Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Det blev ”gast” av alla som blev mördade. Om det var stora eller små, så blev det gast av dem. Gasten grät ett i allt och fick aldrig ro. Det fanns gastar i bäckar, och i älven hördes gasten ibland.
Spiritus
Det fanns sådana som gick omkring och visade "sper- tus". De hade honom i en "butälj". Det var som en svart gubbe som hoppade upp och ned i vattnet. Han skul- le dra pengar, sades det. Men den som hade försvurit sig åt den lede kunde få "spertus" om han ville. Då behövde han bara spotta i penningpungen, så blev det pengar. Tre gånger skulle det spottas. När andra fick tag i sådana pengar, blev det ingen drygsel i dem. Den ondes lån skulle gå tillbaka. För det hettes, att det var lån från den onde. Och det gick inte an än att tjäna honom med hull och hår.
Drakar, ormar och fiskar
Att draken flög hörde jag de gamle tala om. De hade den tron att det var den onde som var ute. När de hade sett draken, så trodde de att inte domen var långt borta. Dra- ken kom från luften. "Ringormen" var "go-te" att bita ihop sig så att han blev som ett hjul. Så gjorde han, när han blev retad. Då rul- lade han som ett hjul. "Jätteormen" fanns i bergen. Men den skulle komma upp ur vattnet, påstod min far. "Tomtormen" skulle inte dödas, för han var nyttig att ha vid ladugården. Andra ormar dödades. Men det hölls för bäst att inte döda någon orm, för om en lät dem vara i fred så fick en mindre ont av dem.
Häxor och trollkarlar
93. Orden lövja, lövjeri och lövjerska ej kända. 94. Finnarna var trollkunniga. Folk var rädda för finnar- na och deras trolldom. Brukade komma finnkäringar och finngubbar uppifrån socknarna. Det var bäst att hålla sig väl med dem, för då kunde en få hjälp av dem och så var det inte farligt att de trollade. Det var från finnarna som trolldomen kom. Varje troll- kunnig person kallades inte finne för det var allt de av traktens folk som hade lärt sig att trolla också. 95. Om en spottade efter den som kunde trolla, så hade han ingen makt den gången. 96. "Väryringar" var inte hälsosamma. 97. Trollkäringar hade "pukharar" som de skickade ut att ta mjölken från andra. Den som ville ta mjöl- ken från andra begagnade sig av dagg, som föll om / midsommarnatten. De gick på andras ägor och tog reda på daggen. Sedan gav de den åt kreaturen. 98. Strumpeband har jag inte hört något om, men mor min såg en käring som stod och mjölkade på tagel- strån. Hon skulle kunna få mjölk på det viset. Men det var andra som fick släppa till. 99. Har inte hört att käringar kärnade smör i en bäck, men att de gick ut och ställde sig att kärna för att de skul- le få mera smör, vet jag.
Häxor
”Vindkular” som kom å dansade runt med det som var i vägen var det bäst att inte låtsas om. Men det var bäst att gå ur vägen för dem. Vindkular kun- de ta en med i luften. Det hörde jag talas om att det hade gått så med någon. Han fick åka med långt ut på en mosse, å när han kom ner så hade han inte trasa på kroppen. Far såg en sådan å tyckte att det var knivar som dansade runt i luften.
Tomtar
Jag har hört tal om en bonde som fick flytta stal- let för ad tomter skulle få fred. Det var mor som tala- de om det. På kvällen kom en liten gubbe in genom dörren å gick fram till bonden å sade: ”Ja' unrer om du skulle ville flötte stâl för hästen din står å stal- ler på mett bol?” “Om du gör det så ska du inte bli lidande. Bonden flyttade på stallet. Se'n dess fick hästen mat å skötsel, å vacker va han jämt.
Årsgång
Om en ville veta något framåt vad som skulle hända, skulle en gå till en korsväg på midsommarnatten och passa på kl 12. Om en fick sorg så visade sig en likkista, blev en gift fick en se den blivande ma- ken. Om ett fruntimmer kom att föda barn, så fick hon höra barnskrik. Somliga kunde få höra och se allt möjligt både ont och gott. Men den som var ute på sådant fick inte vara rädd, inte säga ett ord. Det skulle vara tyst som muren.
