Visnums, Värmland
Läkekonst
För gulsjuken skrapa de gul
mossa på väggar, o det skulle
de sjuka ta in.
Jag gick till en gammal "far-
mor," styvmor till min far en
gång. Just när jag gick över
Blaxmobroa i Visnum stack det
till i kinderna, o jag blev all-
deles rödprickig. Men då sa'
den gumman, att jag fått det
i vattnet, och hon gick till e
"smie" (smedja) med vatten i
en butelj, o så blåste hon med
bälgen i det vattnet o smorde
mig med det sedan. "Blåse i
/
vatten," sa' de.
En gumma i Visnum
gjorde plåster, o det hade de för
självvärk. Det var smör o vax
o grädde o kåda i sådant där
plåster.
Om de såg när de föll
första gången vid fallandesjuka,
så skulle de ta av dem kläderna
o bränna opp med samma.
Om de fick värk, självvärk,
så skulle en som var född med
tänder bita över detta, då blev
det bättre. En de kalla "Röbbom"
i Rudskoga anlita de för sådant.
De skulle "offre" för
barna om de var skrikiga,
jag var iväg en gång för en
unge i Visnum. Det var
en flicka, de tog hår o nagler
/
av henne o av linntyget o gjorde
i ordning en liten påse, o så
skulle jag offra en sådan i
vatten tre torsdagskvällar. Det
var en "oskyld", som inte var
släkt med flickan, som skulle
göra detta. Men flickan blev allt
bättre. De ska inte ta in rin-
nande vatten sen solen gått
ner där de har spädbarn.
Jag o en kamrat fick själv-
värk i handen, o en fru sa' att
vi fått det i vatten. Det var
att begagna gröt o så "linne-
skav" av hellinne, man skulle
dra ur trådar o så lägga på
dem, sådant drar ur "dököttet."
"Kvesa" är när ben vär-
ker ut. De begagnar ju alltid
varm gröt o fett på sådan
/
värk, o så fick det värka tills
det värkte hål.
Gräddsmörje hade de mot
brännskador.
En som hette Sven Lars-
son här i Nyttorp sa de kunde
"stämme blod." Jag vricka mig
i en fotled en gång, o han sa'
att vi skulle koke opp fläsksäl-
te o blöte lapper i den o lägge på.
Jag blev ormstucken en
gång, o då band jag först silke
om knäet ovanför där han
stuckit. Men jag ångra att jag
inte drack vatten först, om
jag hade fått vatten före ormen,
så hade det ej varit så farligt.
För han söker vatten, därför
sticker han.
Sen kom en som
/
hette Dahl, han band videbark
om knäet o sög opp 'et. Men
så sa' en gumma här: "De måler
där o där, skeck efter linolje."
Å jag drack ett helt glas linolje.
Och sen koppa Dahl också.
Svullnaden gick allt över vide-
barken, men den gick bort
sedan.
Om de har orm i sig
o hänger sig över ett kärl med
mjölk, så han känner ångan,
så kan han komma opp i
mjölken.
