Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror
Farfar såg vittren många gånger. Hon såg ut som en människa. Men hon kunde visa sig i vad som helst. När hon hade röd klänning, så var hon god. Då kunde man få så mycken fisk som helst. Om en fick se henne i röd klänning när en var på jakt, så fick en tur att få fågel eller annat vilt. När hon var klädd i svart klänning så var hon vid dåligt humör. Det hade regnat och solen sken. Då stod en vittra och tvättade kläder. Det såg farfar tydligt. Hon stod på bladen i vattnet. Det var farligt att tala nå- got olämpligt till henne. Det hade farmor gjort. Hon blev biten av en vitterhund i benet. Hon blev al- drig bra i det benet.
Läkekonst
Jag hade fått lort i ögat en gång, o då var det en gumma här, mor Stina, som sa: "Ja ska hjälpe däj." Så kom hon med en kräftsten, som jag skulle stoppa in i ögat, jag tyckte den var stor, men hon hjälpte mig o sköt på den, o den gick in så lätt. Den var borta ett tag, men så kom den, o jag fick hålla händerna under o ta emot den, o då hade den ett "fan", strå från sädesax, med sig. Stenen användes bara till detta. Jag högg mig i en finger / som barn. "Vänt lite, ja ska ta lite snus," sa' far. Han tog en mullbänk o la' på först, o sen tog han spindelväv oppe efter taket o la' på det också, sen band han om en trasa. Jag hade en bror som fick en växter på ögat. Då var det en moster som tog honom med till en död kvinna o förde dennas hand runt växtern, så skulle den gå bort sedan. Jag var med o skjutsa dem dit. Hade de bölder, skulle de ta av varet o sätta in det i träd eller ha det under en sten. Den som fällde ett träd där bölder var insatta fick dessa, o då blev det mycket värre för honom än för dem / som haft dem förut. Man skulle smörja vårtor med en fläsksvål o lägga den under en sten. Eller också lägga ärter i en källa, lika många ärter som vårtorna. Så fick man inte vända sig om när man gick därifrån.
Svartkonst
Om de satte ner något som tillhörde en människa i ett vatten som rann åt norr, så kunde de skada henne med det. Om de tar ett djurben o vid det fäster något som tillhör den de vill skada, så har hon ont av det, så länge vattnet rinner genom det benet. De kan sätta på vilken sjukdom som helst, magplågor o vad de ville. Ifall de ville att någon skulle tycka om dem, så skulle de ta något av sina klädesplagg o bränna o ge den personen askan. Det var / e här som brände ett gammalt livstycke.
Svartkonst
Det var en som bodde i Nyttorp här i Rudskoga, han stämde blod å bota ormbett. Honom gick de till, å de lita på honom också, det var att gå till "Nyttorpe- gubben" när det blev något fel.
Svartkonst
Svartkonstboken har varit i bibeln, men nu är den borttagen. Den är i ett arkiv i Amerika, i Chicago, jag har talat vid dem som sett henne. Men förseglad är hon. Det var en gubbe här som kunde "stämme blod". Jag ville han skulle lära mig, men han sa att det var inte rätt. Det var de som kunde visa bilden av en tjuv i ett supglas. En gumma, som bodde neråt Hova, kunde sådant.
Svartkonst
Det var en farbror som tala om att i Visnum var det en flicka som tog oblaten vid nattvarden o gömde i näsduken. Men den skulle vara tämligen hel om den gick att använda, så att prästen fick ej gå längre än till tredje per- sonen från den som ville ta ut den. Den dugde i kärlek o till jakt o fiske o lite olika saker. Flickan i Visnum tog den för kärleks skull, hon skulle ge den åt den hon ville ha. E här, som de kalla Jäger-Kajsa, sa', att om de la' ett kattben under / en lagård o ett hundben under ett stall, så trivdes inte djuren sen.
Frimurare
Frimurarna skicka folk till hundturken, sa' de.
Naturföremål
Det har stått en martall vid Nybble i Visnum, som det lyste ur alla helgdagsnätter. "Gaterstalla" kallades den. Men nu går det sista av den, de gör om vägen där.
Vårarbete
Det är en uppgift här i orten att en kaka från jul skulle göm- mas till "långe vårdan", till vårarbetet börja. Då delades den mellan alla, folk o djur, för att sätta liv i alla. Jag vet inte att det var en särskild kaka, men den gömdes i en rågbinge.
Vårarbete
När de sådde på våren, så gav de körkrittra av julbrödet, det gjorde mor. Det var torrt, så det stod sig att gömma.
Vårarbete
Allt, som inte blir sått före Urbanus tid, blir korn men ingen "malle" (kärna) i.
Slåtter, skörd och tröskning
De gamla gubbarna hade för sig att rökar av säd o hösåtar skulle stå på samma ställe varje år som det var skörd där. De skulle inte flytta dem, utan de stod i samma rad o på samma ställe. Tröskningen skulle vara avslu- tad till jul, det var skam att ha säd kvar efter jul otröskad. Och så skulle ett par necker läm- nas åt fåglarna till jul. När tröskningen var avslutad, skulle det vara "löktegröt", ris- grynsgröt.
Slåtter, skörd och tröskning
Jag hörde nån "glonk" om att de inte skulle skära av alla strån vid skörden, men jag vet ej hur det var. Om den siste neka blir liten, så blir det mindre skörd året därpå.