade lappen. Så gick han därifrån. Strax efter blev en ko alldeles blind, så att hon måste slaktas. I Södra Finnskoga kom han in på ett ställe och bad om kött. Men det svarades, att det inte fanns något kött att ge bort. "Det skall inte dröja länge, förrän ni skall ha gott om kött", sade han. Ett par dagar efter kom en björn och slog ned två kor. Han kom med stor fart och var alldeles ursinnig. Strax han hade dödat kreaturen, så sprang han tillbaka till skogen. Lapparna kunde vara värre att trolla än finnar. Så finnarna var rädda för lapparna.
svartkonst.
Det var en präst i Holmedal som hade svartkonst- bok. Men det var inte mer än han som fick läsa i den. Pigan hade sett prästen läsa i den boken en gång. Hon såg att det var stora röda bokstäver i den. Det var farligt för den som inte kunde läsa i boken. Han kunde läsa fast sig så att han inte kom loss. Mattes i Glavsnäs hade svartkonstbok. Det var därför han kun- de trolla så bra. Troll-Per kunde binda tjuvar å uppenbara tjuvar straffa tjuv och skaffa tillrätta tjuvgods. Detsamma kunde också Mattes i Glavsnäs. Dessa båda gubbar kunde allting i trolldomsväg. Stämma möte med orm kunde var och en. Det var bara att man inte var rädd utan bad att ormen skulle komma till en viss plats. Om man tar ett självdött djur och / gräver ned på en annans mark, så går oturen bort ur ladugården. Om man tog oblaten med sig från kyrkan och sköt på den, så skulle en få tur på jakt. Jag vet ingen som gjort så stor synd här. De skämde kreaturen för varandra med trollposer. I sådana lades spik, nubb, hår, tagel, blod.
Djur
Det påstods att vargen blev rädd, när de började att lägga ut gift åt honom. Men inte vet jag om någon trollade bort honom. En död flädermus skulle vara i trolldosan. Vad den skulle tjäna till vet jag inte. "Skrea" var som en orm. Det var sällan någon fick se den. Om en kom i möte med "skrea" å hon flyt- tade sig fram till gården, så kom det rikedom till gården. Folk där skulle få tur med allting så att det gick dem i händer. Om den var på väg bort, från gården så kom fattigdomen och oturen i stäl- let. Det gick inte an att dela på den. Om man råkade att köra över den eller trampa på den så betydde det att någon i det huset skulle dö. Om en mötte en katt, så skulle en spotta tre gånger. / Räven var inte något bra djur, för om han kom intill huset å skrek på kvällen, så skulle nå- gon dö i det huset. "Skatan" ville en inte befatta sig med. Hon skrattade, när någon främmande skulle komma. Boet fick in- te rövas. Rev man ned det så blev det otur med kreaturen. Göken skulle en inte höra på fasten mage. Det blev sjukdom om en gick ut å inte hade ätit något å fick höra honom.
Skogsväsen
För länge sen var det en gubbe som gick på västra sidan sjön Svan. Där finns en ås, som kallas Middags- höjden och där var det han gick och kom i möte med ett fruntimmer. Hon var så vacker. Hon hade grön klän- ning, förkläde som var uppvikt på magen och långt ljust hår. I förklädet bar hon ett garnnystan och i hän- derna bar hon en stickstrumpa. När solen lyste på hå- ret så glimrade det som av guld. Gubben hälsade så ar- tigt. I detsamma vände hon sig helt om och då fick gub- ben se en lång hästsvans släpa i smutsen. "Frua skall för- söka hålla åt sig släpet annars kan hon komma att tram- pa på det", sade karlen. "Du var en hövlig man du", sade hon. Det skall du inte ha gjort för intet. Du skall söka i berget och där skall du finna din rikedom. Gubben sökte och sökte. Han låg jämt i berget och packade. / En vacker dag så fann han litet malm i berget. Han kom hit till far med den. Men det blev aldrig något ut- rett. Men folk hörde att det packade inuti berget. De trodde att det fanns troll i berget, som hade guld.
djävulen.
