Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Jul
Julaftons middag dop- pade alla i grytan, de dop- pade brödet direkt i grytan och åto fläsk och korv till. När golvet var skurat till jul skulle man lägga halm på golvet, den låg kvar över natten och folket låg i den. Sen skulle korna ha en bit med av all mat som stod på julbordet under julkvällen. Och så fick man inte glömma att sätta ut ett grötfat till tomtarna. / På julkvällen togs selen in så att den var varm när den lades på hästen på julmorron. Den som körde om andra på hemvägen från julottan men välte i detsamma skulle sedan bjuda dem han körde om på en "vänsup."
Jul
Vört togs undan vid brygd för vörtlimpa till jul. Var o en av tjänstfolket i en gård fick sina julbakkakor av rågsikt, vörtlimpa, julkors, rullat med ett russin i mitten. Lutfisken skul- le läggas i blöt lus- sekvällen, då blev den färdig till jul, den skulle lutas med aska då. / På annanda- gens morron gick drängarna och skotta- de åt pigorna o gjorde fint i lagårn, om de var sams med dem, var de ovänner, så skottade de in i stället. Annandag jul på kvällen började juldanserna uppe i socknen, de gick ur gård o i gård, o det var man ur huse.
När de gick med ljusa-stjernan.
Fins det piga i detta hus, så tackom vi så gerna. då står hon upp å tänder ljus, allt för den ljusa stjernan; Å om hon inte detta gör, detta gör, så tackom vi så gerna. Så skall hon heta kalvskinsmus, allt för den ljusa stjernan. Vist får vi ock ett Juleljus, ty tackom vi så gerna. Att lysa oss med till var mans hus allt för den ljusa stjerna Far han ligger i sänga ty tackom vi så gerna. Han gav oss vita penga, allt för den ljusa stjernan. Å käre far i huset, ty tackom vi så gerna. var snäll å ta fram kruset, allt för den ljusa stjerna. / Med "ljusa-stjernan gicks om annandagen och om "tretten" (Trettonde-helgen) vanligen tiggdes då (som det angives i föregående visa) något av varjehanda till mat å dricka. Judas hade en säck som det samlades i (troligen här motsvarande pungen), samt en träkagge att ha bränvinet i, och det ansågs som givet att han på varje ställe som besöktes tömde något ur bränvins- flaskan som stod på bordet i kaggen, när de gingo sin väg. Judas hade bjällror i hatten. I slutet av Julen omkring "tjugonde" tillställde de gossar å flickor som gått med stjernan en dans, som i Skillingmark kallades "Stjernedansen" dit voro alla bjudna som givit något när stjerngossarna var inne hos dem, dessa undfängnades då rikligen av den mat å dric- ka som stjerngossarna samlat under julen
Annandag jul
Annandag jul på morgonen samlades ungdomen å gick i stugorna. Då blev det dans. "Di lekte dansa å hade roligt". Då kom "julbocken" också. Han tiggde mat å brännvin. Det styggaste han visste hade han tagit på sig. Han gick å visade sig å tiggde hela julen. Flera andra var med honom, men de var inte utspö- kade. Man talade om att somliga gick å smög sig till att sopa i "fjusen" den morgonen. Vet inte om det skul- le vara väl eller ont menat. På somliga ställen ha- de de ut gödseln ur lagården på andra ställen öste de in mer än det var förut.
Ljusa stjärnan
De gick med ljusa stjär- nan vid jul, det var ett helt sällskap som gick. De hade gjort en stjärna av ett såll och satt ljus i. När de kom fram till ett ställe ställde de sig först i en ring vid fönstret och sjöng: "Nu tändes en stjärna i Österland" för att väcka folket. Den som bar stjärnan stod då på avstånd, men så kom han fram med stjärnan, och då var det fullt med folk i fönstret. Så hade de en / Judas med som tiggde penningar. Han var litet utstyrd, och den som bar stjärnan var också klädd litet annorlunda. Så fick folket lov att ta in dem och traktera dem. En gång här hade de en trumslagare med som slog trumvirvlar för att väcka folket.
