Transkriberad uppteckning

Det var mor som talade om att en gång så hade en jänta kommit bort, när hon var på en myr och ploc- kade ”môlter” (hjortron). Då gick de som hörde till jän- tan till en som kunde trolla. Hon bad att hon skul- le få ett silvermynt å när hon hade fått det så ville hon ha den brudklänning som jäntans mor hade haft. Då lade hon myntet i klänningen å svingade runt först åt det ena hållet sedan åt det andra å läste på finska.