Svartkonst? Husdjur
En gång var jag med en gubbe som skulle trol- la hem en ko, som han trodde hade blivit ”berg- toga”. Han stod på ladugårdsbacken å ritade ett kors med en käpp på backen. Så satte han ned käp- pen vid ena korsändan å sade: ”Kommer du dit så möter ja’ däj där” - sen satte han käppen vid nästa korsända å sade: ”å kommer du dit så möter ja’ däj där” och lika vid de båda andra korsändarna, så band han ihop alla fyra korsändarna, sedan gjorde han en rita inifrån korset å ut åt ladugårdsdörren å sa- de: ”I Guds namn ska’ du löses å gå in i båset”. Så trodde han att kon skulle komma hem. (Ungefär likn. uppgift från Gräsmark. Uppt. anm). När kreaturen släpptes ut första gången, så skulle det inte gå an att de fick gå någon vägen förrän / de hade varit i närheten av elden. Det var att ta eld i en trasa och gå runt dem med tre gånger. Det skulle göras med var och en ko. Så skulle de ha ”slek” in bjällan för att de skulle bli villiga att gå hem om kvällarna - för de släpptes till skogen på bete. När kon hade kalvat, så började man mjölka henne tre gånger om dagen. En liten ulltapp lämnades kvar vid huvudet på få- ret när det klipptes. Det var för att en skulle få lång och grann ull nästa gång det klipptes.
Bergväsen
Det var många gånger en kunde få höra hundar skälla i bergen om kvällar och nätter. Det kallade de att det var "berghunden" som drev "bergfolkets" krea- tur. Bror min och jag var i Nyskoga och slog på ett ställe. Där intill var ett berg, och där hörde vi så tydligt "berghunden" skälla. Han skällde tre skällande och gjorde uppehåll. Vi såg också så tydligt bergfolkets "krötter". Det var större och mindre som gick upp för berget. När de kom mitt uppå berget så blev de tvärt borta. Boskapen var krit vit.
Troll
Min farmor berättade från en sätter att pigan där hade råkat ut för troll. En hel hop troll kom springande från ett berg och kom in i sätterstugan och där ställde de till bröllop, och pigan skulle vara bruden åt ett av trollen. Hon blev förskräckt och skyndade att binda ett kläde om halsen på hunden. Den sprang hem. Fästmannen till pigan förstod att det var något farligt å färde, så han skyndade att rida till sättern. Bössan tog han med. När han kom fram, så hade de nästan fått henne i sitt våld, trollet skulle till att kyssa henne och hade det hunnit med det, så hade ingen makt kunnat ta henne tillbaka. Men nu hann han att skjuta tre skott över henne. Trollen sprang då till berget.
Tomten
Farmor hade varit "sätterkulla" i sin ungdom. Hon talade om att det fanns "tômtevetter" i stugorna som de skulle vara rädda för. Om de utförde ett arbete i kväll- ningen så härmade det efter hela förnatten. Det var många nätter hon inte fick sova, men hon vågade inte säga något. Tände hon ett ljus eller en sticka så blev det tyst för en stund. Men så snart som varmen slock- nat, så började bullret igen. Det kunde vara i spisen, under golvet, på vinden el. utanför stugan. Det ram- lade i hinkar och byttor. Men hon hade inte ont av dem på annat vis. Hon brukade lägga litet ost el. bröd på trappen el. i spisen till fägnad åt dem. Om det blev något med boskapen om natten, så blev hon väckt.
Gasten
Jag låg i en sätterstuga i S. Finnskoga en natt. När jag hade lagt mig, så fick jag höra ett barn skrika. Jag fäs- te mig inte vid det för jag trodde det var pojkar, som var ute för att skämta. Men rätt som det var, börja- de det på samma vis. Då gick jag ut. Då tyckte jag att det hördes alldeles under stugan. Det var ett barn som kved. Jag blev rädd och tyckte det var styggt och gick därifrån och till ett grannfolk. När jag talade om detta, så talade de om att en sätterkulla hade mördat ett barn i den sättern och att det var det barnet, jag kom till att få höra. Det svävade som en gast, sade de.
Läkekonst
När en fick bölder, så täljdes trekantiga pinnar. Det skulle vara tre. Så tog en på bölden med pinnarna, så att det blev var på den. Se'n skulle dessa "trollas" in i ett träd. De skulle slås in på norra och östra sidan på trädet. Om en rörde vid ett sådant träd el. högg i det, så fick en bölder. En gång var jag i Lekvattnet och körde timmer. På mitt skifte stod en stor tall. Det var ingen av huggarna, som ville hug- ga den. Jag bjöd dem 8 kr., om de skulle hugga den. "Nej, inte för livet", sade de. Jag fick hugga tallen själv. "Vad går det för dig nu", saden en gammal gubbe till mig. Tre fyra dagar därefter fick jag värk i armen. Det blev fullt med bölder och utslag. Doktorn fick ta skinnet av hela handbaken. Det var många som hade "spett in" bölder i den tallen.