Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
"Vi trodde att mara va rene den one." Det är något som klämmer. Omöjligt att röra en led el. få fram ett ord. När jag hade mara - jag har haft henne tre gång- er - så var det som att en person skulle sitta bak mig å klämma över bröstet och annama. "Maretall" var bot för mara, sa de gamla. Mara kunde kom- ma in genom nyckelhålet. Det var bäst att ha nyc- keln i det.
Idrottslekar
"Snare älg", två stycken stod mitt emot varann med rep om fötterna o skulle försöka rycka undan fötterna på varann. "Tämme stuter", två stycken ställer sig på knä med ryggsluten vända mot varann. Så sätta sig två till, en på var o en av de förra med benen över deras axlar o vända från varann. Så fatta de båda med händerna om en stör o försöka dra varann baklänges. "Ta fångtag", då stå två mitt emot varann o fatta med ena / handen om den andres axel o med andra handen i veka livet på honom. Så skulle de brottas, o den, som kom under, förlorade. "Ta styvern", då sitter man på golvet o skall ta opp någonting med munnen. "Te jula" var att slå händer o fötter i marken o gå så som ett hjul. De knäppte om en dosa mellan pek- o långfinger eller mellan lång- o ringfinger o drog så två stycken. "Trä nåla", då satt de på en butelj eller kavle på golvet med ena fotens häl på andra fotens tå, o så skulle de trä på en nål. "Stöte peppre", då tog två / stycken tag i händerna på varann o stötte runt. Vid "Björndansen" skulle de lägga sig på golvet o dansa på tåspetsarna o händerna o så slå ihop händerna o dansa så i takt med musiken. "Dra opp rota", då satte sig en lång rad i knät på varann undan för undan, o så skulle en dra opp dem.
Föremåls språk
Kyrkklockorna i S. Råda sa': "***(Rôbotasse, ha du pesse så kom in!" I Visnum sa' de. "Dangel lång- ben, Dangel långben!" Och i Amnehärad: "Kersti-Kari, Maja legger i åna! Kersti-Kari, Maja legger i åna!" Men jag har inte hört nå- got om kyrkklockorna här i Rudskoga.
Föremåls språk
Det var en gubbe i Amnehärad som hette Petter, han for ofta till stan, o då smorde han vagnen dåligt. Då sa' vagnen när han for opp- för backarna: "Ja tror aldrig ja sträver! Ja tror aldrig ja sträver!" Men när han for utför, sa' den: "Ja tror dä går allt! Ja tror dä går allt! Sätt däj på, Petter!"
Gåtor
Lell lell inunner o store står oppå o delken i dalken o stelken den står. Lamm som drar I går kväll när ja la' mäj kom dä en svarten inté mäj han ba o ja neka han stack o ja skeka sen stack han pien i mäj. Loppan Lite o trint svart o gesvint / o femton karer kan inte betsle't. Loppan. En köttapp i kötthål o smicksmack i aschål. Barn som diar. Åtta långe, två trinne ett hål o en pinne, hon låg o kissa o han stog o drack. Drickestunnan. I mina byxor hänger ett kvarter långt o kanske lite länger o dä setter mella ett par ***(lône) (ludna) läper då o då. Pipan. / Högge å ***(stôbbe) o tärt uttå tall låmmat i lagård o fölat i stall. Skogen skriker o folke springer o märra rier på fåra. Fiolen. Liten tärna i huset jag är ett vakande öga för alle jag bär när andra sover då haver de ro, då sätter jag sakerna i mitt bo, i mitt bröst där ä stort alarm i min buk där slänges en tarm, där kommer en man förutan minn han mina ben drager, det ena han drager det andra han tager o mitt uppå buken med / handen han tager. Klockan
Gåtor
Ludet emella kluvet låt lången regera å stäcki stå för. Vävning. "Stäcki" var handen som höll för. En liten, liten lurver trinn som en kurver ligger på låret vaker på ***hôlet (hålet) o vill in. Ullkarden. En liten skinntrinter kröp in i en vinter / kröp ut i en vår med smått, ***knôllrigt hår. Lammungen. Va ä dä som titter i alla vråer? "Kosten" (Kvasten). ***Lôa (luden) ***lôa lätta hoppa över stätta ***lôa som ett får hade aldri ullstrå på säj. Skatan. En inunner en oppa en i näven som kan stå ***rôva runker då o då. Mala på handkvarn. / Före som ett nöste mella som en säck ätter som en käpp, ett ***feshôl, ett ***mushôl ett ***feshôlsskaft. Katten. Det kom en svart gesäll te mäj ha ba mäj, men ja neka, han gapa, men ja skeka när han geck, la han en rö lapp över ***hôlet. Loppan.
