Far talade om, att det var en gubbe som 'satte bort vargarna'. Han skulle kunna trolla bort dem. De hade sett dem, att de gick i en lång rad. Å efter den dagen kom inte varg på bygden. Han talade också om att en vallflicka satt å vaktade kreaturen å då kom det en björn fram till henne å lade tassen i hennes knä. Hon fick se att han hade 'staket' sig. Men hon drog ut pinnen som satt i tassen å då strök sig björnen mot henne å gick sin väg.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