Namn på djävulen: Den lede, den onde, den fule, bock, satan, skam. Han hade en bockfot. Han vart här bort i Viggen å spelt fiol en gång. Då hade han svarta kläder på sig, men när di kom att få se fötterna på honom, så hade han en bock- fot. Han vill gärn v´ar i lag mä när di spelt kort och söp. En präst som hette Svartengren hade makt med den onde. Di tâl om att det var en gång han delt ut nattvarden. Då var det en troll- käring vid bordet. Den lede stod bakom käring- en, men Svartengren vist ut båd käringen och den lede. Di hörde att han gick ut genom en springe i ett fönster. Det pep, när han for ut. Di som gick till kyrkan om natten å skulle / lär sä att troll, såg den lede genom nyckelhå- let. Om en gick baklänges eller snord med tummar- na så härmde en efter den lede. En skulle inte begagna hans konster. Di skulle han ha fö sig själv. Det var farligt att nämna honom i namn. Han kunde visa sig för en. Lucifärs släkte vet jag inte annat om än som det står i bibelen.
Skatelöfs gubben och Grimsen.
Det var en inte längt härifrån, som hade misstat ett barn. Han gick till Skatelöfs berget till en gubbe där, som kunde trolla. När han kom dit så var inte gubben hemma. utan gumman sade: "Ni kan gå åt ladan och lägga Er tills han kommer hem!" När han kom hem talade gumman om för honom, att det var en främ- mande karl där och vad han ville. Då gick gubben ut och slog i luften med en vidja så det visslade i luften. Först en gång och så två gånger till. Då kom han, Grimsen-. Gubben frågade :" Var har du varit så länge?" Jag har varit i Norge vid hållit nu ryggen fri ett kvinnfolk, som skulle få barn och som hon skulle ta livet av." Gubben frågade var den främ- mande karlens barn var. Grimsen sade: " Barnet som han har misstat ligger i en brunn. De har tagit dricksvatten från den i fjorton dagar. Men nu / röjer han oss. Han ligger i ladan och hör vad vi säger. Ska du gå och ta' livet av honom? "-Nej det vill jag inte göra, sade gubben. "Gör det du!" "Jag kan inte göra det" sade Grimsen, "för han ### när han lade sig." Den främmande mannen kom undan.
Tonelius?
B:s far, handl. J.A Boudin som bodde i Sulvik, kände T. personligen. Han bodde då i Arvika. De var tillsammans och söp på hotellet i Arvika bl.a. B. ville för- må T. att förvända synen på sig, men det blev aldrig av. J.B. tror, att T. var lite dekis på äldre dar. Han skulle ha haft trolleriföreställningar på landsbygden. Gamle B. brukade berätta, att en viss Ton- berg i Hallebol (Köla) en gång kom till Sulvik i sällskap med T. Båda var fulla. Det var strax efter påsk. Tonberg entusiastiskt: "Åh, vi ha hatt en härlig påsk´." De hade supit tillsammans hela påsken, och T. hade väl trollat. Nyste-Elof i Sulvik (Älgå) svarade, då någon frågade, om han kände T.: "Den ha jä hjulpe tur tunna mange ganger jä." En av hans tricks synes alltså ha varit att krypa genom en smal tunna. B. tror, att han kunde uppträda som ormmänniska.