Julafton
När de städat till jul så tog de in vanlig råghalm o la på golvet. Men det är länge sen, jag har aldrig sett det. Det lades upp särskilda julhögar på bordet till jul för alla i huset, det var grovt rågbröd o vetebröd o så en ost. Kreaturen skulle smaka på all slags skörd på julmorron, det var korna egentligen, de blanda ihop all slags kornsäd o ärter också o gav dem. Och de äldre sa att de också tala om för / korna att det var jul. Den som kom först hem från kyrkan på julmorron skulle bli först med skörden sen under året.
Ordstäv
Ordstäv: Om det regnar under predikan så blir det regn hela veckan. Aprilsnö är lika god som fåragö. Maj våt och kall fyller bondens hus och lador all. Augustitorka är säker för då torkar björnen mossan som han skall ligga uti under vintern. "Sänna lätte vätte mi hätte", d.v.s. om det klarnar söderut vid himla- randen så blir det ihållande regn. Om skogen är klädd på varsla så följer ett gott år, klädd v.s att mycket rim och snö har fastnat på densamma, varsla kallades när det var 7 veckor till jul, dessa 7 veckor var alltså varsla.
Juldagen
Det var vanligt att bönderna i en gård kapp- körde hem från kyrkan juldagen. Den bonde i gården som kom först hem fick först skör- da in under året. Då man for till kyrkan om morgonen lyste man sig fram med bloss. Det var stora tjärvedsluntor som brann. Även gående hade sådana bloss att lysa sig med och dels för att skrämma odjuren. När man kom fram till kyrkan brukade man släcka blossen genom att sticka dem i snön. Ottefodret bestod av fint hö, havre och ha- vernecker, så kunde de dela till julen några bitar av julmaten från julbordet. Hästen fick brännvin på havern för att han skulle springa raskt den morgonen.
Intervju med Karl Fjellberg (f. 1879)
Intervju med mjölnaren Karl Fjellberg, född 1879. Inspelningen genomfördes 1958 av Richard Broberg i Brunskog.
vårarbete.
Jag mins att mor gömde bröd från julen. Detta gavs åt hästarna, när en började ploganden om våren. Den dagen lagades det iordning litet bättre mat än van- ligt. Det kallades för "plogbeten". Om en glömde bort att så en fläck, så skulle det vara tecken till att en hade sått för sista gången. När en hade slutat att så, hängde man upp så- korgen i spannmålsboden, för han skulle vara där som en hade säden. Jag vet allt att det fanns de som inte ville ta bort all gödseln i gödselhögen. De lämnade en klick för att det inte skulle bli tomt. Om en hade något, så fick en något också. Man sådde när jorden var tjänlig. Det brukade bli efter mitten på maj, så att en hade färdigt till Urbanus.
Vårarbete
Bruna bönor skulle sås på Beda-dagen. Och lin på Urbanus- dagen. Och för längre tillbaka sen gick gubbarna ut tidigt då i bara skjortan o sådde linet, då skulle detta bli långt o "rektit". Min mor o mormor tala om att bröd skulle gömmas från jul till vårarbetet börja, då skulle de äta av det, för det var särskild kraft i det brödet. Mor o mormor var från S. Råda. Det var en hög med bröd som skulle ligga på bordet över hela julen o gömmas sen, sa' / mormor. Det är troligt att det var detta bröd som gömdes till våren. Men det vet jag inte säkert, ty detta var före min tid.
Lucia.
I min ungdom förekom att en kvinna klädde ut sig till "lussebrur". Hon skulle vara vitklädd med krans i håret. Tända ljus i kransen. Det var inte mycket vanligt bland allmogen, som jag kan minnas. Men desto vanligare var att man gick upp i otta den morgonen och satte sig till att äta. Somliga gick ut på vedbacken, tände upp en eld och högg ved. Fläsk, kött och korv åt man, så kom brännvinet fram. Brännvin skulle man ha i var stuga den morgonen. Man skulle "supa in jula", som det het- te på den tiden. Man gjorde en brasa i spisen, så att det blev ljust och varmt. Kreaturen fick hö. När allt var överstillat, så gick man och lade sig en stund för att vila.