Transkriberad uppteckning

Det var en farbror som tala om att i Visnum var det en flicka som tog oblaten vid nattvarden o gömde i näsduken. Men den skulle vara tämligen hel om den gick att använda, så att prästen fick ej gå längre än till tredje per- sonen från den som ville ta ut den. Den dugde i kärlek o till jakt o fiske o lite olika saker. Flickan i Visnum tog den för kärleks skull, hon skulle ge den åt den hon ville ha. E här, som de kalla Jäger-Kajsa, sa', att om de la' ett kattben under / en lagård o ett hundben under ett stall, så trivdes inte djuren sen.