Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Midsommar
På midsommarnatten skulle de lägga ut handdukar för att det skulle komma dagg i dem, dessa skulle de sedan ta o läg- ga om kärnan för var gång de kärna, då blev det tur med smö- ret.
Vårhalvåret
Barnen skulle vara rena o snygga på "trankvällen", vår- frudagsafton, de fick t. ex. inte torka näsan med ärmen, ty all smutsigt kom tranan o tog sedan. Och så skulle de lägga sig tidigt, för "tranan bär ljus i säng." De skulle också tänka på att vara rena om benen, så hon inte hacka på dem se- dan. Så fråga barnen om morron om tranan varit där o de gamla sa' till dem att det gick bra. / Vi barn hemma bruka få något gott under kudden på trankvällen, o det hade tranan kommit med o lagt dit. Så har jag lagt åt mina barn också.
Vårhalvåret
Tranan "plöjer benen", om man är smutsig om benen vafferafton, så blev benen trasiga sedan. De elda förr på Peregrinus, när jag var pojke så elda de här borta på Labackanäset. Och då drog de ihop ris o kvistar i förväg. På Kristi himmelfärdsdag får de börja meta. Och på den dagen skulle man gå till en annan kyrka än sin egen.
Vårhalvåret
På Kristi himmelfärdsdag gick de alltid till andra kyrkor, härifrån gick de till Visnum eller Nysund. Ungdomen gjorde då sällskap i en klunga. De var sommarklädda då för första gången på året, flickorna hade sommarhattar o så där.
Vårhalvåret
I Revsten här eldade de på Peregrinuskvällen. Vid den tiden höll de på med norsfiske också utanför där i sjön. Första maj ska de "dricka märg i benen", då ska de ha ägg.
Vårhalvåret
När granarna fäller barr är halvliden vinter. Så långt före vårfrudagen som lärkan höres, så långt efter skall det dröja tills hon hörs igen. På vafferafton måste man lägga sig tidigt o vänta på att "trana skulle bäre ljus i säng." Tvättad o fin skulle man vara som på julafton. Första maj skulle man "äte o drecke märg i bena." Det skulle vara något kraftigt då som det blev märg av.
Läkekonst
För gulsjuken skrapa de gul mossa på väggar, o det skulle de sjuka ta in. Jag gick till en gammal "far- mor," styvmor till min far en gång. Just när jag gick över Blaxmobroa i Visnum stack det till i kinderna, o jag blev all- deles rödprickig. Men då sa' den gumman, att jag fått det i vattnet, och hon gick till e "smie" (smedja) med vatten i en butelj, o så blåste hon med bälgen i det vattnet o smorde mig med det sedan. "Blåse i / vatten," sa' de. En gumma i Visnum gjorde plåster, o det hade de för självvärk. Det var smör o vax o grädde o kåda i sådant där plåster. Om de såg när de föll första gången vid fallandesjuka, så skulle de ta av dem kläderna o bränna opp med samma. Om de fick värk, självvärk, så skulle en som var född med tänder bita över detta, då blev det bättre. En de kalla "Röbbom" i Rudskoga anlita de för sådant. De skulle "offre" för barna om de var skrikiga, jag var iväg en gång för en unge i Visnum. Det var en flicka, de tog hår o nagler / av henne o av linntyget o gjorde i ordning en liten påse, o så skulle jag offra en sådan i vatten tre torsdagskvällar. Det var en "oskyld", som inte var släkt med flickan, som skulle göra detta. Men flickan blev allt bättre. De ska inte ta in rin- nande vatten sen solen gått ner där de har spädbarn. Jag o en kamrat fick själv- värk i handen, o en fru sa' att vi fått det i vatten. Det var att begagna gröt o så "linne- skav" av hellinne, man skulle dra ur trådar o så lägga på dem, sådant drar ur "dököttet." "Kvesa" är när ben vär- ker ut. De begagnar ju alltid varm gröt o fett på sådan / värk, o så fick det värka tills det värkte hål. Gräddsmörje hade de mot brännskador. En som hette Sven Lars- son här i Nyttorp sa de kunde "stämme blod." Jag vricka mig i en fotled en gång, o han sa' att vi skulle koke opp fläsksäl- te o blöte lapper i den o lägge på. Jag blev ormstucken en gång, o då band jag först silke om knäet ovanför där han stuckit. Men jag ångra att jag inte drack vatten först, om jag hade fått vatten före ormen, så hade det ej varit så farligt. För han söker vatten, därför sticker han. Sen kom en som / hette Dahl, han band videbark om knäet o sög opp 'et. Men så sa' en gumma här: "De måler där o där, skeck efter linolje." Å jag drack ett helt glas linolje. Och sen koppa Dahl också. Svullnaden gick allt över vide- barken, men den gick bort sedan. Om de har orm i sig o hänger sig över ett kärl med mjölk, så han känner ångan, så kan han komma opp i mjölken.
