Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Anders Carlsson
Kyrkklockorna. Ett dödsfall. Kalven i graven. Kyrkogården. Personhistoria. En orättvis skollärare. Den gamla skolan. Griffeltavlor. Läsa för prästen. Vintern 1888. Tinget. Eldsvåda. Eldsvådor. Billebjer. Dalby hage. Troll. Troll. Dalby hage. Personhistoria. Halmtak. Grisar inne i stugan. Personhistoria. Halmtak. Fastigheten. Träskor. Träskor. Förr och nu. Årsmånen. Skörd. Liar. Förr och nu. Liedon. Som dräng. Köra in säd. Sädesuppsättning. Bot mot hudåkomma. Sädesuppsättning. Personhistoria. Hudsjukdomar. Bot mot vårtor. Ormbett. Ormar.
Svartkonst
Det var mor som talade om att en gång så hade en jänta kommit bort, när hon var på en myr och ploc- kade ”môlter” (hjortron). Då gick de som hörde till jän- tan till en som kunde trolla. Hon bad att hon skul- le få ett silvermynt å när hon hade fått det så ville hon ha den brudklänning som jäntans mor hade haft. Då lade hon myntet i klänningen å svingade runt först åt det ena hållet sedan åt det andra å läste på finska.
Jakt
Det går inte an att skjuta en orm eller en skata med bössan. Hundar skulle heller inte vara bra att skju- ta. Hon skulle inte duga något till sedan. Inte gick det an för en främmande å gå å titta i mynning- en på en annans bössa. Hon träffade inte mål se- dan. Somliga kunde 'ta bort varmen' på bössan, så att det inte gick att få skottet att gå av. Men det var sådana, som kunde trolla, som gjorde så för andra, för att de inte skulle kunna skjuta något villebråd.
Troll
Om barnen ej ville gå och lägga sig om kvällarna, brukade man skrämma dem med orden: "Gå i int å lägger er ongar, kom- mer Kvällvekken å ta er!" Kvällvekken var ett fult troll som var i rörelse om kväl- larna och spanade efter småbarn, som han tog. ____ Bu'sen bodde på övervind, d.v.s. högst upp under taket, och han tog alla barn, som ej voro snälla. ____ (Bägge namnen förekommo i hennes bandom.)
Nyfödda barn
Om barnen "sjunger" när de döpes, så få de god sångröst sedan. Den som bär barnen till dopet får inte stå över en skarv i golvet utan hon skall stå på en tilja, står hon över en skarv komma barnen att pinka ner sig. Man fick vaka över barnen i åtta dar annars bytte trollen bort dem, och då fick de "uhamplinger" i stället. Om de slog ut barnens "lögevatten" (tvättvatten) / över en groda så blev barnen sjuka.
Jättar
En gång när mormors, mor (Marit) var ute i skogen tillsammans med några barn och lekte och stojade, fick de framför sig se en stor käring. Hon var så jätte- stor som bara troll kan vara. Käringen, som satt intill en bergkant, satt och stickade på en jättestor strumpstick- ning. Barnen såg, hur den stora spetgången gick. Då sade hon till dem: "Hôtt håscher de etter?" Barnen blevo förskräckta och sprang hem.
skogsväsen.
Det var en gång en kolare som kolade en mi- la. En dag när han arbetade vid milan kom e skogsrå och frågade vad han heta. Kolaren blev arg och som han hade varm tjära intill milan, så tog han tjärsleven full med tjära och slog i ändan på henne. Då skrek hon och trodde hon skulle få hjälp av de andra trol- len: ”sjôl slog mig, sjôl brände mig.” ”Då må du så gärna ha’t,” svarade det från bergen.
Växter
"Dyvelstreck" var en växt som man tog vara på och gav kreaturen, när de fick någon åkomma. Bl.a. hörde jag att växten användes att ge djur mot ormbett. "Lekersteck" hade de också mot djursjukdomar. Sär- skilt bra var det att ge djuret "lekersteck", om nå- gon hade "skämt" eller trollat på det. Renfana kokades och förtärdes mot magåkommor. Röksvampen var giftig för ögonen. Villegräs var farligt att komma i närheten av, för det var av sådant gräs man blev vilsen i huvudet. Läkeblacka lade man på sår, för att de skulle läkas fort.
veckodagarna.
Måndagen var inte bra å inte fredagen. Om man flyttade på något en fredag, så kom trollen å tog det. På de dagarna skulle man inte företaga sig något sär- skilt bestämt arbete. Torsdagskvällen var heller inte bra, för då var spöken å allt ont ute. Om Skärtorsdagen fick ingen klippa naglar eller hår å inte bruka yxa eller annat eggjärn. Det skulle bli så olyckligt av det. Man skulle bli sjuk, mista djur å få alla slags olyckor.
Skogs- och vattenväsen
Huru dessa kommit till. ----------------------- En gång för länge, länge sedan regnade det i 7 timmar. Det regn, som föll på bergen blev det troll och jättar av, och av det regn, som föll i sjöarna, blev det sjöjungfrur. Så har de gamla berättat för mig, då jag var barn. / Om ett barn gick vilse i skogen, brukade man före- taga skallgång efter det. Då brukade skogsråt här- ma barnets röst och grät och på så sätt locka till sig dem, som deltogo i skallgången och sedan tog hon dem.
Kloka
Bergman på Jolberg var en trollgubbe. Han kunde bota sjukdomar hos både människor och djur. Det var en stygg gubbe. – Han läste i brännvin och över ljusbitar, när han skulle bota. Han svor både vid Gud och djä- vulen, när han skulle bota. Maja på Täppa fick lära sig trolla av honom. Han var med henne till kyr- kan tre torsdagsnätter. Då var de i tornet å skrapade av klockorna, tog av de dödas ben och av kyrknyc- kel. När hon kom såpass långt i konsten, att hon såg djävulen, så var hon fullärd.
Troll
'Lonkentus' var ute å red. Då kom han till ett berg som var fullt i bergtroll. De bjöd honom att dricka ur ett horn. Han tog hornet å låtsades dricka, men då dröp det droppar ur hornet på hästryggen, å det vart stora öppna sår efter. Men han tog hornet å red sin väg, å bergtrollen fick aldrig se det mer, för han red fortare än trollen kunde springa.
Födelse och dop
När mormor hade fått ett barn så fick morfar pas- sa på elden i spisen hela natten. Det fick inte slock- na förrän barnet var döpt. Det döptes på söndag. Man väntade inte just längre att döpa barnet än tre da- gar. Det kunde bli "byting" av barnet, om trollen kom å fick makt med det. Vigselringen skulle ligga i bad- vattnet, så att inte något ont kunde komma ur vatt- net å skada barnet.