Häxor och trollkarlar
Nog var dä föll finnarna som kun troll. Många var det väl inte som kun, men det var många som försökte, å då fick de skulden på sig - att de kunde. Men den som kunde riktigt, det var Palin. Han hade varit borta å lärt sig att trolla. Alla finnar fick heta trôllgob- ber å trôllkäringer, men det var inte mer än någon enstaka som kunde riktigt. Om det kom en finne ner åt dalen, så var folk rädda för honom. Å om de inte var direkt rädda, så var de avoga mot dem som kom från Finn- skogen. Men om det var en riktig trollgubbe, så var allt finnarna rädda för honom också. Om en hade jord från kyrkogården med sig i fickan så bet inte trolldom på en. / Om det var så, att en trodde att någon ville trolla på en, å en satte sig för att han in- te skulle kunna, så gick det inte för honom. Om en tog upp å visade honom ###, så kun- de han heller inte. I dalarna vet jag att det fanns käringar som tog mjölken från andra med en pinne. De sat- te den i ladugårdsdörren å mjölkade. Å somliga tog andras mjölk med "mjölkhare". På finntor- pen ställde de så att de fick mjölk på det viset.
Svartkonst
Det skulle gå an att få en annan att bli kär i sig, om en tog liv av en groda å lade den i en ask, som en hade borrat en hop hål i, å lade den i en myrstack. Myrorna kröp in i asken å åt upp köttet på grodan, så att inte annat än benen blev kvar. När det led så in- te mer än skelettet var kvar, så tog en det med sig å letade reda på två särskilda ben. Det var ett ben som såg ut som en spa- de och ett som liknade en riva. Dessa ben skulle en ta vara på. Den tös en ville ha skulle en stå å passa på när hon gick in i kyrkan en söndag. Jämt som hon kom i dör- ren, så skulle en ta dessa ben å kara henne på ryggen med. Se'n skulle hon bli kär i en å / inte kunna komma ifrån en. Men det var allt ett annat sätt också, för om en hade en groda i byxfickan, när en kysste tösen, så hade en henne fast. Hon kunde inte bli kär i någon annan se- dan. Så hade de många andra konster för sig. De trollade i brännvin och sådant, men det mins jag inte att tala om.
Trolldom på kor.
För omkring tjugo år sedan, troligen 1910, fingo vi vara närvarande vid och en trolldom här i Österberg. Gårdens kor ville inte gå hem från betet i skogen, när kvällen kom. Därför skickade de äldre i gården efter en gubbe, som skulle kunna trolla. Han hette Lövkvist. L. tog bjällkon (kon som bar bjällran) in i stugan och ledde henne motsols tre gånger omkring "stabben" (en 4 à 5 dm. lång och mycket grov stockände, som vanligen stod vid spisen, upprätt samt brukades att hugga och hamra på samt som stol). Därefter skrapades sot ur tre murpipor. Detta togs i handen och fördes motsols tre gånger kring benet på en gryta, som finns kvar än. Sotet blandades därpå med "sleka" (en blandning av mjöl och salt m.m. som man brukade ge korna vid hemkomsten, för att få dem att gå hem till kvällen). Slekan med sotet gav Lövkvist åt kon, men den trolldomen verkade inte.
Häxor och Trollkarlar
Finnarna som kom å hälsade på i bygden var inte något vidare väl sedda, för de kunde trolla. Av dem kunde, en få veta både det ena å andra. Å de hjälpte till att bota både folk å krötter. Men det var farligt att neka en finne något, som han ville ha. Det gick inte an att han fick gå utan att ha fått nå- got. Fick inte finnen något så skämde han krött- era. Om en spottade den trollkunnige i ansiktet så hade han inte makt att trolla. "Vä***- en" var farlig. En skulle akta sig så att en in- te andades in något av den. Jag har inte precis hört talas om någon här på trak- ten, som kunde med å ta bort mjölken för folk. Men de hade nog haft sådana konster / förr i världen, för ibland så kunde en få höra att gamla satt å talade på "mjölkharen" som gick å tog mjölken. Det var riktiga häxtroll som hade sådana slags harar. "Påskkärringar" fanns f** inte här, men de kom i luften om påskkvällen. Det var för att skrämma dem, som folk sköt "påsksmäl- lare". Om inte påskkärringarna skulle ta st**- *en, så skulle en hugga yxan i den å låta henne sitta över påsknatten.