Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Häxor och trollkarlar
En trollgubbe hette Blåsman. Han hade "gam- mel-Erik" till hjälp. En gång så hade en häst blivit borta på skogen. Blåsman fick veta det å sa till ägaren: "Det skall inte stå på förrän hästen skall vara här." Det dröjde inte länge förrän hästen kom ur skogen så att han flås och fradgan stod över hela kroppen. Han skeck "gammel-Erik" / djävulen / efter hästen, det var inte mer med det. Vid kyrkan hade slik trollgubbar och trollkä- ringar mycket att göra. Jag vet att de tog av sig skorna och hade jord med sig hem i dem från kyrkogården. Kyrkojord var bra att ha när de skulle trolla. Sådan jord hade de i påsar som kalven fick suga på för att han skulle / bli ett fint djur. Ben tog de med sig från kyrko- gårdar. En käring i Röjden hade plockat med sig alla slags ben, för att hon skulle ha att trol- la med. Jag var med vid kyrkan och lade tak. Då hit- tade vi "trollpôser" under kyrkotrappan. Folk hade gömt dem under trappan. Det var hyskor, hakar, tagel, bly, jord och små ben i dem. En liten påse av tyg, som det låg i. Så var det knutet en lintråd om mulen. Oblater tog de med sig hem. Den skulle en skju- ta på, så sköt en inte bom sedan. Om en tog en kula i munnen, när en gick till nattvarden, så skulle den kulan bita. Den tog inte fel. Det brukade Blåsman göra. Pallin i N. Finnskoga kunde stämma blod, ta reda på tjuvgods och allt sådant. Han gjorde dotter sin tokig. Men han kunde inte göra det tillbaka. Det var flera han trolla på på det viset, så att de inte fick behålla förståndet. / Han skulle ha svartkonstbok. När han skul- le till att dö så fick de bränna upp den. Om en annan hade läst i den och gammel-Erik hade kommit så hade det inte gått att göra sig fri från honom. När Blåsman gick omkring en brand, så tog sig inte elden över där han gått. Han hade den kraften. Kvicksilver bruka di allt my å ha mot troll- dom. Far hade en mässingdosa som han hade kvicksilver i. Den bar han på sig jämt. Han påstod att han var starkare när han hade den med sig.
Häxor och trollkarlar
En trollgubbe hette Blåsman. Han hade ”gammel-Erik” till hjälp. En gång så hade en häst blivit borta på skogen. Blåsman fick veta det å sa till ägaren: ”Det skall inte stå på förrän hästen skall vara här.” Det dröjde inte länge förrän hästen kom ur skogen så att han flås och fradgan stod över hela kroppen. Han skeck ”gammel-Erik” efter hästen, det var inte mer med det. Vid kyrkan hade slik trollgubbar och trollkäringar mycket att göra. Jag vet att de tog av sig skorna och hade jord med sig hem i dem från kyrkogården. Kyrkojord var bra att ha när de skulle trolla. Sådan jord hade de i påsar som kalven fick suga på för att han skulle bli ett fint djur. Ben tog de med sig från kyrkogården. En käring i Röjden hade plockat med sig alla slags ben, för att hon skulle ha att trolla med. Jag var med vid kyrkan och lade tak. Då hittade vi ”trollpôser” under kyrkotrappan. Folk hade gömt dem under trappan. Det var hyskor, hakar, tagel, bly, jord och små ben i dem. En liten påse av tyg, som det låg i. Så var det knutet en lintråd om mulen. Oblater tog de med sig hem. Den skulle en skjuta på, så sköt en inte bom sedan. Om en tog en kula i munnen, när en gick till nattvarden, så skulle den kulan bita. Den tog inte fel. Det brukade Blåsman göra. Pallin i N. Finnskoga kunde stämma blod, ta reda på tjuvgods och allt sådant. Han gjorde dotter sin tokig. Men han kunde inte göra det tillbaka. Det var flera han trolla på på det viset, så att de inte fick behålla förståndet. Han skulle ha svartkonstbok. När han skulle till att dö så fick de bränna upp den. Om en annan hade läst i den och gammel-Erik hade kommit, så hade det inte gått att göra sig fri från honom. När Blåsman gick omkring en brand, så tog sig inte elden över där han gått. Han hade den kraften. Kvicksilver bruka di allt my å ha mot trolldom. Far hade en mässingdosa som han hade kvicksilver i. Den har han på sig jämt. Han påstod att han var starkare när han hade den med sig.
Naturföremål
I Dusserudskogen ett berg som kallas för "Brurberget." Ett fästfolk skulle en gång fara från Dusserud till Hol- medal och viga sig. Bruden och brudgummen red. När de kom på det berget, finns en plats som är så "slant". Det var så halt att hästen halkade och ungmön föll av hästen och slog ihjäl sig på berget. Efter den dagen fick det heta Brurberget. Somliga trodde att trol- len hade tagit bruden in o berget och att hon aldrig kom tillbaka mer.