Gåtor
Fyra gångande fyra hängande en slängande två i sky två i ly två visar vägen te by. Kon. Före som ett nyste mitten som en säck ätter som en käpp. Katten. Före som ett nyste mitten som en säck ätter som e skäre. Tuppen. / Liten liten trinter inne om en vinter ute om en vår ed smått ***knôllrigt hår. Lammungen. Två stolpar i Josua dal däröver en vällingsäck däröver ett redskapsskjul däröver en låtande lur däröver en skog full av djur. Människan. Tvåben stod på en fyrefota o ropa "Vindspjäll, Vindspjäll släpp Lurban lös för Naverskafta kommer ifrå Häcklefjäll o äter opp alle våre rot- möss. / Mannen stod på ett säte o ropa på jungfrun att släppa loss hunden för vargarna kom o ville äta opp svinen. En svart manskan unner förklät än va ho å mäj än va ho på mäj o så körde ho gadden i mäj. Loppan. Liten ***lôllerilôrver trinner som en ***kôrver ligger på låre lurer på ***hôle (hålet) o vill in. Ullkardan. Va ä dä som går o går o / aldri kommer te ***dôrra. Klockan. Lapp på lapp men ingen söm. Kålhuvudet. Allting har en änne men korven den har två o går han å på mitten så har ja två ändå. Om dagen full av kött o blod om natten står o gapar. Skon. Va ä dä som går opp o ner o skär svarte remmar. Plogen. Dä stog en sten uppå vår ren den som denne steen känner / han knäpper sine hänner. Kyrkan. Vet ni va dä ä som titter var man i ändan? Tröskeln. Vet ni va dä ä som tar var man i hand? Dörrhandtaget. En tjocken, tjocken moder mä tre huvelöse barn. Grytan. Runt som ett ägg räcker runt om en vägg. Nystanet. Det kom en kvinna från främ- / mande land ett öge o ingen hand men gör sin tjänst ändå. Synålen. De kom en tunna från främmande land med lite te lagger o ***intnô (ingenting) te band o två slags öl i tunnan. Ägget. Jag är kallast när det är varmast o varmast när det är kallast om sommarn bryr sig ingen om mig om vintern samlas alla omkring mig. Spisen. Vit som krita / svart som bek dansar som en jungfru gnäggar som en häst. Skatan. En raken, raken fader en krokig, krokig moder en hadra, fladra doter en liten ***kôttete son. Humlen. Två små springa före två stora springa efter springa fort ibland men hinna aldrig varann. Vagnshjulen. Oppför backe o nerför backe o står still. Gärsgårn. / I mitt huvud ä stort alarm i min mage finns ingen tarm, mina ben äro smala som strå o dä kan ingen undra på. Klockan.
Födelse och dop
Badvatten efter små barn fick inte slås ut sen solen gått ner, då fick barnen men av det. Det skulle stå till dagen efter. Och inte fick barnkläderna heller hänga ute sen solen gått ner, då kunde barnet bli sjukt. Vaggvisor. "Vyss lulleri lull kok gryta väl full, dä kommer tre hungrie mager. Den ene ä halt, den andre ä blinn den treje ä trasi, törs inte gå in, den får stå i farsta å gråte. / Gråt, gråt, så mycke du vell när du blir lessen, så tiger du fell!" _____ "Ro ro te fiskeskär många fiskar få vi där, gädda den stora braxen den goda hugg'a i stjärten steck 'a i säcken göm 'a te jul o te påska. Så blir ho så go som en oxe!" Dessa sjöng mamma för mina barn. De, som var födda på söndag medan kyrkdörrarna var öppna skulle se i syne sedan. Det var en i Bjursnäset här i socknen som det var så med, han såg likfärder och fick gå ur vägen för dem.
Födelse och dop
En fru, som jag var hos, innan hon tog linnet på sitt lilla barn så tog hon ihop det o spotta genom det. Jag fråga varför hon gjorde så, men hon svara inte. Badvatten efter späda barn fick ej slås ut samma dag, sär- skilt ej om kvällarna. Det var för att bevara barnen från ***"sôget" (klenhet, engelska sjukan). Innan de bada barnen så kasta de ett eldkol i badvatt- net, det var också för att skydda dem för ***"sôget". / Om ett barn var fött på söndag medan kyrkklockorna gick, så blev det i syne. En kvinna, som fött barn, var "orenad", och hon fick ej gå någonstans, innan hon varit "i körke". Ibland sa' de till barnen att de hittat dem i en lerhåla, o ibland "hade storken kommit med dem." De tog ett psalmboksblad o stack innanför lindkläderna på barnen när de gick till dopet med dem. Det gjorde gudmodern. Så gjorde de med en av mina flickor, jag fråga "varför." "Det är en gammal sed," svarade de. De skulle ha små barn / att bita i rumplädret åt hästar, det var för att de inte skulle stamma. Likaså sa' de, att de skulle få bra minne om de bet så. Första linntyget, som de tog av barnen, skulle de bränna opp för att de inte skulle få engelska sjukan. Dopvatten skulle ej slås ut samma dag som barnet döptes. En havande kvinna fick ej se lik, då blev barnet så blekt sedan. Inte fick hon krypa under ett led, men jag vet ej varför. Och inte var det bra för henne att se ormar, barnen kunde bli ormögda. Men det var bra att skrapa skovor i botten på en / gryta o att gnava på kotor, då fick de vackra barn.
Födelse och dop
Det blev bytesbarn förr, så de tordes inte släcka ljuset förrän barnet var döpt.
Födelse och dop
Lite salt kunde de ha i badvattnet åt späda barn. Man skulle inte slå ut deras bad- o tvättvatten på ett sankt ställe utan högt, annars fick barnet ***"sôget" de kalla.
Födelse och dop
Om det var ett nyfött barn i huset måste de ha igen spjället. Om det kom in någon främ- mande, så skulle den först hålla händerna över elden innan den tog i barnet. De ville inte ha in manfolk till ett nyfött barn, för då blev de "å mä mössa" sa' de. Min svärmor sa' när vi döpa Anners, att när vi lagt honom efter dopet, så skulle vi ta ett ris o slå på täcket, då skulle han bli snäll.
Födelse och dop
När de skulle med barnen till dopet, så la' de ett psalmboksblad innanför lindan. De, som var med på barn- dop, skulle ge barnen pengar. När de slog ut vatten efter små barn, så spotta de i det eller också tog de ett kol i spisen o kasta i det.