Idrottslekar
Vid jultiden gick de ihop o lekte i stugorna. Så skulle de t.ex. sitta på den runda kaveln till kaveldon o trä på en nål. "Blåse ut ljuse" gjorde de också. De hade stänger i taket på den tiden o över dem hängde de rep. Nedtill på repet gjordes "lyckor" (öglor), där trädde de fötterna, sen gick de på händerna o skulle blåsa ut ett ljus som stod på golvet. "Kränge katt" fick de göra ute. De hängde sig med armarna i en / stege, på insidan av denna. Sen krängde de om med fötterna mellan armarna, o så skulle de stå när de kom ner.
Födelse och dop
De ska inte ta in rinnande vatten sen solen gått ner där de har spädbarn. Men tog de in vatten sen solen gått ner, skulle de ha ett eldkol i det. Jag fick en linne med pengar i en gång. Stål skulle de sätta i lindkläderna också. Det var en pojke som skrek så, o då blev modern lärd, att hon skulle strö salt på vägen dit där hon tog vatten
Husligt arbete
Det var e i Räverud i Visnum som de var så rädda för, så de tordes inte kärna smör när hon kom. De sa' att hon hade "onda ögon". Det var e i Visnum som stöpte bly o svavel under botten på kärnan, o sen slog hon varmt vatten på. Hon sa' att hon måste göra så, för hon hade bott i Vike i Visnum, o där var det omöjligt, ett folk kom alltid o ville låna nå't av henne, o det blev otur med smöret o djuren.
Husdjurens sjukdomar
Det var en de kalla Olle på Stötta i Visnum, som de åkte till långa vägar, han bota med djur. En gång var grannarna efter oxar, o en oxe drack i en bäck o fick en orm i sig. De fick köra fort efter den gubben, o han gjorde så ormen kom opp i tre delar. Orsten hade de mycket o stötte o gav djuren, o likaså begagna de svavel mycket, men jag vet ej riktigt varför. Om djur fick "rösjuka" o de såg första gången som / de vätte blod, så skulle de ta detta o ge dem som botemedel. Sånt som va "***stôle o ***bôre igen" (stulet o buret tillbaka) skulle de ge kreatur som va "***mo- stôlne" (modstulna).
Lucia
På lusse var det storslaget förr, de skulle opp o syssle klockan tre på morron. Folket skulle ha kaffe o sen frukost. De var ivriga att komma opp så de inte blev "lusa". Det var som julmorron då. De slakta före lusse, så de hade "***sôgel" (sovel) då, särskilt skulle de ha blokorv, o så var det ost o smör. Detta var i Visnums sn. De ville ha det så då både i fattigstugor o på stor- ställen. Det dukades riktigt, o alla åt tillsammans. Djuren skulle också ha frukost / då vid klockan tre à fyra, o de tala om för dem att det var lusse. Det var på morron, som "lussotta" skulle fires, sen arbeta de som vanligt på dagen.