Naturföremål
När jag var barn minns jag att jag blev varnad av mor att inte gå å lyfta på sådana stenar som satt fast i jorden. Det var sjukdom under dem, sade hon. Farligast var det om en rå- kade rubba på en sådan sten efter solnedgången. Så- dana ställen där det "###" försökte en att komma om- kring. Det var inte bra där. Somliga var rädda för att det skulle bära ned i backen med dem. När en körde el. gick över sådana platser hördes det som om backen hade va- rit ihålig. Om det nu skulle vara troll eller annat "oty" som var därunder, vet jag inte.
Mästerskytt
Det var en person borta i Töcksmark som hade god tur till att skjuta allt. Han hade fått lära av en fin- ne att han skulle ta med sig av nattvardsbrödet från kyrkan. Detta skulle han ta med sig till skogen och fästa på ett träd och skjuta på. Han skulle gå direkt från kyrkan å ta bössan med sig och skju- ta. Han skulle få skams hjälp att skjuta efter den dagen, å ingen kunde skämma den bössan. Mattes i Glavsnäs kunde tvinga storvilt att komma fram till stugan, så att han fick skjuta. Hur han bar sig åt, vet jag inte. Men han kunde trolla.
Påsk.
När det led till Skärtorsdagen så ville inte far tro påskkäringarna mer än jämt, för då ville han allt gärna ha ett tjärkors på "fjusdörren." Och på den dagen var det inte lönt att spinna, för om man spann den dagen så spann man åt trollen Långfredagen fick man "bank", om man inte passade sig att gå upp i tid på morgonen. Det var mest de unga som gav varandra "långfredagsris". På påsk- afton så skulle det vara kors på alla dörrar. Särskilt var det nödvändigt på "fjusdörren" för att inte kreaturen skulle ta någon skada av påskkäringarna.
Naturfenomen
Jag hörde att de gamle kallade åskan för "jumala". "Åskviggar" hade de att trolla med. Det skulle vara bra om man satte en sådan i väggen på stugan, för då skulle inte åskan slå ned i gården. När man hörde åskan första gången om året skul- le man ta en kniv eller hammare å göra ett kors åt det hållet man hörde åskan. Om man höll på med höskörden och det kom ett åskmoln, så skulle man kunna dela molnet, så att inte något regn kom på den plats man var. Det skulle gå bra med en kniv.
Vargar och björnar
Far talade om, att det var en gubbe som 'satte bort vargarna'. Han skulle kunna trolla bort dem. De hade sett dem, att de gick i en lång rad. Å efter den dagen kom inte varg på bygden. Han talade också om att en vallflicka satt å vaktade kreaturen å då kom det en björn fram till henne å lade tassen i hennes knä. Hon fick se att han hade 'staket' sig. Men hon drog ut pinnen som satt i tassen å då strök sig björnen mot henne å gick sin väg.
'Spertus'
På Kyrkåsen vid kyrkan bodde en gubbe som hade 'sper- tus' i en dosa. När han klämde på dosan, så kom det fram en liten svart gubbe med gröna ögon. Han hade en hel hop med ormhuvud liggande omkr. den dosan. 'Stål- Anders, som gubben kallades, var allt litet konstig i många slag. Han kunde allt trolla, sades det. Å så kunde han bota sjukdomar. Han var sockenfolket. Men 'spertus', som han hade fick ingen ta i å det var hel- ler ingen hederlig som ville ta i den, för det var inte som det skulle vara med den.
Svartkonst
Det var en bonde från Tobyn, som brukade köpa upp smör här i gårdarna å fara till Norge å sälja. När han kom till Norge en gång, så fick han sälja smöret till en å samma. Men han provade smöret med en kniv. Han stack en kniv i smörböttan. Då rann blodet ur byttan. De tog å häk- tade den som sålt smöret. Som de hade det på den ti- den, så skulle de kunna trolla till sig både mjölk å smör. Å nu var det någon som hade sålt trollsmör till honom.
Trollkarlar
Langkârmâtten var väldig att kunna trolla. En gång var han med å körde stångjärn till Norge. När de kom ett styc- ke från Olso så var de tvungna att ta logi för natten. Det behöver vi då inte att ställa in lassen för natten, sade Langkârmâtten. När de kom ut på morgonen, så stod det en karl å höll i en järnstång. Langkârmâtten gick å tog järnstången från tjuven å tackade honom för att han hade stått å vaktat järnet under natten.
Husliga arbeten
Om mor fick sitta länge å inte det blev smör så satte hon kärnan intill varmen litet å hade en ny- pa salt i grädden. Om någon hade trollat på grädden eller kärnan, så gick det bort då. Med smöret gjorde hon inte annat än tog en kniv å skar ett kors i det, in- nan det ställdes bort. Det var en vana, som hon hade haft med sig från sin mor. Ingen fick sitta i spisen, när mor kokade korv. Hon sa' att inte korvarna ville bli kvar i grytan då.